Posts from the ‘Think outside the cocks!’ Category

Jag minns i alla fall några av mina ligg och hur de brukade ta på mig och ingen såg nånsin äcklad ut

Ska vi prata triggers och självhat honeys? Disclaimers finns längst ned, tydligen ett måste eftersom folk vägrar fundera över ens resonemang utan fixerar direkt på nåt ordval som är jobbigt. Faan, blev redan irriterad nu. Så varning för kraftuttryck, dramaqueen-tendenser och sånt. Och snälla! Läs HELA texten innan ni författar arga kommentarer. För då får jag diskutera och bli arg, så blir ni arga och så går vi omkring och gnäller om varandra till våra kompisar och det är väl onödigt kan jag tycka.

Jag är tjock och har varit tjock större delen av mitt liv. Jag har en kort period haft förmånen att ha en normkropp. Detta kommer bli ett inlägg som irriterar, skaver och ger klåda och jag fattar det. Helt plötsligt har man shitstorm right up in it och folk väljer sida. Vi har alla våra issues. Vad är triggande på instagram? Vad får man dela på facebook? När petar jag i onödiga sår på twitter? Jag vet inte. Kan jag be nån sluta lägga upp saker som jag mår dåligt av? NÄ. Men jag kan anmäla rasistiska inlägg och blockera användare. Till exempel. Jag slutar följa folk som triggar mig.

Gud, jag har haft så många komplex i mitt tjocka liv (cirka 11 – 17, 19-27), på grund av kommentarer, fördomar och massa jävla skit. Jag vet att folk är trevligare mot smala(/re) människor, jag hade ju en period en normkropp. Då hade jag precis haft svår lunginflammation, gick ner typ 30-35 kilo och sen blev jag våldtagen. Det var nog min värsta period i livet, förhoppningsvis. Jag fick posttraumatisk stress och var jättesjuk. (Om ni vill läsa om lite om PTSD kan ni göra det här!) Jag märkte rätt snabbt att butikssäljare blev trevligare, läkare var snällare, folks ständiga ”vad fin du har blivit”, ”vad pigg du ser ut”, ”du ser mycket gladare ut!” Ni som säger det, FUCK YOU. Det är sånt som triggar ätstörningar. Lär er det! Så jag slutade svälja, jag kräktes. Skolsköterskan sa att jag inte kunde vara ätstörd för ”jag var ju tjock så det gör inget om du går ner i vikt”. Jag var inte gladare. Jag var synligt deprimerad och traumatiserad. Det såg inte folk och inte enbart för att jag försökte dölja det, de såg enbart min kropp. Var jag hälsosammare? Åt jag ordentligt? Tränade jag och? Lol, näe. Nu är jag nykter ätstörd. Jag tror det är så, de där tankarna dyker lätt upp i huvudet igen. Jag håller dem i styr med yoga och simning. Och är sjukt mycket hälsosammare än då. Hör dock inga kommentarer om att jag ser pigg och glad ut. Konstigt!

 

Vad jag menar är att fördomarna mot tjockisar är många. Det är most certainly ett samhällsproblem (kommer ignorera varenda kommentar som påstår att det finns ett strukturellt smalförtryck, att jag är ful eller ohälsosam, att det visst finns en poäääng, eller att jag skryter eller vad faan som helst FÖR JAG HAR PÅ GRUND AV ELAKHETER FÅTT LÄRA MIG ATT KASTA AV MIG SÅNT.) Man omvandlar det till en psykologisk studie, i alla fall jag. Vilka vill försöka trycka på ömma punkter och varför? Undrar vilka som varit tjockisar själva och jobbat så jävla hårt att det är jobbigt att se glada tjockisar? Vilka är ”jag har varit tjock men nu har jag sett sanningen, nu är jag frälst”-personer? Vilka mår uppenbart dåligt och därför hatar på internetz? Vilken åldergrupp är mest benägen till vilken typ av kommentarer? Det är roligt, på riktigt. Sen blir jag naturligtvis sur, douches finns alltid och de ska märkas i pannan men man lär sig vilka som trollar. Leve tjockheten förresten, som lärt mig se igenom så många beteenden!

