Posts tagged ‘självmord’

Nu pratar vi kön, könstillhörighet och förtryck samtidigt eller ”mot nordmännens raseri, bevare oss oh milde herre gud”

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Va? Varför fortsätta reproducera kvinnoroller? Naturligtvis raljerar jag, vad hade ni förväntat er?

Sorgen i att (mest vita) vänsterfeminister dömer folk efter kön på sättet Kajsa Ekman gör när man har en anhörig och vänner som är transkvinnor? – Enorm. Vänsterfeminister kan inte förstå eller ens försöka inse hur komplext kön faktiskt är. Det är inget nytt, så gör män jämt när kvinnor lägger fram ny fakta, de avkräver kvinnorna bevis, de kan inte googla fram den informationen, inte Nina Björk heller uppenbarligen. För när hon sätter sig och skriver ett svarKön – en kamp på liv och död som i sin tur var ett svar på Ekmans åsikt (Där EK levererar information om transyouthproject jag inte kan läsa mig till nånstans). Det är en skam, en fläck på Sveriges banér att en erkänd och vad jag en gång trodde var skitbra författare gör såhär. Jag ä’ int’ bäsvikn’ ja ä’ förbannad! Nina Björk hade en vecka på sig att googla och läsa studier men näe.

Det har alltid sett ut såhär vid förändring, samhället kommer upplösas när man ändrar en viktig lag om rösträtt eller en sketen term, uttryck samma med Pippis pappa, samma med n****boll, samma med pickaninnyn i Kalle Anka. Men nu har inte vita kvinnor så många kort på handen kvar tycker de, då blir det väldigt jobbigt. Men. Jag är fortfarande kvinna, kallar och identifierar mig som kvinna, jag utsätts för förtryck i form av kvinna men medelåldern i gruppen jag tillhör är minst 20 år högre än för transkvinnor. 30% i gruppen kvinnor som jag tillhör har inte allvarligt funderat på att ta livet av sig det senaste halvåret. Det är essentiellt i denna fråga. Det är tecken på utsatthet som ingen kan förneka och då är det ju skiiiiitbekvämt att famla efter halmstrån och ta till könsbiologi för ALLA ‘vet’ ju om XX och XY och det finns enligt dem inget annat.

Om inte biologen svarat på frågan om kön rätt sakligt va.

Det ställs väldiga krav på transkvinnor. Antingen är de för mycket män för att de ska platsa i vänsterfeministernas dam-a-lag och samtidigt ska det sminkas och levas ”som kvinna” för att få behandling på könsmottagningen och då ”reproducerar de könsroller”. Vad skall avkrävas för att få tillhörighet? Det är en lika diffus fråga hos dessa kvinnor som könsbiologi. Men varför har Ekman större rätt att reproducera könsroller? undrar Athena Farroukzhad? Vill faktiskt och veta. Farroukzhad säger det naturligtvis bättre, till exempel såhär:

”Kajsa Ekis Ekman och jag förstärker ju könsroller varje dag, när vi klär oss, rör oss, arbetar, är föräldrar, har relationer och sex, trots att vi vill störta patriarkatet.

Jag trodde att vänstern skulle erbjuda kollektiva lösningar på kollektiva problem, inte moralisera kring människors liv som progressiva eller reaktionära. Liksom Kajsa Ekis Ekman och jag gör transpersoner vad de kan för att överleva i ett samhälle fixerat vid kön. Poeten Nino Mick skriver i sin nyutkomna diktsamling Tjugofemtusen kilometer nervtrådar: ”För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / behöver jag en levbar framtid / att fästa horisonten vid.”

Vilken hjälp tycker Kajsa Ekis Ekman att transpersoner i Sverige, varav var tredje övervägt att ta sitt liv, ska få för sin könsdysfori? Ska hon själv tala dem till rätta, förklara att det är dålig feminism? Vad återstår när hon både vänder sig emot könsbekräftande ingrepp och lagförslaget där människor kan välja juridiskt kön utan att ingrepp är nödvändigt?”

