Drömde att jag passade mitt ex barn och ett sprang iväg och ett fick nåt sorts epilepsianfall. Det hela var fruktansvärt och jag ville dö. Tror det berodde på att jag ska passa en kompis barn, antagligen över natten och att jag saknar mitt ex och det som hade kunnat bli. Blev ledsen igen när jag tänkte på att grannen till exet bjöd in mig till deras kolonilott. Är besviken och skit men vad ska man göra? Man får väl vara bitter ett tag och sen träffar man nån ny idiot (fast mitt ex är ingen idiot) att gråta över och sen en ny och så får man barn och när pappan är föräldraledig så är han otrogen med nån vacker singelmamma och så är man ensam igen. Se, jag ser framåt redan! Äsch, skit i detta. Det går över innan jag blir hundra år. Det går alltid över. This too shall pass eller vad man säger. Nån gång vill jag sluta upprepa mönster och träffa nån normal människa. Som vill ha samma saker.
I torsdags hade jag en himla fin kväll med Elins fotbollsträning och sen fikade vi och jag gungade. Det ligger på min topplista över bästa saker.

1. Bada
2. Ha bra sex
3. Gunga
4. Sova
5. Gulla med barn 

Obs aldrig samtidigt. Det vore fruktansvärt obehagligt. Eller kombinera barn och gunga är ju fint förresten.

image

Sen avslutade jag kvällen med att brännskada mig på jävla vattenkokaren. Har ett vidrigt sår som vätskar sig och håller på. Igår var jag på födelsedagsfest för Johanna. Hann bara köpa en dubbeltriss, skammen. Det känns som att jag ger bort en besvikelse. Det var fint med himla god mat men är rätt så sjukt allergisk idag på grund av fem! katter och en hund så det passar ju med min rödgråtna look som härstammar från att jag kommer vara ensam för resten av livet. I Gilmore Girls finns det en scen där mormodern dejtar under sin separation. Man ser en jättefin kväll skildras, de har trevligt, verkar klicka och sådär och så följer han henne till dörren, hon ler och går in i hallen och börjar storgråta. Exakt så har det varit. Jag vet inte om det är fake it ‘til you make it, att man måste fortsätta dejta tills det känns ok igen eller om jag ska ta en paus helt och hållet. Grejen är att ju längre jag håller mig borta från män, desto mer tveksam blir jag till män. Och jag är inte intresserad av kvinnor heller tyvärr. Jag har försökt men det händer inte. Jag kanske ska skita i kärlek altogether. Det har ju bara givit mig smärta hittills och jag är inte så pass naiv att jag förväntar mig kärleken ska hålla hela livet.

Annonser