Trots att detta är ren anekdotiskt vill jag att alla ska veta att sånt är skadligt. Mina tjocka kompisar har också ALLA fått höra kommentarer om sin vikt. Och det är inte av välvilja, det är inte av hälsoskäl, det är elaka och jävligt tykna kommentarer från främmande människor. Så när ni säger ”så skulle man ju aldrig säga till en tjock!” så ignorerar ni våra upplevelser. Har ni bott under en sten? Har ni sett en sitcom eller? Tjockisskämt exakt jämt. Det är på tiden att detta uppmärksammas. ORDENTLIGT. För jag orkar inte vara vansinnig jämt. Man kan lajva bekymrad samhällsmedborgare som ser fetman som en farlig epidemi och inte aaaalls vill kränka nån men sluta låtsas.  Det är svårt att ha förtroende för vården när läkaren hävdar att en lunginflammation beror på att man är för tjock. Det gör det väldigt svårt att veta om sjukdomen verkligen blir bättre om man går ner i vikt eller om det är lite godtyckligt för att läkaren tycker det är jobbigt i ögonen att se tjocka kroppar.

Jag ser en stor poäng i att visa sin kropp, att visa på strukturer och lägga ut ”osmickrande” selfies. Jag gillar idén, jag gillar Lady Dahmers bilder där hon står som hon ser ut, avklädd och osminkad. Apan satt i granens berättelser på kvinnohatskontot på instagram är intressanta. (Följ!) Jag är också ofta osminkad med mjukiskläder. I och för sig bara hemma men a ja, skäms inte för mitt osminkade utseende. Men när jag ser folk ständigt prata om sig själv i ordalag som ”oknullbara”, ”förbrukade” eller ”fula” blir jag riktigt jävla arg. Jag förstår syftet. Opionionsbildandet. Känslan. Att prata kroppar. Men att prata om sin kropp på det sättet sänder också signaler (de där jävla signalerna!) till alla tjockisar och ännu en gång blir våra kroppar avsexualiserade. Och inte på rätt sätt. Av människor som vill ifrågasätta normerna!!! De kräks ut sitt självhat och äter upp spyorna. Och det gör så sjukt mycket ondare än att random snubbe på stan kallar mig fet när jag dissade honom. (True story! Eller ja, han sa ”får jag slicka dina bröst?” och när jag sa ÖHNÄE?!?!?! sa han ”tror du att du är snygg eller, för det ska jag tala om att det är du inte!” Hehehe.) Observera att det inte rör mig i ryggen längre men ni fattar. Det blir kontraproduktivt. För genom att läsa vissa poster får jag mer komplex än pepp. Skulle mitt tonårsjag läst LD:s poster om sin oknullbara kropp hade hon aldrig lämnat sängen, så ser ju min kropp ut! Valkar, bristningar (sluta för i helvete att säga tigerränder era töntar!) och hängiga bröst. Har inga barn heller för den delen. Inga barn har byggt denna kropp, Är det obrukad då eller? Har den inte uppfyllt det gudomliga syftet som är att bära ett barn?

Säger jag nu verkligen att LD inte ska få lufta sin kroppsångest i sociala medier eller att hon ska vara en bra förebild för unga kvinnor? *Ler Kamratposten*. NEJ ABSOLUT INTE men samma fixering och försök till uppluckrande av utseendestereotyper och fördomar kan också leda till ångest. För let’s face it, våra utseenden används inte i American horror stories. Vi kallas inte ”missfoster” eller ”CP-skadade”. Vi är ingen (av äckliga människor ansedda som en) vandrande freakshow. Oftast! Jag kan faan inte se mig själv som att det är himla synd om mig, jag är rätt snygg och smickrar min kropp såsom patriarkatet bojor säger till mig. Typ. Jag klär mig såklart i kläder som tjockisar, enligt till exempel H&M inte bör ha men ehhh. Orkar inte bry mig när jag gillar kläder. Jag tycker det är kul. Jag gillar att jag kan förändra sitt utseende om jag vill. Vägrar tycka att det är ytligt när jag har så jävla många fina personlighetsdrag.

