Posts from the ‘Jag fixar’ Category

Men för dig är allt som vanligt

Idag är jag arg. Arg på sköterskan som ringde och gjorde mig ledsen. Ni vet när man hör att vårdpersonal har en färdig bild av en? Jag träffade min nya sköterska när jag var down and out. Jag var/är i en relation som inte alltid varit så bra för mig. Jag har i princip torterats av mardrömmar i mer än en månad och är på gränsen till sammanbrott. Galenskap. Jag överdriver tyvärr inte. Jag har verbaliserat detta tydligt för psykiatrin. Detta är inte ett normaltillstånd för mig. Jag har inte varit såhär dålig på väldigt lång tid. Jag har pratat om inläggning. Jag har också träffat en mängd behandlare under mina 15 minutes of fame i öppenvården och får ganska snabbt en bild av hur de tror jag fungerar och vad de kommer anse att jag behöver. Det låter kanske drygt. Som att jag dömer dem på förhand men det är en försiktighetsåtgärd. Psykiatrin kan min historia. De vet att jag har posttraumatisk stress på grund av utdragna övergrepp. De vet att min skolgång flackat, IG – MVG i en salig blandning och att en av anledningarna till det är ADHD och att jag har långa perioder av depression varvat med korta med hypomani på grund av Bipolär sjukdom. De vet att det är mina flashbacks av övergreppen, triggers, mitt undvikande beteenden till stor del beror på det och ångesten påverkar mig starkt idag, många år senare och det är mina svåraste funktionproblem. Jag har bara berättat tydligt(ish) om övergreppen för en handfull personer. Jag är vaksam. Jag måste vara det. Jag tänker inte slita och slänga med den mer. Därför förväntar jag att behandlaren läst lite om mig så jag slipper upprepa allt för nya människor. Det är smärtsamma minnen. Kom ifrån ämnet lite. Anyways, från början märkte jag att min vikt var ett problem. För honom. Jag vill inte väga mig eftersom jag direkt återfaller i ätstörningar. Jag har tillräckligt stora problem med att få i mig mat eftersom Ritalinet gör att jag förlorar aptiten. Alla 4 gånger vi setts har han sagt ”Och väga dig ville du inte…?” NÄ DET VILLE JAG INTE. En annan gång så lät det ”Man kan ju få andra problem också… hetsätning…Har du fått det?” Nej. Man kunde ju tro att ”Jag tycker mest det är jobbigt att få i mig mat, fått svårare att äta och tugga.” Är tydligt nog. Hur jag skulle kunna hetsäta då är en gåta för mig. Jag tror de flesta tjocka känt den där airen av lågmält ifrågasättande. Den som, om man skulle förklara för oinsatta, skulle te sig fånig eller få en att känna sig överspänd. Jag märker att han tror att jag är en passiv människa. Som är fast i gamla trauman, dåliga vanor och hjälplöshet. Jag är ingetdera. Jag gör yoga varje dag, jag pysslar när jag orkar, jag använder min stepmaskingrej. Jag försöker aktivera mig på lagom nivå. Något jag lärt mig SJÄLV. Jag är ingen passiv människa. Det säger jag inte för att bevisa min duglighet, jag berättar för att visa på att aktivitet ser olika ut vid olika perioder i mitt liv men att ovan nämnda saker är något som jag oftast håller fast vid, särskilt yogan.

