Man har en bra dag och känner sig stärkt och solen skiner och sen kollar man Tinder och ser sitt ex. Och man blir alldeles torr i munnen, gråtklumpen växte sig stor igen  och man känner sig nedtryckt i skorna IGEN. Fast jag har sockar eftersom jag smörjde in fötterna nyss. Och våren blev till höst. Varför kan inget gå lätt en enda jävla gång? Varför ska man ens försöka när allt går emot en? Förstår inte allas entusiasm för livet. Idioter. Det går över, jag veeeeet. Men jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag har inga verktyg kvar. Det pratas mycket om verktyg i psykvården. Verktyg att acceptera det man inte kan förändra. Yada yada yada. Men jag har använt alla jävla verktyg till att hantera diverse trauman. Och tillverka verktygen själv ska man göra också. Kukhelvete. Det är inte som att jag direkt vill ha tillbaka honom (jo, om saker varit annorlunda), inte efter att han gjorde slut efter Natten Från Helvetet™. Min värsta natt på flera år. Det kändes som all traumaskit hänt den natten, i realtid. Ja ni fattar. Det gjorde galet ont. Blä blä blä. Igår högg det till när jag tänkte skriva till exet att vi kunde kolla på en film jag läste om. Life is life, na na nana na!

Jag ska bli celibat! Som i Fucking Åmål.

Advertisements