Jag har aldrig haft svårt att få ligga. Oavsett storlek, killar flirtar. Jag får åka buss gratis ibland. Och bjuds ofta på öl. (Tänker mjölka det så länge jag kan för övrigt, sorry not sorry. Ain’t sayin she’s a golddigger…) Blir ofta stött på. Av ”snygga killar”. Det är också en grej det där, folks förvåning när man har en het snubbe. Jag som tjock förväntas inte kunna veva in en sån kanske. Jag tänker inte tillåta nån annan kalla en kropp som min oknullbar. Ska man ställa sig massa frågor? Varför blir folk överhuvudtaget kära i tjockisar? Är det för att personen skulle HA ÖVERSEENDE med mitt utseende? Har jag superutstrålning och ingår i nåt sorts socialt jävla elitförband? Näe, jag tror faktiskt inte det. Jag tror faktiskt att de ligger med mig för att jag är het. Annars skulle varenda kille jag legat med sett mig som ett nedköp. Och det känns sjukt orealistiskt. För att jag är så jävla fin i (enbart) ansiktet? Det är jag i och för sig. Nä, jag är trevlig, charmig när jag har lust och en jävla knockout. Så vilka i samhället säger åt mig att jag är ful? Modeindustrin? Hälsofascisterna? Vården? Feministerna? Ja, garanterat de 3 första och jag önskar att jag för allt i världen inte att mina medsystrar fick mig att känna så. Även om det inte är illvilja. Men snubbarna jag ligger med säger det i alla fall inte. Att min kropp används emot mig förstår jag, att om nån töntkille ska vara taskig så går de ofta på min storlek i första hand. För det är utseendet som kvinnan är mest känslig för? Nåt sånt! Men det är fellow ”systrar” som kallat mig saker, som kommenterat och grävt i min osäkerhet. Sällan män om vi nu ska dela upp det i de könen.

Själv lägger jag upp mat, nagellack, outfits, fina människor, bad och strand och mitt vackra anlete, sminkad som osminkad på instagram och jag kommer aldrig ursäkta mitt eventuella koketterande. Not even a little bit. Avföljningsknappen är right there liksom.

Har många disclaimers. Här är de!

FACT: För att jag tror att förtryck av tjocka är ett strukturellt problem betyder det INTE att jag tror smala ljuger om sina upplevelser eller att de inte kan bli mobbade för sina kroppar. Det är vidrigt och en skam att folk kommenterar kroppar. Alla kroppar är bra kroppar, därför kommer eventuella kommentarer om ”only dogs goes for bones, real men like curves” eller ordval som ”anorektiska kroppar”, ”riktiga kvinnor”, ”ohälsosamma kroppar”,  ej godkännas. Men jag tror som sagt att smalhet allt som oftast premieras.

FACT: Recenserar inte era känslor kring era kroppar. Jag sätter inte upp en mall för hur man ska presentera sin kropp i sociala medier, jag visar på grepp som kan vara av välvilja men missar målet. (Om man har ett mål med det asså.) Man får definitivt dela med sig av sina känslor och det är inte känslorna jag kritiserar!

FACT: Jag tror varken Apan satt i granen eller Lady Dahmer går runt och tycker synd om sig själva, meningen gällde mig själv, i detta sammanhang.

FACT: Jag tror att det finns tjocka som inte fått kommentarer om sin kropp alls.

FACT: Man har full rätt att gå ner/upp i vikt om man inte mår bra, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.

FACT: Jag tror på alla människors fullständiga rätt till sin egen kropp. Rätten att vara nöjd eller missnöjd med den. Att behandla den som man vill. Det innebär att jag skiter i dina matvanor, din träning. Vill du bara äta glass eller sallad, I couldn’t care less. Det som sticker i ögonen är det ständiga ältandet, varje fika där kroppen utvärderas, ”jag skulle vilja ha markerad midja, jag vill gå ner 10 kilo, jag vill ha tonade armar buhu buhu”. EH? Var ligger din ångest på riktigt? Där kan jag som vän hjälpa. När jag ser att du blir ätstörd. Jag kan visst prata om matvanor men jag kommer aldrig älta min kropps eventuella utseendebrister igen eller diskutera bästa viktnedgångsreceptet.