Idag gick vi igenom lite vad mobila teamet antecknat under veckan de ringt mig. Jag berättar att jag ligger och vilar. Jag och min ”kille” eller vad faan vi är har som bekant en paus. Det tillsammans med mardrömmarna från helvetet är inte en god kombination av känslor och ångest. Det gör mig mekanisk. Jag får svårt att koordinera mina rörelser. Jag är svintrött, ledsen och rädd. Han säger att ”Ja, både du och jag vet ju att detta inte är hållbart i längden.” Observera, han är absolut inte otrevlig, dryg eller en dålig människa, det är inte det som det handlar om. Det är svårt att ange tonen i ett citat. Jag svarar ”JA??? Eller jag förstår inte?” Varenda människa vet att inaktivitet inte är bra i längden och jag förstod inte riktigt vad han menade, skulle jag vara aktiv när jag snorade och berättade att jag inte orkade ur sängen?  Han fortsätter att prata om att jag skulle må bättre av att göra något aktivt. Jag gillar ju att simma, det kanske är en bra avledande aktivitet? Nånstans där känner jag att jag tappar orken och förklarar vilka problemen är, det handlar om att jag ska ha ork att duscha, sminka mig för resan dit (ja, jag har smink på vägen dit/hem), hitta badkläderna, jag ska få i mig mat och helst kunna andas och inte hulkgråta under simningen. Jag förstår inte riktigt hur jag ska kunna göra de mest basala sakerna i mitt tillstånd. Jag kan inte!!! ta mig till badhuset. Det är så oerhört frustrerande att vara psykiatriveteran. Varje halvår till eller från kommer en ny behandlare med sin egen universalmetod som oftast innebär nån form av clean body clear mind. Ät rätt, motionera och få i sig dagsljus. Jag har gått med på mycket. KBT-crap. Många metoder, ofta exponering för handlingar jag finner stressande. Det fungerar ett tag, sen drömmer jag mycket och får börja om. Jag har gjort så otroligt mycket som psykiatrin tror är bra för mig. Jag har följt 1000 råd. När tillåts jag känna vad som är bäst själv? Under all denna tid har jag nog aldrig fått vila på mina egna villkor. Psykologi är ingen exakt vetenskap. Vi vet det för alla människor är olika. Jag skiter i vilken typ av nya Mia Thörnblom-råd de vill ge mig, vet jag nånting så vet jag vad som inte fungerar för mig. Jag är inte negativ, jag är luttrad. Jag har för övrigt försökt simma hulkgråtandes och då ombes man av en generad badvakt att gå ur bassängen ”av hygieniska skäl”. Säg inte att jag inte försökt.

Jag är lite irriterad/ledsen/sårad på min vad det nu är också. Jag sitter här med mina känslor och kan inte hantera dem bra. Jag vill höra av mig. Nyss lyssnade jag av mina meddelanden och hörde ett från honom. Jag är nästan säker på att det är gammalt, är kass på att lyssna av meddelanden. Jag liksom frös. Blev torr i munnen och kall. Det gör ont. Vet inte hur jag hanterar detta. Jag veeeeet att alla är med om uppbrott av nåt slag men det var så längesen. Så längesen jag brydde mig om någon på det här viset. Jag saknar att säga godmorgon och godnatt. Att vara så synkad sexuellt. Jag saknar det redan! Trots att vi bara ses under de barnfria veckorna. Känner mig patetisk och ynklig och vill bara ligga naken hos honom. Vill inte tänka på att han kan träffa nån annan, nån bättre än mig. Vilket han kommer göra och är rädd att han berättar om nån ny när vi ses och låter glad och ljus på rösten. Eller att han är lågmäld ser sorgsen och medlidsam ut. Och jag kommer vara ensam igen. Jag vet att det jag skriver är känslor och inte absolut sanning. Han säger att jag betyder jättemycket för honom. Men när vi skildes åt åkte jag hem och grät. Fulgrät hulkgrät kippade efter andan-grät så fort jag kom in i mitt rum. Det gjorde i alla fall inte han. Det känns som att han är mer orolig för hur jag mår av detta än att han mår dåligt av situationen. Så jävla rädd att han bara gick med på paus för att lindra min reaktion. Denna klibbiga ångest. Känner mig orättvis och elak men jag saknar honom så. Han är så fin. Varför ska detta göra så ont.

Hey baby hey baby

Idag! Handla rosex, vin, snus, strumpbyxor och lösgodis. Hämta ut allergimedicin!!! Kan säga att det behövs. Har ni sett mitt hår? Kolla instagram.

Var på vinden och letade saker att sälja på loppis och hittade ett par underbara skor plus en jättefin palestinasjal jag fick av Jenny för många år sen. Är så sjukt nöjd. Kändes som en present till mig själv.

Känner mig halvbra idag. Ska dock försöka hålla mig över ytan utan att anstränga mig för att verka glad. Igår var jag på jättegott humör men imorse drömde jag och sträckte mig efter min före detta bästis och jag började sakna henne lite. Känner sällan det längre. Ligaturmärken.

Ikväll – Falafel och häng med Katta!

