Posts from the ‘Jag hör’ Category

Sådeså

Jag gillar inte Lana del Rey. Bara så att ni vet. Känns som att hon försöker vara Kate Bush och inte på ett bra sätt. Säger till om jag ändrar mig.

Zombie

Har snöat in mig på den här låten. Helt fantastisk. Jag får såna känslor för musik ibland. The state that I’m in assoccierar jag med sommar, Jenny, plastörhängen, gymnasiet och chokladdrömmen på strandgatan. The swimming song med sommaren -11, bad i sjölanda och ovälkomna kvart i tre-sms, The Explorer club – Forever med cigarettlukt, och att ligga intrasslad i långa armar och ben i ett knarrigt gult hus, Electric med dans på studentsittning på GGs, Stand by your man med våldtäkterna och…I can go on and on and on. Vilka sånger förknippar ni med vad? (Svara snälla för annars får jag skämmas för att ingen hänger här längre.)

Öhöhöhöh!

Jag har ingen inspiration. Längtar till diverse män (well, inte diverse kanske men det lät kuligt), försöker skapa ett kollage som Anna Dello Russo ska gilla så att jag vinner saker ur hennes H&M-kollektion och lyssnar på klassisk fransk hiphop.

Jag vet inte om jag vågar lyssna på fransk hiphop för jag fattar ju inte vad de säger utan lyssnar bara på beatsen liksom, tänk om de sjunger att de ska knivmörda kvinnor eller någonting? Då kanske jag fastnat för en superbra låt och så handlar den om hemska saker och då måste jag åka till Frankrike och döda dem och ni hör ju hur tidskrävande det är. Får helt enkelt sluta lyssna. Sluta lyssna på musik som jag inte förstår vad de säger altogether.

Helt appropå ingenting; När jag ska öppna en kukbild, det händer visserligen inte varje dag men då och då så tänker jag a l l t i d; NEJ!!! Titta inte rakt på den!!! Det går liksom inte. Jag får kisa lite först så att jag ska vänja mig sen kan jag titta. Är det nåt för psykologen eller händer det här alla (av de som fått kukbilder frågar jag)?

Ja, och hur mår du då? Well, comme ci comme ça. Kan väl inte klaga. Imorgon vill jag gå ut, har inte varit ute så mycket och skulle behöva lite kött. Om inte annat chorizo efteråt. Vi får la se som vi säger i västsverige.

Brösten ändrar sig inte heller, jag får väl helt enkelt köra på det där; ”they’re here, they’re queer, get used to it!

 

Att bli utskälld på vårdcentralen

Jag har ju haft en sorts beef i hemlighet med min vårdcentral. Det vill säga, jag är inte säker på om de fått ta del av de klagomål jag haft då en kvinna blev kränkt i receptionen. (Jaaaaa Hakelius hon blev kränkt på riktigt, inte som du!) Jag skrev tillbaka eftersom jag inte fått något svar på cirkus 8 månader:

Hej!

För en tid sen mailade jag er vårdcentral då jag sett och hörde en kvinna bli väldigt illa behandlad av en receptionist. Mailet vidarebefodrades enligt uppgift från Achima Care till Hjortens vårdcentral. Eftersom jag inte fått svar och 8-9 månader förflutit undrar jag vad det tagits för åtgärder för detta problem. Kvinnan stod i receptionen och alla i väntrummet kunde höra att kvinnan inte betalt räkningarna som gått till inkasso och receptionisten menade att, citat ”jag inte vet om jag KAN skicka in dig till en läkare!” (vad nu det har med möjligheten att träffa läkare då räkningen alltså är såld.) Högt och ljudligt. Flera människor vände sig om och tittade och fick se kvinnan som betjänade patienten högljutt kommentera detta i en mästrande ton. Oerhört oproffesionellt. Tre av mina vänner har nu bytt vårdcentral efter att jag berättade detta och det kommer även jag att göra. Det måste varit oerhört sårande och kränkande att som patient (och kund) att höra en sån sak i en miljö som är alltifrån privat.

Jag har under mina år som patient blivit både väldigt bra behandlad av kompentent personal och illa behandlad  av mindre kompentent personal och det här fick mig att ta beslut om byte. Jag blev snäsig behandlad av en sköterska i telefon som gav mig en tid som hon ”egentligen inte fick ge bort!!!” då jag endast ville tala med en läkare på telefon och det lät som att hon gjorde mig en stor tjänst.

Låt oss vara ärliga. Det är jag som gör er en tjänst. Jag är patient (och tyvärr kund) som det ser ut idag. Jag har valt er vårdcentral och det kräver enligt mig vissa tjänster. Det är inga komplicerade saker. Det handlar om artighet och proffesionellt bemötande och behandling vid behov. Det är enligt mig de absolut minsta grundkrav man kan begära. Jag är alltid trevligt och tacksam för hjälp och förväntar mig att bli bemött trevligt tillbaka. Jag kräver en trevlig miljö och atmosfär där patienter blir bemötta på ett värdigt sätt. Inget av det ovan nämnda är exempel på detta. Igen, det här gäller inte alla på vårdcentralen. Jag märker att en stor del av personalen är kompententa och artiga men det här är sådant som totalt förstört mitt förtroende för er vårdcentral. Det vore trevligt att se exempel på hur ni har försökt åtgärda problemen. En tydligare avgränsning så att man som patient (och återigen kund) kan få tala ostört med personalen i receptionen? Har personalen i receptionen fått veta att en patient blivit illa behandlad och att det hördes i hela väntrummet?