FACT: Jag kommer banna dig nästa gång du sitter och klagar på hur tjock du är, inför mig som väger 40 kilo mer. Detta uppfattas ibland av whining babies som att ”får man inte prata om att att man ska träna nu heller?!” Alltså lol, jo det får du naturligtvis. Jag gillar träning så länge det inte avhandlas som ”åh! nu! har! jag! inte! träääänat! idaaaag, ångeeeest!” OCH sitt för faan inte och shamea din kropp med nån som väger så mycket mer. Det är rent jävla hyfs!

FACT: Jag är naturligtvis inte alltid nöjd med min kropp men jag vet alltid, nånstans i bakhuvudet att min kropp duger och fungerar som jag vill. Jag har dock inte lyckats klättra upp för ett rep ännu vilket jag verkligen skulle vilja.

FACT: För egen del tror jag på health at every size, nyttigt leverne utan viktnedgång som fokus. Jag tror samtidigt på att min mage blir glad av Cambozola vitlök och baguette eller Häagen Dazs eller öl. Är inte ohälsosam för det. Ibland vill den bara äta sallad och träna massa. Är ingen hälsohetsare för det.

Hatchetface tipsar!

Vill du lära dig om fatacceptance kan du börja smått. Kolla in svenska Fett Magazine som både görs för och drivs av tjocka kvinnor. Där får du modetips, lär dig om fatacceptance och health at every size.

Tess Munster är en av ytterst få tjocka modeller som är signad av ett agentur! Följ henne på facebook och instagram för tjockispepp. Hon är en av de snyggaste kvinnorna som finns amongst Iman, Christina Hendricks och Gabi Gregg.

Instagramtips:

Tessholliday

Fettmagazine för info och modetips

Fetkvinna för att läsa upplevelser av diskriminering och fördomar

Gabifresh

Nadiaaboulhosn

Biggalyoga

Normalt tjockismode som inte är tält hittar du till exempel på ASOS curve, New Look och Modcloth. Modcloth är dock schweinigt dyrt enligt mig. ASOS har ungefär H&M-priser beroende på märke. Plus snabb och gratis frakt.

Sök efter tjockisseparatistiska grupper på facebook som inte handlar om viktnedgång utan om pepp, det hjälpte mig otroligt mycket!

Sluta läsa typ Amelia, Elle och Damernas värld, är du som jag intresserad av mode, köp mer renodlade modemagasin som inte är så fokuserade på ”livsstil”.

 

Tacohej!

 

 

Nu blir det tips! (Varning för versaler & utropstecken)

Har hittat bästa rapparen någonsin!!!!!!!!!!!!!!!!!! Khia. Kan inte förstå att jag missat henne. Så totalt. Well, I’m gonna spend the rest of my life making up for it babe! Man hör allt för sällan snuskiga brudar. Alltså inte snuskigare än andra kanske men som uttrycker det. Känner mig sjukt kass som missat henne.

Fucking me tonight

My neck, my back

TILL EXEMPEL

Raw man

Ska samla era mail (de som vill) och kommentaren från Katta i ett eget inlägg fullt med äckelmänshistorier. Ni skulle bara veta hur vidriga de är. Jag kommer svara på mailen snarast!

Puss och vive la révolution! <3

Och hon nickar igenkännande

Mondokanel har skrivit en oerhört bra text om den vänliga mannen som tänker fortsätta vara vänlig oavsett om kvinnor tycker han är obehaglig eller ej.

Jag känner igen detta beteende väl.

Väntar på kompis som köper mat på max. (Obs obs, 2007 cirka!) Det är aslång kö och hon dröjer. Jag läser lite i en bok och en man sätter sig bredvid mig. Han säger hej och jag säger hej tillbaka och vi inleder ett, från min sida ovilligt samtal med korta svar. Det börjar med vanliga fraser och jag svarar artigt men efter nån minut börjar han fråga väl intima frågor på och jag säger artigt att det har jag ingen lust att svara på. ”JAHA, TROR DU ATT DU SKA KUNNA FÅ NÅN BÄTTRE ELLER?!” När kompis kommer går mannen och hon frågar vem det var och jag säger ”nåt äckel” och hon nickar.

