Posts from the ‘Jag har ont’ Category

Everything was beautiful and nothing hurt

Drömde att jag passade mitt ex barn och ett sprang iväg och ett fick nåt sorts epilepsianfall. Det hela var fruktansvärt och jag ville dö. Tror det berodde på att jag ska passa en kompis barn, antagligen över natten och att jag saknar mitt ex och det som hade kunnat bli. Blev ledsen igen när jag tänkte på att grannen till exet bjöd in mig till deras kolonilott. Är besviken och skit men vad ska man göra? Man får väl vara bitter ett tag och sen träffar man nån ny idiot (fast mitt ex är ingen idiot) att gråta över och sen en ny och så får man barn och när pappan är föräldraledig så är han otrogen med nån vacker singelmamma och så är man ensam igen. Se, jag ser framåt redan! Äsch, skit i detta. Det går över innan jag blir hundra år. Det går alltid över. This too shall pass eller vad man säger. Nån gång vill jag sluta upprepa mönster och träffa nån normal människa. Som vill ha samma saker.
I torsdags hade jag en himla fin kväll med Elins fotbollsträning och sen fikade vi och jag gungade. Det ligger på min topplista över bästa saker.

1. Bada
2. Ha bra sex
3. Gunga
4. Sova
5. Gulla med barn 

Obs aldrig samtidigt. Det vore fruktansvärt obehagligt. Eller kombinera barn och gunga är ju fint förresten.

image

Sen avslutade jag kvällen med att brännskada mig på jävla vattenkokaren. Har ett vidrigt sår som vätskar sig och håller på. Igår var jag på födelsedagsfest för Johanna. Hann bara köpa en dubbeltriss, skammen. Det känns som att jag ger bort en besvikelse. Det var fint med himla god mat men är rätt så sjukt allergisk idag på grund av fem! katter och en hund så det passar ju med min rödgråtna look som härstammar från att jag kommer vara ensam för resten av livet. I Gilmore Girls finns det en scen där mormodern dejtar under sin separation. Man ser en jättefin kväll skildras, de har trevligt, verkar klicka och sådär och så följer han henne till dörren, hon ler och går in i hallen och börjar storgråta. Exakt så har det varit. Jag vet inte om det är fake it ‘til you make it, att man måste fortsätta dejta tills det känns ok igen eller om jag ska ta en paus helt och hållet. Grejen är att ju längre jag håller mig borta från män, desto mer tveksam blir jag till män. Och jag är inte intresserad av kvinnor heller tyvärr. Jag har försökt men det händer inte. Jag kanske ska skita i kärlek altogether. Det har ju bara givit mig smärta hittills och jag är inte så pass naiv att jag förväntar mig kärleken ska hålla hela livet.

Annonser

Hey baby hey baby

Idag! Handla rosex, vin, snus, strumpbyxor och lösgodis. Hämta ut allergimedicin!!! Kan säga att det behövs. Har ni sett mitt hår? Kolla instagram.

Var på vinden och letade saker att sälja på loppis och hittade ett par underbara skor plus en jättefin palestinasjal jag fick av Jenny för många år sen. Är så sjukt nöjd. Kändes som en present till mig själv.

Känner mig halvbra idag. Ska dock försöka hålla mig över ytan utan att anstränga mig för att verka glad. Igår var jag på jättegott humör men imorse drömde jag och sträckte mig efter min före detta bästis och jag började sakna henne lite. Känner sällan det längre. Ligaturmärken.

Ikväll – Falafel och häng med Katta!

Äh, bara en gammal krigsskada!

Jag har haft en mycket blandad helg. I fredags var jag på en jättetrevlig fest. Det var bara roliga människor där plus en klasskompis till Olof! Jag är på fest med barn! Nej då, de var ju vuxna vilket nästan är läskigare. Var älskvärd och ett socialt geni. På riktigt alltså. Kom ihåg att jag tycker om att träffa nya människor. Är mycket nöjd att jag gick dit ensam. Drack mousserande vin. Sen gjorde jag en konstig blandning. Licor 43, vodka och vatten. Jag vet, det fanns ingen blanddryck. Sen kräktes jag mycket värdigt på toaletten. Hade tandborste med mig i alla fall. Det var inte så farligt. Men. Jag har ju bihåleinflammation. Och när man hänger över en toalett blir trycket över ögat ganska högt:

image

Och när jag kräks får jag prickar i ansiktet. Nu har jag en blåtira. Svullnaden går förhoppningsvis ner snart. Vill inte sitta inne och uggla även om vädret tillåter en att gå i ide.

