Posts from the ‘Pet peeves’ Category

Impressionister gillar ofta morötter

Jag vill skriva om en massa saker men kommer inte på nåt. Jag vill säga att jag är så trött så trött. Och att jag hittar glömda bloggar och blir ledsen för det har hänt så sorgliga grejer i deras liv. Jo! Jag kan skriva om detta! Ibland, ganska ofta, hittar man ”roliga” artiklar som handlar om besvärliga grejer. Jag har svårt för det, att det alltid är från ett utifrån-perspektiv. Denna stör jag mig på idag: 

”20 saker du inte får glömma när du älskar någon som har ADD”:

1. De har en hjärna som går på högvarv.
ADD slutar aldrig. Det går aldrig att stänga av och säga stopp. Det är något man måste lära sig att hantera.
2. De lyssnar men allt går inte in.
En person med ADD kommer att titta på dig, höra dina ord, se dina läppar röras, men efter de första orden är deras hjärna redan på en annan resa. De kanske hör dig tala men deras tankar kan fortfarande vara ute i rymden. De kanske tänker på hur ditt hår rör sig eller på dina läppar.
3. De har svårt att klara hela uppgiften.
I stället för att hålla fokus på det som väntar dem är det för människor med ADD som att gå genom en labyrint. De börjar röra sig i en riktning, men ändrar riktningar för att finna vägen ut.
4. De blir lätt oroliga.
De är som djupa tänkare, de är känsliga för vad som händer omkring dem. Att vara i en bullrig restaurang kan låta som att stå längst fram på en hårdrockskonsert. En deppig nyhet kan låta som slutet på världen.
5. De kan inte koncentrera sig när de är känslomässiga.
Om det är något på gång som oroar dem eller gör dem upprörda så kan de inte tänka på någonting annat. Det gör att koncentration på arbete, konversation och sociala situationer blir nästan omöjligt.
6. De koncentrerar sig FÖR intensivt
När dörrarna till något öppnas dyker personen med ADD ner i det som en djuphavsdykare hoppar rakt ner i havet.
7. De har svårt att stoppa en uppgift när de är inne i den.
När de väl hoppat ner i det där havet så stannar de där. Länge. Även när syret börjar ta slut. De kommer inte upp förrän det är helt slut.
8. De kan inte styra sina känslor.
Känslorna för en person med ADD flyger vilt och kan inte bemästras. Det är som trassliga sladdar i deras hjärnor som gör tankar och känslor svårbearbetade. De behöver extra tid för att få igång sina system ordentligt.
9. De har verbala utbrott.
Deras intensiva känslor är så svåra att bemästra. De kommer impulsivt säga vad de tycker, och ofta säger de saker som de senare ångrar. Men det är nästan omöjligt för dem att ändra sina ord innan de säger dem.
10. De har social ångest
Människor med ADD är ofta obekväma i sociala situationer. De är rädda att de kommer att säga något dumt eller reagera olämpligt. Att hålla sig i bakgrunden känns tryggare.
11. De är djupt intuitiva.
För personer med ADD är ytan något osynligt som de penetrerar. De ser bortom allt vanligt. Detta är den bästa aspekten av ADD. Det är ett inspirerande drag som skapar kreativa genier. Uppfinnare, konstnärer, musiker och författare har ofta ADD.
12. De tycker annorlunda.
Det är en annan fantastisk aspekt av ADD. De tycker ofta annorlunda eftersom deras abstrakta tankar ser lösningar på problem som vi vanliga människor inte kan se.
13. De är otåliga och rastlösa.
De blir lätt irriterade, vill att saker ska hända omedelbart. De leker ständigt med sina telefoner, tvinnar med håret eller så studsar deras ben upp och ner. En person med ADD behöver ständig rörelse. Det är faktiskt en lugnande aktivitet för dem.
14. De är fysiskt känsliga.
Pennor kan kännas tunga i handen. Fibrer i tyg som de flesta människor inte skulle känna kan klia. Sängar är ojämna. Livsmedel kan kännas konstiga. Prinsessan på ärten, hon hade säkert ADD.
15. De är oorganiserade.
Högar är deras favoritmetod för att organisera. När en uppgift är klar går papperet in i den högen tills den växer högt. Ända tills en person med ADD blir frustrerad och rensar upp. Människor med ADD måste vara försiktiga för att inte bli samlare. Det är svårt för en person med ADD att hålla saker i ordning eftersom hjärnan inte fungerar på ett ordnat sätt.
16. De behöver utrymme för att röra sig.
Människor med ADD tänker bättre när de är i rörelse. När de pratar i telefon eller har en konversation vill de gärna röra på sig. Det gör dem lugnare och att de tänker klarare.
17. De undviker uppgifter.
Att fatta beslut eller slutföra uppgifter i tid är en kamp. Inte för att de är lata eller oansvariga, utan för att deras hjärna är fulla av andra alternativ. Att välja en kan kännas problematiskt. Det är lätt att undvika att fatta beslut eftersom de tänker för mycket.
18. De kan inte komma ihåg enkla uppgifter.
Ett annat paradoxalt drag från ADD är minnet. Människor med ADD kan inte komma ihåg enkla saker. Som att plocka upp sina kläder, handla mjölk i affären, eller komma ihåg möten. Men å andra sidan: de kommer ihåg alla kommentarer, citat, och telefonnummer de hört under dagen. Synliga saker är lättare att komma ihåg. Det är därför de har femton fönster öppna på skrivbordet.
19. De har många uppgifter på gång samtidigt.
På grund av en ständig aktivitet deras hjärna vill de gå vidare till nästa uppgift så även fast de inte stängt ner den förra. Ju mer som händer på en gång, desto bättre. Multi-tasking är en favoritaktivitet.
20. De är passionerade i allt de gör.
Känslor, tankar, ord och beröring är kraftfulla hos en person med ADD. Allting är förstorat. Det är en välsignelse när det kanaliseras på rätt sätt. När en person med ADD gör något gör de det med hela sin själ och hjärta. De ger allt de har. Denna kvalitet är det som gör en person med ADD så älskvärd.

