​När jag gjorde där slut med en kompis för flera år sen räknade jag inte med att bli paria med hela kretsen, i alla fall inte utan att de hört min version för jag menar, ingens version är ju Sanningen™. Men nästan ingen frågade mig och typ 6 pers tog bort mig på facebook. (Har alltså inte mördat, legat/flirtat med nåns partner eller skitsnackat utan avslutat en relation till följd av vad jag anser är skitigt beteende från hens sida.)

Så träffade jag på hen förra veckan, det gick bra som tur var eftersom jag hade med mig en gemensam vän men både exvännen +partner ignorerade min existens, alltså sa inget, tittade inte. (Ja, på riktigt, ja vi är över 30 alla 3.) Är väldigt glad att ha vänner som säger ”men kan man inte vara artig och heja i alla fall, vi är vuxna!” Min kompis som var med är den enda jag visat min och exvännens slutkonvo för. Det är faktiskt inte ens så att jag begär ett how do you do, men artigt hej, herregud. Mer än så trodde jag faktiskt om min exbästis. Jag har varit så noga med att påpeka för gemensamma vänner att jag inte vill att de ska välja min sida eftersom de har en helt annan relation och hen är en jättebra person men… Men passiv aggressivitet aside så har jag lärt mig jättejättemycket om relationer och beteenden man har. Jag kom fram till, vilket jag väl borde gissat, att vuxna är gravt elakare än till exempel tonårstjejer som har ett oförtjänt dåligt rykte. Passive aggressiveness back on! 

Fick för övrigt mail från hen en gång om att jag inte skulle skriva om hen. Den (som inte är en av de inblandade) som skulle lyckas identifiera vem det gäller vinner ett pris. Disclaimer: Nä, jag är ingen toppenperson, jag ser mig inte som bättre än hen i detta och jag har gjort misstag och yada yada yada men nån form av dignity och bitterhet har jag i alla fall, skål på det! 

Nu ska jag gullechatta med kompis och eventuellt äta Budapestbakelse. Härrååå! 

Annonser