Ok, bow down for the queen, jag sa nej när mitt ex frågade om vi skulle ses! Ivrigt påhejad av vänner. Just idag är jag stark. I will survive. Better in time. Gör fortfarande ont att tänka att nån annan kommer sova på ”min” sida av sängen men det artar sig. Vågar typ inte hoppas att jag kommer klara det såhär bra hela tiden men det gror nåt inom mig liksom som är bra känns det som. Det är fint att prata med honom lite i alla fall. På en lagom nivå vill säga.

Det är ganska trist att dejta folk though. Blir så lätt bitter. Men hänger med feministmän casual tills jag är redo.
Jag har fått skitdåligt självförtroende, känner mig korkad, oattraktiv och ful.  Måste komma tillbaka till hur det var innan. Jag var i Skottland själv för sjutton. Jag kände mig stark. Jag vill aldrig aldrig känna mig som ett tidsfördriv igen. Pausunderhållning tills man träffar den riktiga, stora kärleken. Den man ligger med men inte kan tänka sig i vardagen. Jag vill vara allt. Hora, madonna, flickvän, fru, mamma, dotter,  kvinna, syndare och helgon. Ni vet, lite som sången.

Blev bjuden på en Köpenhamns-weekend men jag vet inte om det är en så bra idé. Tror jag behöver resa själv utan killar. Kanske med en tjejkompis som är lika bitter i så fall. Inte med en dejt jag inte ens legat med ännu.

Jag klarar knappt av att tänka på politik just nu, särskilt inte sorgliga saker. Inte usch stackars människor utan jag orkar snart inte leva i denna värld-nivå. Så måste fortsätta ha en paus. Fokuserar på skaaaapande aktiviteter. Har en massa kläder jag kan fixa. Yay… Jodå, det är kul.  Har slutat med ritalin men har jag fått tillbaka aptiten eller? Näe, såklart inte.

Ta mig till kärlek, ta mig till dans. Gudarna ska veta hur mycket jag förtjänar det nu.

Annonser