I grund och botten har en person med ADD svårt att kontrollera sina impulser. De har grymma egenskaper som du kommer att njuta av när du förstår hur de tänker och känner.

Ja, människor med ADD / ADHD är svåra att älska ibland. Men när du förstår den börda de bär, kommer ditt hjärta att öppnas upp. Kärlek och medkänsla kommer ta över platsen för ilska. Du kommer att se in i deras goda hjärta.

Ah, vi ADHD:are och ni vanliga människor. Vi har det inte lätt tillsammans.  En guide kommer att lösa våra kommunikationsproblem! Åh. Detta att ständigt fokusera på omgivningen! Jag förstår det slitsamma i att ha en nära anhörig som är sjuk eller har en funktionsskillnad av något slag. Men jag orkar inte en artikel till om hur anhöriga hanterat ett självmord eller självmordsförsök, jag orkar inte läsa föräldrar berätta om hur svårt det är att få hjälp med sitt barn och jag orkar definitivt inte läsa ett till klämkäckt inlägg om hur glada de där funktionsnedsatta är för de är ju så underbara, nästan lite mer underbara än vi andra! JAG VILL HÖRA GREJER FRÅN FOLK SOM ÄR DRABBADE SJÄLVA.

Lilla listan ovan. Den räknar upp diverse problem personer med ADHD/ADD ibland har och levererar fina fördomar. Naturligtvis. Vad kan jag vänta mig av en skojsam site som Newsner? Ja, jag önskade att jag kunde förvänta mig att de antingen skriver en sanningsenlig artikel eller att de inte skriver någon alls. Naturligtvis består listan av saker som oftare återfinns hos ADHD:are än övriga befolkningen! Jag har svarat på 1000-tals frågor om liknande saker när jag gjorde min utredning. Problemet är att man inte kan välja ut dessa frågor, presentera dem som nåt best of adhd och sen leverera lögner om att ADHD-people till exempel skulle vara godhjärtade per se.
 
Man kan skriva skämtsamt om ADHD och ändå respektera de som lider/är drabbade av det. Kan man ju tycka. Jag är liksom inte extra älskvärd, jag har inte ett extra gott hjärta eller är djupt intuitiv och mina känslor är inte viktigare än andra människors. Jag ser inte min kreativitet som ett resultat av ADHD:n, det är ju absurt att jag skulle tolka mina prestationer som ett symptom på min ADHD. De kanske anser att de ger en fin bild av ADHD-personer men istället för att acceptera mig tar de mina fina egenskaper ifrån mig och lägger dem i ett fint litet paket som det står -> ADHD!!!!!!! <- på. Inte särskilt sympatiskt eller vettigt. Jag har egenskaper som gör mig jävligt fin och väldigt jobbig och man kan verkligen koppla många sidor av mig till min diagnos, varför skulle jag annars ha behov av utredning och medicinering liksom. Men att generalisera och skriva en lista hur man ska hantera egenskaper som återfinns hos alla möjliga människor är märkligt.

