Klockan var inte ens 13 och jag hade bråkat med en av mina bästa vänner, gråtit över en natt med drömmar av övergrepp, gråtit över mitt ex, haft råångest, tydligen gjort en ”dramatiskt utträde” ur min vänchattgrupp. Så var det för övrigt inte. Jag är inte glad. Jag vill bort och jag vet inte var. Är så trött. Har varit det så länge nu.

Är arg på mitt ex samtidigt. Ni vet, det vanliga. Så lätt det var att gå vidare. Jag fattarrr att det inte är samma när man inte är kär men det känns som att han ändå bestämt sig från början att jag var nån sorts tillfällig mjukstart innan han träffade en riktig flickvän. Önskar att jag kunde åka  tillbaka till Skottland och inte svara på hans mail så jag sluppit att känna som att jag aldrig är bra nog och vara olyckligt kär.

Det var 1 år sen jag kom fram till Pitlochry nu förresten. Känns både nyss och längesen. Behöver verkligen börja slåss som träning om jag inte ska slå ner nåt as nån gång.

Annonser