Det gjorde ont i hela kroppen när jag kom på att imorgon (eller idag egentligen) är det 1 månad sen vi sa tack och hej. Hur gick det ens till? Tiden går fort ändå. Jag vill hälsa på mitt syskon men vågar inte åka spårvagnen dit eftersom det är samma jag tog till mitt ex och jag vill absolut inte åka förbi hållplatsen eller träffa på honom. Ännu värre om jag skulle råka se hans barn eftersom det var nåt jag aldrig fick ta del av. Jag ville ju inte träffa dem så länge det såg ut som det gjorde såklart, men i längden. Ooont.

Anyways, jag aktiverar mig. Umgås med kompisar, försöker dejta så smått. Har ju träffat mitt andra ex också. Det känns som att jag alltid kommer till honom när det tar slut med nån. Jag blir pirrig av att träffa honom. Jag saknar honom. Vi trivs ihop. Tänk om det är han jag skulle vara med hela tiden? Time will tell. Vi har 3 veckor till på oss. Antagligen inte tyvärr. Då hade jag väl inte velat träffa andra. Jag är verkligen inte polyamorös nämligen. Jag har tagit mig en älskare, han är fransman och har samma namn som min franska favoritsångerska. Det var jättelängesen jag låg med en fransman, ska bli intressant i alla fall.

Men jag har anmält mig till MMA! Eller jag ska börja till hösten för jag vill få ut maximalt av mina pengar. Mitt mål är att kunna döda en man med ett slag. Men jag tror inte det är särskilt kosher att säga så om nån frågar så säger jag att jag vill lära mig nåt nytt (för jag är en sån jävla öppen, gla’ och positiv tjej med fötterna på jorden). Min plan är inte att döda en man vill jag understryka men att ha förmågan känns tufft. Vill bli kallad KnogjärnsKlara i fortsättningen. Känns som ett namn nån som precis muckat från fängelset på 50-talet. Den man är lite rädd för i bygden. Ok nä, jag svävar ut. Har inte ätit adhd-meds sen en månad tillbaka så är lite hyper och ostrukturerad. Nån dag ska jag skriva om varför Wolfgang Hansson är idiot och kommentera världsläget.

Advertisements