Sitter på nattbussen. Man kommer fram och sätter sig obehagligt nära. Han frågar var jag bor och jag svarar ”inte här” och sätter i hörlurar. Känner hur hans finger börjar röra sig över mitt lår och jag tränger in mig i hörnet av sätet tills jag blir så äcklad att jag tränger mig ur, jag flyttar hans händer och knuffar bort honom. Han ropar vafan är det för fel på det, jävla hora?! och jag skriker tillbaka ”GE FAAN I ATT TAFSA DÅ ÄCKELJÄVEL!” och äldre kvinna i närheten, kvinna som sett hela förloppet, som sett min blick säger ”jag förstod inte…”. (Lögn.)

Jag solar på bryggan och en gubbe kommer fram och glatt pratar om allt mellan himmel och jord och jag säger artigt att jag ”ska lyssna på musik nu och behöver lite lugn” innan jag måste bege mig. Mannen börjar ifrågasätta mitt beteende, han frågar; ”Tycker du att detta är trevligt för mig när jag kommer här och försöker prata? Tycker du det, tycker du att man ska säga så?” Jag ignorerar.

Jag sitter på en bänk utanför ett uteställe i trollhättan. Musiken har gett mig tillfälligt svår tinnitus och jag vill bara lyssna på min egen musik och läsa artiklar i väntan på bussen. En kille sätter sig bredvid mig, lite för nära för min bekvämlighet. Han säger hej och jag säger ovilligt hej och sätter i hörlurarna i öronen igen, demonstrativt. Han säger nåt igen och ler, jag tar ur ena hörluren och säger ursäkta jag hörde inte vad du sa? Han säger att jag är söt och vad ska jag göra sen, skulle han kunna få mitt nummer och jag säger att  jag ska sova och att jag faktiskt har lust att prata med nån nu. Får en kall blick varpå han säger ”Trist att du reagerar såhär, det kan ju hända er (tjejer, människor?) mycket såhär sent och jag ville bara vara SNÄLL!” Jag säger att han inte verkar särskilt snäll alls och att han ska ge faan i att tvinga på mig sitt sällskap. För jag är trött. Jag är så jävla trött på att tvingas på sällskap, tafsande händer och tunga i örat. Jag vill inte riskera nåt och blir surfittan som en dag vaknade och visste hon fått nog.

 

 

 

Blockpolitik fungerar inte och jag är inte alla feminister

Och jaa. Nu har Cissi Wallin svurit sig fri från den rabiata feminismen. Den hindrande, den som gör att jämställdhetsarbetet stagnerar.

Men, att man känner en samhörighet med vissa (feminister) och sen visar det sig att de har en helt annan uppfattning än oss. Vad som är jämlikhet, vad som är rasism, vad som är Kampen. Det är väl vanligt jävla mänskligt beteende? Jag tycker det är viktigt att ta avstånd från uttalanden jag inte vill bli sammankopplad med.

Jag vill inte ses som en feminist som säger ”jaha, du tycker så, jag tycker såhär, vad bra att vi tycker olika/jag tycker du ska ändra dig – Nä, ok!” för det är inte vad jag står för. (Inte sagt att Wallin heller gör det, exempel y’all!) Jag är en annan typ av feminist. Vare sig det är fler på den ena eller andra sidan bryr jag mig inte så mycket om (vem jag skriker med alltså). Jag skulle tro att de flesta i sverige inte är ”rabiatfeministen” som det så fint uttrycks och det är helt fritt för vem som helst att engagera sig. Känner man sig utanför? Engagera flera på din sida då! Starta en bloggrupp. Jag lovar att det finns många på internet som har liknande åsikter som du har. Kvinnoforum (om det är det du vill ha.) Särskilt Wallin skulle vara skitbra på det, som ju faktiskt har en rätt stor plattform att stå på.