Jag har hittat en säng jag vill ha för 1400. Rea, önskar mig den i 30-årspresent. Men måste känna på den om den är bra.

Nu ska jag vila lite till. Puss och hej!

Closer to free

Känner mig urlakad efter att ha intensivt koncentrerat mig 4 +3 timmar denna vecka på diverse test. Jag håller på med aspergerutredningen ju. Det är svårt faktiskt, tyngre än jag trott. Vi har kommit fram till att jag föddes som a-barn utan förlossningsskador, allt var tiptop och a ok. Jag har gjort intelligenstest och jag ligger högre än de allra flesta, allti nôt trots att jag haft så svårt med matten om det har med nåt att göra. Jag har problem med arbetsminnet vilket jag redan visste om, perceptionsförmågan var inte så braw och att minnas ansikten var nästintill omöjligt. Det tror jag främst handlar om ptsd och allmän skit. Jag har 3 timmar kvar nästa vecka. Sen är det slut och faan om de behöver komplettera. ”Beslut” meddelas 3/3 tror jag. Men enligt min lekmannabedömning har jag inte asperger. Jag har adhd/add, möjligen med vissa inslag av asperger men antagligen inte. Det jag misstänkt länge. Obs igen, min bedömning som dock är mer uttömmande här. Jag hoppas att jag kan få hjälp med min problematik även om de inte känner att de har underlag nog, om de inte kommer fram till det slutgiltigt så att säga. Ibland är det svårt att få hjälp utan diagnos men kommer faan ligga på om jag mår tillräckligt bra. Jag tänker inte börja plugga utan att få hjälp denna gång och det ska dagsjukvården eller kurator göra har jag bestämt. Jag är bra på att veta hur jag ska få hjälp nuförtiden.

Jag har också kontaktat försäkringsbolaget som inte kunde hitta min skadeanmälan. Intressant tyckte jag, betalar man ut mer än 100 000 tänker jag att man minns. Men, det visade sig att jag från början var försäkrad i försäkrningsbolaget min morfar arbetade på och när hans bolag gick över i länsförsäkringar så tog stockholmsdelen över dessa. I år gör de en slutgiltig bedömning av min sjukdom nämligen. Tänker ligga på från och med april. Om de tror de kommer undan med att dra ut på handläggningstid med mera denna gång tror de fel, tror det tog 3 år för dem senast att ta beslut. Har läst igenom alla papper, alla försäkringsvillkor för både barn och ungdomsförsäkringen, den jag har nu och alla brev min morfar skickat till dem.

Det hände en obehaglig grej igår, jag höll på med min steppmaskin på mitt något tvångsmässiga sätt. (Rätt vattenflaska, veronica mars på datorn, rätt kläder.) Helt plötsligt knäppte det till i min arm och jag fick sjukt ont i handleden, hade handledsskydd, sån där i resårmaterial på mig, inte skenan. Det är svårt att förklara men det small till inuti kroppen. Inget gick av alltså, det var smärtan som kändes så. Min arm bara släppte gummibandet automatiskt, på reflex. Igår kunde jag inte belasta armen under yogan och den darrade märkligt. Idag är det bättre men vågade bara göra benövningarna och meditationsdelen. Får väl ringa arbetsterapeuten på närhälsan antar jag. Fucked up igen!

Snart ska jag sortera kläder, dricka cola och göra falafel, ej samtidigt.

 

Ölin’

När de värsta vindarna av lokalpatriotism blåste genom Trollhättan efter saabkonkursen hände en bra sak. Nohab ale! Den rekommenderar jag skarpt.

