Posts tagged ‘kvinna’

Nu pratar vi kön, könstillhörighet och förtryck samtidigt eller ”mot nordmännens raseri, bevare oss oh milde herre gud”

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Va? Varför fortsätta reproducera kvinnoroller? Naturligtvis raljerar jag, vad hade ni förväntat er?

Sorgen i att (mest vita) vänsterfeminister dömer folk efter kön på sättet Kajsa Ekman gör när man har en anhörig och vänner som är transkvinnor? – Enorm. Vänsterfeminister kan inte förstå eller ens försöka inse hur komplext kön faktiskt är. Det är inget nytt, så gör män jämt när kvinnor lägger fram ny fakta, de avkräver kvinnorna bevis, de kan inte googla fram den informationen, inte Nina Björk heller uppenbarligen. För när hon sätter sig och skriver ett svarKön – en kamp på liv och död som i sin tur var ett svar på Ekmans åsikt (Där EK levererar information om transyouthproject jag inte kan läsa mig till nånstans). Det är en skam, en fläck på Sveriges banér att en erkänd och vad jag en gång trodde var skitbra författare gör såhär. Jag ä’ int’ bäsvikn’ ja ä’ förbannad! Nina Björk hade en vecka på sig att googla och läsa studier men näe.

Det har alltid sett ut såhär vid förändring, samhället kommer upplösas när man ändrar en viktig lag om rösträtt eller en sketen term, uttryck samma med Pippis pappa, samma med n****boll, samma med pickaninnyn i Kalle Anka. Men nu har inte vita kvinnor så många kort på handen kvar tycker de, då blir det väldigt jobbigt. Men. Jag är fortfarande kvinna, kallar och identifierar mig som kvinna, jag utsätts för förtryck i form av kvinna men medelåldern i gruppen jag tillhör är minst 20 år högre än för transkvinnor. 30% i gruppen kvinnor som jag tillhör har inte allvarligt funderat på att ta livet av sig det senaste halvåret. Det är essentiellt i denna fråga. Det är tecken på utsatthet som ingen kan förneka och då är det ju skiiiiitbekvämt att famla efter halmstrån och ta till könsbiologi för ALLA ‘vet’ ju om XX och XY och det finns enligt dem inget annat.

Om inte biologen svarat på frågan om kön rätt sakligt va.

Det ställs väldiga krav på transkvinnor. Antingen är de för mycket män för att de ska platsa i vänsterfeministernas dam-a-lag och samtidigt ska det sminkas och levas ”som kvinna” för att få behandling på könsmottagningen och då ”reproducerar de könsroller”. Vad skall avkrävas för att få tillhörighet? Det är en lika diffus fråga hos dessa kvinnor som könsbiologi. Men varför har Ekman större rätt att reproducera könsroller? undrar Athena Farroukzhad? Vill faktiskt och veta. Farroukzhad säger det naturligtvis bättre, till exempel såhär:

”Kajsa Ekis Ekman och jag förstärker ju könsroller varje dag, när vi klär oss, rör oss, arbetar, är föräldrar, har relationer och sex, trots att vi vill störta patriarkatet.

Jag trodde att vänstern skulle erbjuda kollektiva lösningar på kollektiva problem, inte moralisera kring människors liv som progressiva eller reaktionära. Liksom Kajsa Ekis Ekman och jag gör transpersoner vad de kan för att överleva i ett samhälle fixerat vid kön. Poeten Nino Mick skriver i sin nyutkomna diktsamling Tjugofemtusen kilometer nervtrådar: ”För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / behöver jag en levbar framtid / att fästa horisonten vid.”

Vilken hjälp tycker Kajsa Ekis Ekman att transpersoner i Sverige, varav var tredje övervägt att ta sitt liv, ska få för sin könsdysfori? Ska hon själv tala dem till rätta, förklara att det är dålig feminism? Vad återstår när hon både vänder sig emot könsbekräftande ingrepp och lagförslaget där människor kan välja juridiskt kön utan att ingrepp är nödvändigt?”

TACK FARROUKZHAD! Det var en fantastisk text. Jag blev så glad av den.