Oh life!

Jag kan inte sova så jag tänkte ge er en pet peeve:

När människor inte har en hand-handduk hemma. Istället får man torka sig på toalettpapper eller deras  d u s c h h a n d d u k  och resten av dagen fundera på om man torkat sig på samma ställe som nåns hairy balls.

Jamen jag skriver väl det här då

Känner mig som en tonåring när jag läser det här och kanske sex kommentarer som är skrivna av människor som ja…och bara men orrrrrkaaaaahhhh.

Först och främst ser jag inget problem med att människor ser religion som problematiskt eller obehagligt. Det är viktigt att ifrågasätta normer och traditioner i samhället och religionen och så vidare. (Här bara utgår jag från att ni följer mig maniskt och inte är dumma i huvudet så att ni förstår hur jag tänker.) Men det här med att folk tror att ett sekulärt samhälle är lika med en samhälle i avsaknad av religiösa element är skitstörande. JA, kyrkan (eller likvärdigt) skall vara skiljd från staten, NEJ det innebär inte att folk inte ska få lov att uttrycka sin tro på lämpligt sätt. Det finns en massa saker jag anser man ska ändra på i sverige, till exempel överensstämmer inte ett sekulärt samhälle med att ha en kung som måste vara protestant. Eller att en jävla religiös ledare (alltså inte personen utan själva yrket) inviger riksdagen. Det är sjukt.

Men kan vi sluta få det att låta som att det är Galne Gunnar som gapar farliga politiska budskap! Jag skiter väl faan i en gubbe som ropar saker jag inte vill lyssna på så länge det inte är kvinnofientligt, rasistiskt eller annat obehagligt. Sekularism innebär INTE HELLER att man inte ska ”få religionen upptryckt i ansiktet”. Det är ju ett uttryckt som kan tolkas på en massa olika sätt men jag (jag jag jag) anser inte att böneutrop kan anses som att få något upptryckt i ansiktet. I såna fall kan vi i samma anda förbjuda dörrknackning av jehovas vittnen, demonstrationer, politiska möten och allt som kan innefattas i demokratibegreppet. Allt som ropas ut, ey? Så idag är jag en sån som ropar demokratiiiiiii.

Och ja, man får vara emot religion, jag har själv extremt mycket emot religioners uttryck i samhället, jag ogillar att man ska sjunga psalmer på skolavslutningar (även om jag själv tycker att det är fint), jag ogillar knutbyism,  jag ogillar synen på buddism som ”den fredligaste religionen”, jag ogillar snubbegubbar som inte ens kan läsa som sitter i debattprogram och dikterar vad kvinnor bör och inte bör göra ”för att det står så i koranen”* men kan vi bara låta bli att tvinga på människor åsikter, kan vi låta människor få utöva sin religion på ett sätt som inte är rasistiskt, kvinnofientligt eller liknande.

Med vänlig hälsning Trött – Mycket Trött

Ps. För övrigt tycker jag det här skulle vara underbart:

* Jag kollade ett tag på en arabisk tv-kanal, hyresvärden där jag bodde förut erbjöd det i kanalutbudet och min kompis satt och tolkade tvsåpor för mig (aaaaah muslimerna anfaller!!!)

Bow chika bow wow

Fick hem tre bh:ar idag varav en skitsnygg men byglarna sitter uppe i armhålorna och sticker mig. Ann Summers (märket) är inkompetent. Vet detta eftersom jag i somras köpte en solfjäder därifrån som såg billigare än billigast ut plus att limmet som höll fjädrarna på plats bara släppte från den skitbilliga plasten. Jao. Hårda bud. På bilden, jättefin och lyxig, hemma billig skit. Läste min recension och två har drygt kommenterat min kommentar.

Min kommentar var såhär, under ett ögonblick av irritation när jag upptäckte att det bara hängde ett litet snöre (som hade varit en ”tazzle”) kvar:

”Eh…sämsta solfjädern någonsin! Platsen ser oerhört billig och bräcklig ut, ja hela solfjädern ger ett billigt intryck. Fjädrarna släpper pga att klistret inte fäster på plasten, trådarna i den dekorativa tofsen föll av allihop. Jag kan för mitt liv inte rekommendera den här till någon! ”Glamorös”, det måste vara nån form av ironi.”