TACK FARROUKZHAD! Det var en fantastisk text. Jag blev så glad av den.

Och tills dess de funderat klart kan Ekman & co hålla käften lite mer i frågor de vägrar sätta sig in i. För alla vet att kvinnor fortfarande blir förtryckta och det går att göra flera saker samtidigt. Arbetarklasskvinnor drabbas fortfarande hårt av besparingar, de har en enorm arbetsbörda, de har fortfarande låga löner och en betydande del kommer få pension under existensminimum. Kvinnor fortsätter att utsättas för våld av män. Detta försvinner inte. Det finns fortfarande saker att kämpa för. Ingen kommer sluta kalla er som vill för kvinnor. Däremot kanske man använder ord som fittbärare tidvis. Det är inte slutet på kvinnoförtrycket kan jag lova. Om det hade varit så enkelt hade män dolt kvinnovåld på detta sätt för längesen.

Annonser

Nu pratar vi kön, könstillhörighet och förtryck samtidigt eller ”mot nordmännens raseri, bevare oss oh milde herre gud”

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Va? Varför fortsätta reproducera kvinnoroller? Naturligtvis raljerar jag, vad hade ni förväntat er?

Sorgen i att (mest vita) vänsterfeminister dömer folk efter kön på sättet Kajsa Ekman gör när man har en anhörig och vänner som är transkvinnor? – Enorm. Vänsterfeminister kan inte förstå eller ens försöka inse hur komplext kön faktiskt är. Det är inget nytt, så gör män jämt när kvinnor lägger fram ny fakta, de avkräver kvinnorna bevis, de kan inte googla fram den informationen, inte Nina Björk heller uppenbarligen. För när hon sätter sig och skriver ett svarKön – en kamp på liv och död som i sin tur var ett svar på Ekmans åsikt (Där EK levererar information om transyouthproject jag inte kan läsa mig till nånstans). Det är en skam, en fläck på Sveriges banér att en erkänd och vad jag en gång trodde var skitbra författare gör såhär. Jag ä’ int’ bäsvikn’ ja ä’ förbannad! Nina Björk hade en vecka på sig att googla och läsa studier men näe.

Det har alltid sett ut såhär vid förändring, samhället kommer upplösas när man ändrar en viktig lag om rösträtt eller en sketen term, uttryck samma med Pippis pappa, samma med n****boll, samma med pickaninnyn i Kalle Anka. Men nu har inte vita kvinnor så många kort på handen kvar tycker de, då blir det väldigt jobbigt. Men. Jag är fortfarande kvinna, kallar och identifierar mig som kvinna, jag utsätts för förtryck i form av kvinna men medelåldern i gruppen jag tillhör är minst 20 år högre än för transkvinnor. 30% i gruppen kvinnor som jag tillhör har inte allvarligt funderat på att ta livet av sig det senaste halvåret. Det är essentiellt i denna fråga. Det är tecken på utsatthet som ingen kan förneka och då är det ju skiiiiitbekvämt att famla efter halmstrån och ta till könsbiologi för ALLA ‘vet’ ju om XX och XY och det finns enligt dem inget annat.

Om inte biologen svarat på frågan om kön rätt sakligt va.

Det ställs väldiga krav på transkvinnor. Antingen är de för mycket män för att de ska platsa i vänsterfeministernas dam-a-lag och samtidigt ska det sminkas och levas ”som kvinna” för att få behandling på könsmottagningen och då ”reproducerar de könsroller”. Vad skall avkrävas för att få tillhörighet? Det är en lika diffus fråga hos dessa kvinnor som könsbiologi. Men varför har Ekman större rätt att reproducera könsroller? undrar Athena Farroukzhad? Vill faktiskt och veta. Farroukzhad säger det naturligtvis bättre, till exempel såhär:

”Kajsa Ekis Ekman och jag förstärker ju könsroller varje dag, när vi klär oss, rör oss, arbetar, är föräldrar, har relationer och sex, trots att vi vill störta patriarkatet.