Just nu ligger jag i mensvärksvåndor med aspirinmask. Efter det ska jag ta på mig kylmask och kolla på Broadchurch.

Imorgon hoppas jag vara piggare för jag ska skaffa stålskena till armen klockan 9, pretty as a peach. Inte för att jag räknar med att arbetsterapeuten ska vara het, det är en kvinna men mensdagar gör att jag vill fixa mig lite mera. Hormoner faan, hatar när de påverkar på det viset.

Har verkligen inte gjort nåt vettigt, har haft ont. hela. dagen. Nu – Broadchurch!

Tackåhej!

Nej nej nej, det är inte mig du letar efter…

Dessa dagar är vidriga. Illamående, förvärkar och det bara kryper i mig, kryper kryper och ingen får ta på huden, jag känner mig som ett djur nu. Skygg och jagad. Alla ljud stör mig. De spränger hela tiden några 100 meter bort så varningsljuden ekar i mitt huvud 24 7. Det är svårt att förklara att jag känner alla ljud, på huden. Jag måste ha något tungt och svalt (pun intended) över mig när jag sover för annars bara fladdrar jag omkring, sover oroligt och snurrar in mig i påslakanet. Varenda veck på lakanet gör fysiskt ont, på riktigt. Nu fattar jag vad hela den där sedelärande historien om prinsessan på ärten handlar om, inga sköra kvinnor utan om hardcore pms.

Annars funderar jag mest. Är hyper och min dom kommer nästa vecka. Gissningsvis. Jag har ingen aning längre. Man vet aldrig vad de kommer med. Jag är ganska neutral, som det känns nu i alla fall. Det jag själv kan konstatera i denna utredning är ju att jag har ett extremt dåligt arbetsminne. Om det hänger samman med adhd eller ptsd:n ska jag (väl) låta vara osagt men jag minns att jag har haft det länge länge. I alla fall mycket längre än när övergreppen kom in och gjorde livet aningens mer komplicerat. Mitt minne är ju helt kass efter det så jag minns inte mycket ändå. Känns det som. Min dröm är att utredningen kommer till ända. Mina hjärntester visade ju på en ”helt normal” hjärna. Vad nu det betyder.

Det är så himla lustigt nu i efterhand att jag fick tjata mig till att bli analyserad och nu känner mig som ett studieobjekt som de helst skulle vilja obducera i för att kunna ge nån sorts diagnos. Jag är trött på min adhdpsykolog. Jättetrött faktist. Hen har något osympatiskt över sig. Lite stadsjeep, bo i skoftebyn och ha beige chinos och renovera altanen. På det dåliga sättet. Observera att jag inte hatar alla som gör så. Vissa är till exempel jättesnygga i chinos.

Jag vill ha en sån där krammaskin som Temple Grandin gjorde på college. Jag behöver inte lätt beröring, jag behöver bli ihopsnörd och sönderkramad. Jämnt över kroppen. Inte stryka över axeln eller handen på magen, bara hållen hårt.

 

There’s a man going ‘round, taking names

Jag läser ett inlägg som så bra sätter ord på det jag känt. Och det värsta är att jag är så jävla glad att jag inte anmälde. Jag är så himla glad att jag inte gick till polisen och berättade vad de gjort. De gjorde faan så att jag inte kunde sitta ordentligt på flera veckor ibland och ändå är jag glad att de inte fick betala. För priset jag själv fått betala hade varit så otroligt mycket högre än deras och jag är helt säker på att jag då inte levt idag.

De gav mig ärr i själen och ärr som bara syns när jag är naken och fatta detta att i sexuella sammanhang behövt förklara att det är inget tecken på självskadebeteende utan på våldtäkt. Mood killer.

Ironiskt nog är det främst i såna sammanhang jag förbannar dem och önskar vedergällning. Och vedergällning kommer det att bli. Sån jävla vedergällning så att they won’t know what hit them. Nej, jag gör inga shady affärer, men det är något som säger mig det väldigt starkt. Jag kommer att se på och skratta. Peka och låta dem förstå att det går inte att göra vad som helst utan att en högre makt plockar fram det tunga artilleriet.