Sen säger människorna:

”Jaha okej du köpte den fast du tycker att den gav ett billigt intryck. Såg du inte det direkt?”

”Har du köpt en sådan här eller? Eftersom du tycker den ser väldigt billig ut.”

Men vad faan, säljer/producerar ni den själva eller?! Jag röstar på konspirationsteorin att det är haléns själva som blir sura över dålig recension. Nej, jag är inte arg alltså, har alltid varit av uppfattningen att man recenserar en produkt man själv provat och tycker bra/illa om, så kanske inte alla resonerar eller tänker, jag tyckte bara det lät väldigt märkligt. Det syns liksom inte på bilden att solfjädern är ful och tappar fransarna. Så ni som burleskar (ping Zahra!), köp ej, här får ni länk till skiten.

Del 2 i Klaras beef med Hjorten

Bakgrunden är att en kvinna blev utskälld av en receptionist på min vårdcentral. Jag menar verkligen utskälld. När jag ringde och ville att en läkare skulle ringa upp men inte kunde just den tiden personen frågade om jag ville ha (det är så det funkar alltså) så sa personen i luren JAHA! dÅ FÅR JAG VÄL GE DIG DEN HÄR AKUTTIDEN SOM JAG EGENTLIGEN INTE FÅR GE BORT”. Eh, ok inte vad jag bad om. Det är något fruktansvärt provocerande med människor som skäller ut en när man ber om hjälp man har rätt till. När man är artig och trevlig, jag hade förstått det om jag varit dryg och otrevlig. Skälla i telefonen gör man bara på barn som busringer, nuff said.

Jag fick ju ett svarsmail till slut, cirus en månad efter jag skickade det senaste mailet och det löd såhär:

Hej Klara!

 Jag beklagar att du inte fått svar förrän nu. Det mail du skickade i juli har nått mig, men då jag är relativt ny verksamhetschef sedan 1 mars 2012 kan jag inte svara på varför du inte fått svar på ditt tidigare meddelande.
Jag är glad att du hör av dig till oss med dina iakttagelser och synpunkter! Det du hört och sett är inte ett bemötande jag vill att
vi ska ha på vår vårdcentral. Du har helt rätt i ditt ifrågasättande av hur du och andra patienter blivit bemötta.
Jag vill att alla som kommer hit ska få ett bra bemötande, även om vi inte alltid kan hjälpa till med just det personen själv önskar. Det är viktigt att vi i så fall på ett bra sätt kan förklara situationen så att personen förstår och förhoppningsvis kan acceptera vår bedömning.
Vi har under året 2011-2012 gjort en del förändringar hos oss som vi hoppas ska generera förbättringar av olika slag, bla att vi inte längre har ”Öppen mottagning” som oftast ledde till mycket långa väntetider.
Det har under denna tid varit perioder av ökad stress hos personalen, något vi nu upplever förbättrats. Det jag berättar kan möjligen förklara det inträffade, dock inte försvara det.
Jag som nytillträdd chef vill att vi ska ha en riktigt bra verksamhet hos oss och är därför tacksam för den feed back du givit oss. Jag tar ansvar för att se till att vi försöker förhindra att det händer igen.
Hör gärna av dig igen om du undrar något ytterligare, eller har andra synpunkter!
Hälsningar
XXX

Distriktsläkare/Verksamhetschef

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga , jag undrar om det hjälper, jag ska ju byta vårdcentral. Alla jag känner har bytt vårdcentral efter den här incidenten (in yo face) så jag vet inte vem som kan kolla det åt mig. Hon svarade inte på frågan om det vidtagits några åtgärder vilket jag hoppas att den förra verksamhetschefen gjorde (det borde väl föras anteckningar om sådant) och hoppas innerligen att den utskällda kvinnan bytte.

Amehåhhhhh…

Spontant tänker jag helt ickekonstruktivt bara men håll käften! men eftersom det är ganska meningslöst i dessa situationer får jag väl förklara mig.