Jag vill inte dadda antifeminister, jag vill kämpa emot deras åsikter, inte prata lugnt. Det tar en hel del kraft såklart och vissa orkar inte med det. Många gör inte det. Jag orkar inte alltid det, då tar jag en paus och hyperventilerar. Men sluta kalla det icke produktivt. Sluta få det att låta som att du har Svaret. Att titta ned, lite överseende på arga människor och recensera deras ilska. Det är faktiskt oerhört fult.

Inget händer utan kamp. För mig är kampen, och i den ilskan, ett viktigt verktyg. Att jag reagerar känslomässigt är viktigt, både för min inre process som feminist och för mitt feministiska (just nu ickeexisterande) arbete. När vissa människor i vissa sammanhang ser mig som arg eller livmodrig ser jag andra som kyliga och/eller fega. Och det är ok! För vi är inte samma personer. När man då säger ”det finns en klick som bestämmer att vi inte får vara med” börjar det likna ”men det får man väl inte tycka i det här landet” banne mig. Och om man inte får vara med vid bordet, varför vill man det så gärna?

Om man vill profilera sig som *feminist* (hallelujakör) börjar man väl inte med att skapa vänner? Man får inte hänga med alla men om man hinner skapa en relation med någon får man gissningsvis vara med. Försök inte få det att låta som att alla leker två och du inte får vara med för att du får mothugg. Det är att ropa vargen kommer! Det blir facebookgrupp all over again. En bra feminist förminskar inte andra eller andras kamp.

Klart en twittrare med 20 000 följare och en plattform får mer medhåll än en med 1000/whatever följare. Klart folk skapar allianser men att förminska en hel rörelse, med sin egen historia, med en massa olika utgångspunkter och beröringspunkter till ”internbråk” är sjukt arrogant. Att jag tar ställning i en för mig viktig fråga, innebär det verkligen att jag valt sida för alltid enligt Wallin? att jag hugger hårt när nån har förtvivlat fel, betyder det att jag ÄR min grupp? Jag utgår inte från en gemensam agenda, feminismen genomsyrar hela mig. Vad är exakt högt i tak/lågt i tak? Vilka ska höja sitt tak? De Ledande InternetFeministerna?

Jag har skrivit det tidigare, jag är ingen jävla syster. Jag kommer aldrig höja nån till skyarna för att den är feminist när den har risiga åsikter. Blir den utsatt för sexism, näthat – helt annan sak. Då handlar det ett strukturellt problem, något kvinnor utsätts för att de är kvinnor. Men säga ”kom igen, fokusera inte på sån skit, vi spelar ju i samma lag!”, det kommer jag aldrig att göra. Vi utövar nämligen inte samma sport.

 

 

There will come a time you see, with no more tears and love will not break your heart…

Jag ska ju till Färgelanda i juni och har eventuellt tjatat till mig att besöka en avrättningsplats tillsammans med Ronja och Jon. Jag brukar alltid få förklara mig nånstans här och berätta att jag inte alls är morbid men hey, det är vi alla lite till mans så skit samma.

Jag försöker guida mig själv till närmaste avrättningsplats och det går sådär. Sen kom jag på att jag kan kontakta hembygdsföreningen så I’m on it!

En sak som ofta kommer upp när jag berättar och diskuterar avrättningar är att människor förr måste ha varit morbida. Att de besökte avrättningar för sitt höga nöjes skull. Och det är inte riktigt sant. Alltså, scuse me för undervisningstonen men detta är så intressant!

Avrättningar säger väldigt mycket om dåtidens syn på döden. När man tog livet av sig var man en självspilling som inte fick begravas på kyrkogården. Man fick en enkelbiljett till helvetet och var doomed! Men vid avrättningen bad prästen för dig och du fick syndernas förlåtelse. Komma in i himlen. Ganska intressant you might say. Att det var värre att ta livet av sig än att döda nån annan. Undrar hur många av de dömda mördarna som gjorde det för att få dö själva.

Det som verkar glömmas bort i synen på dödsstraffet ur ett historiskt perspektiv är även personerna som bevittnade avrättningen fick syndernas förlåtelse. Man gick dit och såg en person dö och fick själv ut något av det, själsligt i alla fall.