Och tills dess de funderat klart kan Ekman & co hålla käften lite mer i frågor de vägrar sätta sig in i. För alla vet att kvinnor fortfarande blir förtryckta och det går att göra flera saker samtidigt. Arbetarklasskvinnor drabbas fortfarande hårt av besparingar, de har en enorm arbetsbörda, de har fortfarande låga löner och en betydande del kommer få pension under existensminimum. Kvinnor fortsätter att utsättas för våld av män. Detta försvinner inte. Det finns fortfarande saker att kämpa för. Ingen kommer sluta kalla er som vill för kvinnor. Däremot kanske man använder ord som fittbärare tidvis. Det är inte slutet på kvinnoförtrycket kan jag lova. Om det hade varit så enkelt hade män dolt kvinnovåld på detta sätt för längesen.

Annonser

Nu pratar vi kön, könstillhörighet och förtryck samtidigt eller ”mot nordmännens raseri, bevare oss oh milde herre gud”

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Va? Varför fortsätta reproducera kvinnoroller? Naturligtvis raljerar jag, vad hade ni förväntat er?

Sorgen i att (mest vita) vänsterfeminister dömer folk efter kön på sättet Kajsa Ekman gör när man har en anhörig och vänner som är transkvinnor? – Enorm. Vänsterfeminister kan inte förstå eller ens försöka inse hur komplext kön faktiskt är. Det är inget nytt, så gör män jämt när kvinnor lägger fram ny fakta, de avkräver kvinnorna bevis, de kan inte googla fram den informationen, inte Nina Björk heller uppenbarligen. För när hon sätter sig och skriver ett svarKön – en kamp på liv och död som i sin tur var ett svar på Ekmans åsikt (Där EK levererar information om transyouthproject jag inte kan läsa mig till nånstans). Det är en skam, en fläck på Sveriges banér att en erkänd och vad jag en gång trodde var skitbra författare gör såhär. Jag ä’ int’ bäsvikn’ ja ä’ förbannad! Nina Björk hade en vecka på sig att googla och läsa studier men näe.

Det har alltid sett ut såhär vid förändring, samhället kommer upplösas när man ändrar en viktig lag om rösträtt eller en sketen term, uttryck samma med Pippis pappa, samma med n****boll, samma med pickaninnyn i Kalle Anka. Men nu har inte vita kvinnor så många kort på handen kvar tycker de, då blir det väldigt jobbigt. Men. Jag är fortfarande kvinna, kallar och identifierar mig som kvinna, jag utsätts för förtryck i form av kvinna men medelåldern i gruppen jag tillhör är minst 20 år högre än för transkvinnor. 30% i gruppen kvinnor som jag tillhör har inte allvarligt funderat på att ta livet av sig det senaste halvåret. Det är essentiellt i denna fråga. Det är tecken på utsatthet som ingen kan förneka och då är det ju skiiiiitbekvämt att famla efter halmstrån och ta till könsbiologi för ALLA ‘vet’ ju om XX och XY och det finns enligt dem inget annat.

Om inte biologen svarat på frågan om kön rätt sakligt va.

Det ställs väldiga krav på transkvinnor. Antingen är de för mycket män för att de ska platsa i vänsterfeministernas dam-a-lag och samtidigt ska det sminkas och levas ”som kvinna” för att få behandling på könsmottagningen och då ”reproducerar de könsroller”. Vad skall avkrävas för att få tillhörighet? Det är en lika diffus fråga hos dessa kvinnor som könsbiologi. Men varför har Ekman större rätt att reproducera könsroller? undrar Athena Farroukzhad? Vill faktiskt och veta. Farroukzhad säger det naturligtvis bättre, till exempel såhär:

”Kajsa Ekis Ekman och jag förstärker ju könsroller varje dag, när vi klär oss, rör oss, arbetar, är föräldrar, har relationer och sex, trots att vi vill störta patriarkatet.

Jag trodde att vänstern skulle erbjuda kollektiva lösningar på kollektiva problem, inte moralisera kring människors liv som progressiva eller reaktionära. Liksom Kajsa Ekis Ekman och jag gör transpersoner vad de kan för att överleva i ett samhälle fixerat vid kön. Poeten Nino Mick skriver i sin nyutkomna diktsamling Tjugofemtusen kilometer nervtrådar: ”För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / behöver jag en levbar framtid / att fästa horisonten vid.”