Lady Dahmer skriver alltså såhär:

”På twitter diskuteras just nu vaccin och eventuella vaccintvångsåtgärder där vissa människor menar på att man kanske skulle införa obligatoriska vaccinationer. Alltså att man ska godkänna övergrepp på en liten del av befolkningen i folkhälsans intresse. (Hur detta ska gå till har jag ej fått svar på dock)

Men jag menar att övergrepp aldrig kan rättfärdigas och att varje människas kroppsliga integritet ska värnas om. Barn som vuxnas.
Hur tänker ni kring det här? Vad är ok? Var går gränsen? Är det ok att ge barn vaccin mot deras vilja? Medicin? Är det ok att göra det mot vuxna? Tvingar ni in tandborsten i den lilla munnen? Borde kvinnor som röker eller dricker under graviditeten hållas inspärrade?
När blir rätten till sin egen kropp sekundär?”

 

Det gjordes även jämförelser med en tandborste och en kuk, vad är övergrepp var frågeställningen. Ett enkelt svar men långt svar;

 

När en person begår övergrepp mot ett barn sätter det igång en massa olika reaktioner och tankar, oftast så manipulerar personen barnet så svårt att barnet tror att det själv är delaktigt, att det är det egets fel. Jag har då aldrig stött på föräldrar som skuldbelägger barnet som behöver borsta tänderna, säger att det är dess eget fel att de gör det, hen får skylla sig själv et cetera.

 

Erkänner man barnets känslor (och då pratar jag fortfarande om tandborstning) och låter det förstå varför så tycker jag ärligt talat inte att det är några problem. Det är väl en massa saker som man ”måste” göra med barnet, tvinga det att ta på sig kläderna, tvinga det till en skola där de kanske blir utsatta för orättvis behandling av något slag (utan att man vet om det då), det handlar om att ta ansvar för hur man uppfostrar sitt barn, man kan inte vara konsekvent in absurdum när man uppfostrar sitt barn även om jag håller med om att det är en komplicerad fråga.

Man kan uppfostra sitt barn till att säga nej utan att för den sakens skull offra barnets tänder eller hälsa. Jag skulle till exempel aldrig låta någon pussa eller krama mitt barn utan att det själv ville, det tycker jag är fruktansvärt. Jag skulle heller aldrig tvinga barnet att provsmaka mat de ”prov”smakat hundra gånger tidigare och inte tycker om.

Och formuleringen! ”Tvingar ni in en tandborste i den lilla munnen” känns oerhört godtycklig. Anspela på övergrepp i ett sånt sammanhang är fan vidrigt.

Jag har träffat på många barn vars föräldrar inte har förstått skillnaden på övergrepp och fostran och man vill avrätta dessa föräldrar med en osthyvel. Nä, såklart inte. Men det är svårt för dessa barn, på riktigt svårt och det kommer inte att bli lättare senare i livet.

I vilket fall, jag anser att man kan ”komma undan” (gjorde en godtycklig anspelning tandborstning/övergrepp) med tandbostning utan att känna som som världens skurk.

 

Och! Det här med vaccin. ”Forskare” anser att det har ett samband med autism. NEEEJ! Vet ni vilka forskare det är? En har bland annat föreslagit naturmedicin mot svår cancer, en annan anser att aspergers är ett påhitt från psykiatrin (intressant eftersom aspergers ligger inom autismspektrat). Näe, orkar inte. Klart man får vara kritisk mot vaccin, det gick ju inte så bra för influensavaccinet, men där fanns en skillnad från andra vaccin; Det var oprövat. Det är inte poliovaccinet till exempel. Och nu måste jag väl säga det här också; Jag är varken odelat negativ till naturmediciner eller odelat positiv till vaccin men ibland måste en del människor lyfta på foliehatten lite.

 

 

 

How…how?

CSI Miami handlar om en mamma som mördas under en skönhetstävling  för barn (jag gissar att det är barnet) och hur horribelt det är. Hur mycket jag än håller med kan jag inte låta bli att fundera över hur de ser på barnskådespelare. Hur många har man inte sett som fallit in i drogmissbruk i tidig ålder. Jag är ingen barnpsykolog så jag vet inte hur personligheten påverkas av att spela ett antal olika karaktärer men jag gissar åtminstone att det inte  är positivt. Även om man säger att det är lek. Är inte det sjukt? Är inte det att ta ifrån människor deras barndom? Att styra deras personlighet i riktning som passar för tillfället? Jag tror att det är mer skadligt. I alla fall om det är ett ständigt inslag i vardagen.