Black ballon

Igår ringde ett par och undrade om de kunde komma och titta på min lägenhet i hammarbyhöjden. Jag var nyvaken och kom inte på nåt kul. Nu i efterhand kom jag på att jag kunnat säga att en annan skulle ha den men om jag fick 10 000 under bordet sålde jag till dem. Näe, så hjärtlös är jag inte. I och för sig lät de lite som snobbiga men trevliga överklassjävlar som gnäller om skattesatser så jag kunde ju snott pengarna och gett dem till nån organisation för papperslösa alternativt terrafem. Nämen you will get my love på annat sätt, jag lovar.

Sen funderade jag lite på det här att sälja mina trosor igen, gjorde det aldrig för samma dag fick jag besked från mitt försäkringsbolag att jag skulle få massa pengar (och gud sade, du skall icke sälja dina trosor på internet!) men nu kommer det säkert dröja med pengar ändå om jag känner dem rätt. Kanske blir jag straffad av gud då, istället för belönad menar jag? Fool me once…eller nåt?

Jag försöker mycket pedagogiskt förklara för min pappa hur man skriver ut från den trådlösa skrivaren (skicka det du ska skriva ut från din mail till den här mailadressen! Se till att skrivaren är på och att wireless och eprint-symbolerna lyser.) men det går sådär.

Kollar grejer jag ska köpa på ebay i present till alla som fyller år. Plus! Graviditetstest och latexfria kondomer. Känns bra. Nu ska jag maila min kompis.

 

Mvh Martha fucking Stewart

Har tvättat, håll i hatten ladies, 8 maskiner idag, det är galet vad mycket man hinner med när man går upp 9. Sov visserligen bara 5 h men vad faan. Och målat färdigt! Och haft feber! Och dissat snickaren som blev utrulig kränkt och dramaqueen och skrev ”hejdå” trots att jag tidigare i veckan varnat för detta att jag antagligen inte skulle kunna ses, 38 år vafaan, grow up! Skit sam!

Jag har haft mycket trevligt och skypeat med norrmannen som har perfekt hår! En kan ju tycka att man inte ska basera killens värde på något så flyktigt som frisyr, särskilt när det gäller män men gawd, vill bara rufsa om det! Som tur är har han andra kvalitéer. Han har till exempel satt upp julgardiner.

Imorgon ska jag baka, vika tvätt och julpynta, gud. Jag känner mig faan invincible. Hoppas jag inte blivit hypoman, att det är därför. Men det är väl bara att passa på antar jag! Live fast, die young!

Isn’t she wonderful

Det har inte hänt mycket idag. Jag har bakat bullar, Bea har varit här och jag har gjort franskaläxan. Kommer få mens på lördag, dagen för julfesten. Äsch, kommer proppa i mig tabletter och låtsas som det regnar. (Säkert…) Jag hoppas på snö.

Gerillasömnad; Din nya anledning att ta semester

Jag syr en del. Tycker det är askul. Många säger till mig att de inte kan eller vågar. Nä nä.

Därför vill jag härmed inspirera och lägga fram en strategi för hur man kan börja. Jag vet inte hur man syr proffsigt. Tycker min lust försvinner när jag försöker för mycket. Jag går inte efter centimetrar. Jag vet mina gränser men de är väldigt få. Oftast har jag en bild i huvudet av hur jag vill att det ska se ut men inte helt klar.

First and foremost:

Låt inte bilden av den perfekta klänningen ska se ut hindra dig från att prova lite!

Ok? Ok! Ibland gråter man för att det blir fult eller man råkat lägga aviga sidan utåt och får repa upp för hundrade gången så är det. Obstacles. Då snusar jag lite, kollar på Modern family eller Gavin & Stacey och väntar tills jag får lust igen. Man kan också äta choklad.

I början var jag osäker och då ägnade jag mig enbart åt mitt nya begrepp, nämligen gerillasömnad. Du hittar ett plagg, du gillar mönstret men den men du vågar liksom inte köpa dyrt tyg på rulle ännu och gå efter nåt mönster från tygaffär. Säger bara; Gör det inte! Vänta med sånt tills du blivit säkrare. Och jag vet hur klyschigt det är men fake it til you make it är världens bästa råd.