Vilken hjälp tycker Kajsa Ekis Ekman att transpersoner i Sverige, varav var tredje övervägt att ta sitt liv, ska få för sin könsdysfori? Ska hon själv tala dem till rätta, förklara att det är dålig feminism? Vad återstår när hon både vänder sig emot könsbekräftande ingrepp och lagförslaget där människor kan välja juridiskt kön utan att ingrepp är nödvändigt?”

TACK FARROUKZHAD! Det var en fantastisk text. Jag blev så glad av den.

Och tills dess de funderat klart kan Ekman & co hålla käften lite mer i frågor de vägrar sätta sig in i. För alla vet att kvinnor fortfarande blir förtryckta och det går att göra flera saker samtidigt. Arbetarklasskvinnor drabbas fortfarande hårt av besparingar, de har en enorm arbetsbörda, de har fortfarande låga löner och en betydande del kommer få pension under existensminimum. Kvinnor fortsätter att utsättas för våld av män. Detta försvinner inte. Det finns fortfarande saker att kämpa för. Ingen kommer sluta kalla er som vill för kvinnor. Däremot kanske man använder ord som fittbärare tidvis. Det är inte slutet på kvinnoförtrycket kan jag lova. Om det hade varit så enkelt hade män dolt kvinnovåld på detta sätt för längesen.

Working in the docks

Kom iväg till Frocks & Fox igår i alla fall. Sen drack jag öl med roliga människor som spelat vilket var fint. Hade en inte så bra dag innan, sovit dåligt och var känslig typ. Orkade inte flänga till göteborg på luciafirande och födelsedag vilket var väldigt ledsamt. Detta med mardrömmar. Vi tar och skiter i det va? Otroligt trött på det. Kan bli lite provocerad nästan. Typ, jag veeeeet varför ni kommer, vad ni vill och jag går ju i terapi så vafaan? Leave me the fuck alone. Det känns som att jag går till jobbet när jag lägger mig för natten. Och alltid alltid värst i vargatimmen.

Är svullen i kroppen också, jag vet inte om det är nån skum biverkning av medicinen, att man ändrar kroppsform? Jag vet att jag gått ner lite i vikt vilket är överkomligt, jag har inte triggats ännu men fettet är liksom omplacerat, känns som att jag bara är bröst på överkroppen med midja, blir typ kutryggig.  Jag brukar vanligtvis tycka om min kropp, att den är mjuk och rundad. Eller ha en ganska neutral inställning. Nu, jag vet inte. Vill dölja att jag är kvinna, som att det är fult. Känns som jag blivit besatt av nån jävla medeltidspräst som hatade kvinnor och kvinnlighet. Nääää. Men det är väl lite av det där hatet. Patriarkatet asså, vi är såhäär tighta just nu. Imorgon ska jag i alla fall ha mjuka kläder på mig.

Gud. Känns bra att få skriva lite. Känner mig så tråkig. Jag kanske blir roligare imorgon, jag vet inte.

Tänkte ha en drömfri sömn i natt.

Jag blir aldrig vacker vid vatten

Jag lyssnar på ovanstående. Detta tar mig tillbaka till den fantastiska diskussion angående att jag avskydde att män kallar mig väsen eller docka jag hade med vettvilling för nåt år sen. Det är sånt jag uppskattar ibland. Uppretade mänskor. Ett väsen. Är overkligt, något som bara finns för betraktaren och ja, det är ett jävligt stort problem om män ser mig så. Jag är fullt medveten om att alla inte menar så och inte alla män buhuhu och så vidare men jag har stött på ett antal män som ser på en på ett sätt som jag en gång i tiden uppskattade men jag nu blir obehaglig till mods av. Som att jag inte är av kött och blod, jag har ingen kropp, jag blir en illusion, inspiration för gryningsvandrande, berusade 1800-talsdiktare. Det är jävligt provocerande ja. Därför är det så himla skönt när Lindström förklarar känslan. Faan Maud, du har betytt så mycket för mig ända sen jag upptäckte dig igår!!! Var har du hållt hus?