Jag kände att jag måste få ur detta ur mitt system. Det är därför jag bloggar om det. Men ärligt talat, det kommer jag nog inte förrän jag fått ett ordentligt svar. Om jag inte får ett endaste litet mail tillbaka kommer jag att gå vidare för även om jag inte kommer gå kvar kommer andra göra det.

I can’t hide when you watch that thing on tv

Idag har jag solat med Ida och badat med Matilda. Vi var på älvhögsborg nämligen. Badade bara lite grann. Jag har bränt mig på ena sidan av kroppen, det är lite taskigt. Kidsen var förfärliga. Saker att påminna sig själv om;

Det hör inte till god ton att skvätta tillbaka på barn som tar upp hela poolen, skriker och skvätter och barnen runt omkring står stilla med klor i ögonen och inte vågar leka. Trots att man väldigt gärna vill. Det var samma barn som kastade sten på fåglarna. Man får gärna jaga fåglarna, jaga dem all världens väg, jag vill inte ha dem här ändå. Och spring i gräset och ropa, det är som det ska. Men man kastar inte sten. Man hoppar inte på andra människor handdukar när man är 6 + och vet bättre. Jag sade till såklart. Barn ska och får synas och höras men det gör lite ont i mig när det blir på bekostnad av andra barn som inte kan hugga för sig.

Var hos psykologen. Det var visserligen inte idag men jag ville nämna. Fick liksom tvinga mig dit. Tvinga med ett halvt leende, lite som vaddering så att det inte kändes så jävla bittert att varje onsdag gå till en främmande människa och berätta ens innersta onda bara för att några människor bestämt sig för att ta. Jag hatar väntrummet, verkligen hatar. Trots otroligt skön fåtölj och divansoffa, trots när vi var barn och det njurformade soffbordet. Totalt missanpassat ser det ut jämte 90-talsinredningen med pastelliga tavlor och

Och människorna. Jag är som en vandrande nerv där inne som plockar upp precis allting. Det finns olika grupper. Litiummänniskorna som stirrar lojt på en utan skam. Jag vet att alla som ser ut så inte äter litium och är bipolära, jag kallar dem bara så. De unga killarna som vill se oberörda ut men skakar på händerna. De äldre som ”egentligen inte borde vara där” enligt sig själva och undrar vad som är fel på alla runt omkring. De som blygt tittar på de andra med en snabb nick. En gång såg jag en kvinna som låg på soffan när jag kom ut. Det var vidrigt. Hon var helt trasig och när jag säger trasig menar jag det, jag hade inte blivit förvånad om hennes kropp också var det. Det känns som att man både ta alla i sin famn men det räcker liksom inte! All ångest sköljer över mig där, allas ångest. Egentligen känns det lite som att inredningen försöker anpassas till oss alla och så blir det lite mycket. Vi är lika missanpassade som inredningen.

Jag måste gå till någon new ageig människa och stänga ner lite. Jag ska fråga Bengt och Annette, Bengt sa en gång att jag kunde behöva det. Och nu kanske det är dags att ta tag i det. När man inte orkar gå till psykologen för att det sitter ledsna människor i väntrummet.

Amy amy amy

Lyssnar på your time will come och älskar när hon sjunger get ayt istället för get out. Det är så himla fint och jag måste gifta mig med en skotte bara för det.

…Henne som du ser

Den svenska björnstammen kommer ju till Kaosfestivalen i Mellerud! Vem följer med mig?! Jag kan nog sova hos faster och farbror om jag har tur men ni får sova nån annanstans. Kanske. Vore himla skoj.

Jag har varit på ladan idag. Köpt satinband till min korsett, blev lite orolig för de som medföljde såg bräckliga ut. Vill inte skratta sönder dem också.

Jag skrev förresten en kommentar angående den här artikeln på 1177.se som är en vårdguide för patienter i västra götalandsregionen. Jag irriterade mig på ordvalen och ja, såhär skrev jag:

I artikeln (som enligt mig var välformulerad och uttömmande) verkar författaren utgå från att alla graviditeter är planerade eller att alla missfall är ovälkomna. Det är en liten lustig inställning och jag ser inga andra artiklar som formuleras så oerhört känslosamt. Det kan säkert vara bra för många men riskerar även att alienera och kanske till och med ge människor skuldkänslor som varken planerar eller önskar en graviditet eller som till och med är mycket lättade för missfallet med uttryck som: ”En graviditet väcker starka känslor. Man är inställd på att bli förälder och skapar ofta framtidsbilder med både farhågor och förhoppningar.” Hur resonerar ni kring detta?

Vad tycker ni? Är det en normal eller bra artikel enligt er eller känner ni något annat? Jag stör mig som faan!