​Vilken jävla helg det varit! I fredags hamnade jag i diabeteskoma. Jag har inte varit så dålig på länge och jag förstod att det måste vara så att jag har diabetes och när som helst kommer att svimma för att vakna på sjukhus 1 vecka senare. Jag var dessutom ensam hemma så ingen kunde se mig dö. Jag kunde knappt stå på benen längre än 20 sekunder, var darrig och ångesten var på cirka 17/10. Följaktligen ringde jag Soph och panikgrät. Det hjälpte lite. 

Det kan ha varit så att jag inte alls hade nån insulinchock och det kan var så att jag glömt ta medicinen för första gången på flera år och det kan vara så att jag tände av. Det får vi aldrig veta. Glömma medicinen är så främmande för mig att det inte ens föresvävade mig att det kunde vara anledningen. Vilken tur att jag ringde min knight in shining armour aka Soph som frågade det innan jag ringde 1177. Nu är allt tillbaka till vardaglig angst nivå 2/5 toast. Jag håller mig över ytan och inte mycket mer.

I lördags skulle en gentlemen caller besöka mig men det blev inte av så jag åkte till honom istället. Jaa, det är den gamla vanliga. När jag kom till stationen stod säkert 500 personer utspridda lite överallt. Jag började ana oråd när jag hörde suckanden. Jag började svettas mer än vanligt när jag såg ”tåg inställt”. Jag gjorde det enda rätta och satte på en podcast och sällade mig till den alltmer irriterade, alltmer svettandes grå massan. En podcast är en livräddare när man hör en 20:e person fråga den inkallade sj-informatören när tågen börjar gå igen som att de står i direktkontakt med reparatörerna som fixade signalfelet i Älvängen genom. Älvängen. Så nära, ändå så långt borta. Jag förstår humorn i att bli irriterad på irriterade människor men det är en sån pet peeve, att folk tar ut sin ilska på människor som gör sitt allra bästa för att hjälpa till. Sen när finns det anledning att skälla på den inkallade chauffören som hoppat in på sin semester??? Folk är skit. Den första bussen fylldes på 2 sekunder men jag blev en outlaw när buss nummer 2 kom och trängde mig lagom fult på den. Fick plats, tur för mig för tydligen hade de 6 bussar men bara 2 chaufförer ditintills. 

Jag hade en fin vistelse i Göteborg. Jag vet inte hur det känns riktigt men nu är det ok. Kan bero på att jag är lite bedövad av lergigan. Var ledsen när han åkte men what else is new. Jag har ju seriös separationsångest och blir helt tom när jag skiljs från vänner också. Hade i alla fall sex och det är ju bra. Synd att man så snabbt glömmer att de flesta är as och att relationer med människor man kan respektera är sällsynta. Jag vet att detta säkert är fördomsfullt för ingen relation är lätt och yada yada yada men det finns så många fina tjejer överallt, som har bra åsikter och som är lätta att tycka om, varför kan jag inte bli kär i en sån?! Är det liksom kuken jag behöver? Det är ju inte som att jag sjunger kukens lov, så fantastisk är den inte. Det är nåt med att killar. De luktar så himla gott. Började nästan förfölja en kille på centralen för att han luktade så fantastiskt. Well, det är nog ingen idé att analysera det här med sexuell läggning med mig själv, får bara gå och hoppas att jag en dag blir kär i en himla fin person att den blir kär i mig och vill leva ihop. Känns som ett skämt just nu. Ett grymt sådant. 

Jag fyller år på måndag och det känns för första gången inte det minsta roligt. Jag tror kombinationen dumpad + känna sig ensam + fyller inte jämnt + otroligt trist väder har en negativ inverkan på mig. Och jag har verkligen inga sommarplaner. Blev lite avundsjuk när min älskare (kommer ej på nån bättre beskrivning men ordet älskare låter kul och han är varken pojkvän eller bara ligg) berättade om sina planer. Det verkar så fint att ha tillförsikt. Tro mig, jag jobbar på det. Har kommit fram till att jag ska sluta jobba på att le i onödan eftersom det ger konstiga och onödiga rynkor. Förväntar mig ungefär 20 ”varför ser du så sur ut?”om dagen men det är som det skall. 

Har blivit besatt av podcasts om försvinnanden. Hoppas jag lever tillräckligt länge för att en del ska lösas åtminstone. Gärna Paula Jean Welden. Har tyvärr inte hittat en pod om henne dock. Tipsar om poddarna Lore, The Vanished podcast, Generation Why, Stuff you missed in history class, Stuff they don’t want you to know, Criminal, True murder, True crime garage och Anything ghost. Snart är jag färdig med mitt broderi! Äntligen. Det var ett Marstrandsarbete, massa jävliga trådar överallt. Brukar ge mig in i för ambitiösa saker. Är inte mycket för mjukstart jag, inte ens när det gäller broderi.

Förresten önskar jag mig en utflykt till Carlstens fästning, presentkort på kicks, lush eller H&M och att nån underbar man blir kär i mig. Jag hoppas mest på utflykten tror jag. En ska inte utmana ödet har jag hört, hoppas för mycket. Jag vill så gärna må bättre. Önskar jag kunde haft känslan av att det finns nåt större, nån gud eller så. Men om jag skulle bli religiös nu så skulle det vara av själviska anledningar och det anses mycket ofint. Nämen ärligt talat navelskåderi och självförverkligande och det ägnar jag mig åt tillräckligt här. DET får aldrig bli religion av. Vatten är min religion. Jag önskar mig bra badväder och mer psykisk värme till alla. 

Advertisements