Jag gick i fackeltåg på minnesmanifestationen för Kronan på årsdagen, det är ett tag sen nu. Det var fint, jobbigt och gjorde mig arg. Paul Åkerlund talade, Fridolin talade. People with power. Det var ju som man kunde förvänta sig. Eller nä det var det inte! Jag förstår att alla ord låter ihåliga. Det går nog inte att som makthavare att hålla talet man skulle vilja. Att tala om det svåra och samtidigt hålla det hoppfullt. Men det går att nämna dådet för vad det var; Ett terrordåd med tydligt rasistiska motiv, det har vi vetat sen dag 1.

Det nämnde inte utbildningsministern. Faktum är att han överhuvudtaget inte nämnde ordet rasism. Det kändes så otroligt fel, det skavde hela tiden. Ni kan nog se talet nånstans. Hela tiden tänkte jag på det. När ska han säga nåt om att terrordådet mot en skola i ett av Sveriges mest segregerade invandrartäta områden var rasistiskt, att mördaren valde ut personer han inte ansåg ha lika stor rätt till Sverige som jag? (Skulle dock tro att det område som är mest segregerat i Trollhättan är Halvorstorp eftersom knappt några invandrarbor där men hey, vi går efter invandrartäthet som resten av Sverige.) Hela mitt liv har jag hört om Kronogården, mitt grannområde, som problemområde. Jag har gått till tandläkaren där, haft slöjd, sett sämsta barnfilmen known to man, Grodan Boll, jag har av kompisars föräldrar blivit varnad för att vara där på kvällen. Jag har hört de privilegierade eleverna på min bourgeoisie högstadieskola berätta att de åkt dit och bråkat. Man bråkar inte i borgerliga villakvarter nämligen, man åker och bråkar i ”slummen” (citat) nämligen. Rektorn på Kronan har gjort ett fantastiskt arbete, ett jättefint arbete.

Trollhättan som sådant har det inte. Hur kan landets utbildningsminister undvika att nämna rasism i sitt tal på en minnesmanifestation för offer för ett rasistdåd? Ett barn mördades!!! Att inte nämna rasism är att spotta på de barn som är rädda att de ska drabbas igen, att någon ska göra verklighet av hoten. Jag kan inte föreställa mig den känslan. Ingen hade tolkat ett tal innehållande ett erkännande av rasism som ett politiskt manifest utom de redan förtappade. Det hade betytt att han erkänt invånarnas oro för främlingsfientlighet, rasism och våld. Det har varit mycket oroligheter på Kronogården i år vilket har förklarats med att det är segregerat, hög arbetslöshet och yada yada yada. Av vissa invånare som att det är (invandrade) skitungar som ställer till och var är deras föräldrar? (Ja du, vet du vad din tonåring håller på med varje sekund förutsatt att du inte förföljer dem?) Men inte ett ord om att det kan bero på att Trollhättan sviker Kronogården och har gjort i decennier, inte ett ord om att kanske kanske är det oroligt för att för mindre än ett år sen mördades barn på en skola några meter bort. (Och nej, ökad polisbevakning är inte lika med trygghet.)

För några år sen ställde lokaltidningen frågor till bostadsbolag i Trollhättan. Eidar, Trollhättans kommunala bostadsbolag sa att de tycker människor som liknar varandra passar i samma område. Pause for reaction. Fram tills för kanske 5-10 år sen bodde väldigt få invandrare i mitt område trots liknande hyror. På Kronogården är andelen hög trots att det inte var jätteskillnad i standard och hyra i områdena tidigare. Det är ytterst talande, oavsett om Eidar försöker intala sig att det inte stämmer. Nog om det. (Men ska gräva fram intervjun på bibblan så ni får läsa!)

Jag kände mig hoppfull av att höra rektorns, Nazir Amsos brorsons och Lavin Eskandars mammas tal. Av att höra Lavins bror sjunga för Lavin och slutföra hans skiva. Jag önskar att Åkerlunds tal om att se framåt inte innebär att vi kommer glömma att vi bor i en stad med en historia av rasism. Moskén brann och nynazister härjade på 90-talet, jag minns den rädslan. Att minnas detta och se kopplingen innebär inte att man hatar Trollhättan. Det innebär att kunna identifiera mönster, ergo; Att vara människa!!!

Lavins mamma sa det så bra; Lavin var född i Sverige, han talade flytande svenska, han filmade på svenska, sjöng på svenska, drömde på svenska, han hade svenska kompisar, han blev dödad på grund av sin hudfärg. Inte för att han inte ”anpassat sig till samhället” (citat från min släkting angående varför rasistiska dåd ökat.) Inget annat. Det hade behövts höras från politikerna. Att en familjemedlem skickade blommor till gärningsmannens familj är nog det vackraste handling jag hört. 

Jag hoppas att människor förstår att känslor av hopplöshet hos befolkningen är lika viktiga att lyssna på som hyllningar. Att Kronogårdsbornas rädsla, ilska och vanmakt beror på något! Ingen kastar sten och bränner bilar utan anledning. Det är ett resultat av ignoransen Trollhättan visat området Kronogården. I en stad med ett rasistiskt förflutet, där ungdomsarbetslösheten ligger på nästan 30% är det förståeligt att människor känner hopplöshet.

Lavins mamma sa att rasismen dödade Lavin. Hon sa också att detta inte är Sverige. Precis så. Att hon i talet påtalade ett stort samhällsproblem gjorde inte att hon föraktar befolkningen. Så varför varför varför kunde inte Paul Åkerlund eller Gustav Fridolin gjort så? Det var ingen tillfällighet att skolterroristen åkte till Kronan för att mörda barn med invandrarbakgrund. Om Trollhättan inte varit så segregerat hade han nämligen aldrig vetat vart han skulle åka.