När man vet det tycker jag inte alls det är konstigt att det blev ”folkfest”. Jag har läst det ordet i samband med avrättningar flera gånger, i nutida källor. Det är lite trist, man sätter ju det inte i dåtidens sociala kontext! Att många flockades kring stupstocken berodde till stor del på viljan att hålla sig väl med gud. Inte för att folk säkert inte njöt av avrättningar ibland, goreiga detaljer och så men jämför med dagens underhållning ”Cleveland – 10 år i skräckhuset”. Och kom inte och säg att ni bara tittar för att förstå eller annat skitsnack. Ni vet och jag vet varför vi gör sånt.

Jag tror jag vet vilken plats som ligger närmast stugan. Vad jag däremot inte visste var att det finns en runsten på tomten! Berget jag har lekt på 1000 gånger. Ahhh, del av historien, ”alla tiders barn…” och så vidare.

Folktro och historia är faan mina favoritintressen! Känner också av behovet att släktforska. Nu ska jag tränga ut de där gubbarna i västgötarummet eller vad det heter. Kanske engagera mig i en hembygdsförening. Infiltrera verksamheter känns som något jag verkligen kan tänka mig att satsa på. Så 30/6 -2014, alltså dagen jag automatiskt blir frisk på kan ni gärna anställa mig för såna här typer av uppdrag. Jag är diskret.

Jaha, så vad gör ni då? Jag hänger på riksantikvarieämbetets site och snuskmailar. Och dricker cola. Alltihop är precis så tekniskt och underbart som det låter.

Wham bam thank you ma’m!

Hejhopp!

Tänkte göra en dagsredovisning efter mitt dygn på snusksite! Jag gick ju med eftersom jag ville se skillnaden i kommunikation jämfört med happypancake som är en site som är inriktad på långvariga(?) förhållanden. Det kan ju tyckas att jag lurar killarna genom att ha en presentation som egentligen används som studie men det skiter jag i, så jävla lättkränkta är väl inte folk tänker jag! Och dessutom vet man ju aldrig, kanske det finns nån trevlig. Jag har nu ansiktsbild och funderar på en urringningsbild.

Jag kan konstatera följande:

  • Det märks att vissa saknar de spärrar de vanligtvis har, så fort det kommer till sex tappar de samtidigt förmågan att vara trevliga. En frågar sig, är det ”spelet” som gör att en behåller artigheten? Frågorna är raka på ett irriterande sätt ibland: Var i länet bor du?????? Har du rakat musen idag? Har du myst (%&!?*#(!)/) med dig själv?
  • En del verkar go for anything och då känner jag mig mer som kött än sexy mama.
  • Det märks att det är få kvinnor på forumet, jag skulle kunna välja och vraka, det är liksom fullt kuksafari! Jag menar det. Det är också lite hemskt för det blir verkligen köttmarknad. Många har bilder på snoppar utan ansikten så det känns som att det är snopparna jag skriver till.
  • Jag är alltså delad till rak kommunikation. Dels är det skönt, man är tydlig med vad man söker och dels är det ganska skönt i och med att man slipper ”spelet” på vanliga nätdejtingsiter samtidigt som att det blir lite för närgånget för min smak.

Kan meddela att jag känner mig matt. Jag tror även att jag kan ha torkat ihop lite. Jag är inte en person som kräver att bli courted, uppvaktad och utbjuden på 3 dejter för att släppa till. Hehe, släppa till. Jag kräver inte sånt, jag efterfrågar bara lite artighet. Man KAN vara rak och trevlig. Nu är ju inte syftet för mig att egentligen söka sexpartner utan mer ett genuint intresse av hur kontaktbeteendet skiljer sig åt. Det får vara en jävligt bra kille i så fall och det tvivlar jag att jag hittar där.

Antal mail: 133

Antal mail jag besvarat: 14

Jag HINNER verkligen inte svara. Och jag har fått så många kukar i ansiktet idag så jag får ta en liten paus tror jag. Jag har seriöst sett den största snoppen i mitt liv.

Dagens gåta! Svarade jag snoppen?