Börja med överkropp! Alltid lättare att testa med toppar/t-shirts de behöver nämligen inte skräddas så mycket. Börja med att köpa en topp på second hand alternativt leta fram nån tisha du har. Går det att göra om den på något sätt? Vill du ha en ny ringning så klipp lite. Att ändra ringningen är bra att testa.  Välj en i trikå (stretch) förresten. Trikåplagg töjer ju sig som bekant vilket gör att det inte är lika viktigt att alla sömmar är exakta. Sy in lite. Har du några band eller nåt? Sy på en rosett eller vad faan. Om du har nitar kan du väl sätta fast dem i nåt mönster? Nå, men orkar jag inte tala om för er.

Har du ett favoritplagg som är trasigt och omöjligt att laga? Sprätta upp det nu. Helt plötsligt har du ett perfekt mönster.

Känn på din kropp! Lär känna den! (Mät inte om sånt är jobbigt.) Vad vill du visa, vad vill du dölja? Inget(!) är off limits men människor har en tendens att vilja framhäva olika delar av sin kropp.

Jag handlar nästan bara från Tygladan i vänersborg. Där känner jag att priserna är tillräckligt låga för att jag ska våga. De har inte världens största sortiment men typ allt annat väger upp, trevlig personal och många många tyger. På pinterest kan man inspireras så jävla mycket. Man kan hitta exakt allt. Kolla där.

*Jag glömde en grej, väldigt pinsamt eftersom hela tanken var att jag skulle TIPSA om grejer. Lina. Som är a handy piece of candy. Kolla hennes blogg för hon är en av de mest fantastiska människorna jag vet.

Och tänk på att oanvänd symaskin är en skymf mot gud eller nåt.

Disclaimer; VARFÖR I HELVETE HAR NÅN KOMMIT PÅ DET EMINENTA UTTRYCKET INNAN MIG?! Ja ja, tänk att jag tog uttrycket till sverige.

I’m gonna learn how to fly…HIGH!

Har vaxat mig! Själv! Det gick med lite meck och nu väntar jag på kli och så. Testade att badda med vodka efteråt (nöden är uppfinningarnas moder) och det sved ju en del men rätt lugnt ändå. När jag blir rik ska jag ha en massa folk som tjänar mig. En psykolog, en PT, en kock, en frisör/vaxare och några ligg. On call liksom. Obs, jag betalar inte liggen alltså. Only in…sweat! Ok, jag vill inte ha en stab men det vore kul ibland.

För övrigt såg jag några tyskar på sjukhuset när jag kollade armen. Jag såg att de var tyskar redan innan de öppnat munnen. Det är nåt med stilen plus att mamman hade birkenstock.

Imorgon dricker jag vodka med Åke och förhoppningsvis några fler, komsi komsi. Ska vara wingwoman. Vet inte vilken typ av skor jag ska ha som wingwoman though. Jag tror jag är förtjusande. Får bara inte göra mig för snygg för då kommer tjejerna att känna sig hotade, the game och sånt därnt.

Och hur äckligt var inte detta?! Det sitter alltså en familj och lipar åt att de inte får tillbaka pengarna de betalat för en resa till Egypten. Deras son blev rädd nu när det var oroligheter och då tyckte de minsann att Ving kunde rucka på reglerna eftersom DET HAR JU INTE HÄNT ÖVER NATTEN. Alltså boka inte överhuvudtaget då era idioter. Det har varit oroligt länge ja men det är faan inte synd om er. Människor som ställer upp med namn och bild alltså, skäms de inte? Det finns en särskild plats i helvetet för såna som dem.

Berättade jag att jag blev uppraggad på bibblan igår? Tänkte säga nej först men hörde mig själv säga ja. Och nån gång ska ju vara den första. Ni kan ju läsa detta sen med glädje om jag kommer gifta mig med honom eller sorg om han kommer mörda mig. Han var himla trevlig och vi ska fika i nästa vecka.

Men nu tänkte jag ta min medicin faktiskt och lägga mig med Dödens mästarinna, hittills ganska bra förutom vissa vidriga detaljer men jag är en sucker för historiska skildringar och deckare som inte handlar om nån grå, svensk kuststad där en kvinna/man försöker få ihop livspusslet och lösa nåt sexigt mord.

Goodnight children!