Jag trodde att vänstern skulle erbjuda kollektiva lösningar på kollektiva problem, inte moralisera kring människors liv som progressiva eller reaktionära. Liksom Kajsa Ekis Ekman och jag gör transpersoner vad de kan för att överleva i ett samhälle fixerat vid kön. Poeten Nino Mick skriver i sin nyutkomna diktsamling Tjugofemtusen kilometer nervtrådar: ”För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / behöver jag en levbar framtid / att fästa horisonten vid.”

Vilken hjälp tycker Kajsa Ekis Ekman att transpersoner i Sverige, varav var tredje övervägt att ta sitt liv, ska få för sin könsdysfori? Ska hon själv tala dem till rätta, förklara att det är dålig feminism? Vad återstår när hon både vänder sig emot könsbekräftande ingrepp och lagförslaget där människor kan välja juridiskt kön utan att ingrepp är nödvändigt?”

TACK FARROUKZHAD! Det var en fantastisk text. Jag blev så glad av den.

Och tills dess de funderat klart kan Ekman & co hålla käften lite mer i frågor de vägrar sätta sig in i. För alla vet att kvinnor fortfarande blir förtryckta och det går att göra flera saker samtidigt. Arbetarklasskvinnor drabbas fortfarande hårt av besparingar, de har en enorm arbetsbörda, de har fortfarande låga löner och en betydande del kommer få pension under existensminimum. Kvinnor fortsätter att utsättas för våld av män. Detta försvinner inte. Det finns fortfarande saker att kämpa för. Ingen kommer sluta kalla er som vill för kvinnor. Däremot kanske man använder ord som fittbärare tidvis. Det är inte slutet på kvinnoförtrycket kan jag lova. Om det hade varit så enkelt hade män dolt kvinnovåld på detta sätt för längesen.

Råd som trivialiserar depression

Triggervarning, beskrivning av depressionssymptom!

Jag hittade en kom ihåg-lista eller vad man ska kalla det på twitter om depression.

dep

Det är svårt att förklara på 140 tecken så here it is! Observera att jag använder mig av både fakta och anekdotisk bevisföring, ska försöka vara tydlig med vad som är vad i min text. Jag är ingen expert, jag har ingen universallösning. Jag vill bara förtydliga att jag anser att det kan vara farligt att förenkla såhär som det görs i kom ihåg-listan. Det kan lätt misstolkas som att positivt tänkande™ löser en depression. En depression kan vara dödlig. En sån här lista tror jag kan ge en alltför förenklad bild. Obs även att jag är medveten om att ni kanske kommer diskvalificera mina åsikter för att jag själv har delvis dålig erfarenhet av vård och då får ni väl göra det då, ja ä int bitter men det är viktigt och sorgligt att påpeka att vård ofta är bristfällig. Det är inte för att jag personligen har dåliga erfarenheter, det berättar både patienter och vårdgivare.

Är jag kritisk till allt på listan? Naturligtvis inte! Punkt 1, 2 och 5 är viktiga. Det jag anser är problematiskt är otydlighet och oförståelse för hur en depression yttrar sig.

Kan förklara lite basics för den som inte vet. En depression fungerar på olika sätt i olika personer. Men det finns ”kriterier” för vad som kallas depression. Det finns olika grader av depression, de flesta människor blir inte melankoliska. Mild, medelsvår och djup depression är vanligast. Jag antar eller kanske hoppas att listan ovan är utformad efter en mild depression.

Gränserna är suddiga och det är ju inte konstigt eftersom alla deprimerade fungerar och känner olika. Depressionen utlöses av olika saker, symptomen för en depression är inte tydliga. Det är inte lätt för en som aldrig varit drabbad av psykisk ohälsa tidigare att koppla fysiska symptom trötthet och orkeslöshet eller hjärtklappning (till exempel) till depression. Vet ni förresten vad inlärd hjälplöshet* är? (Läs ej om det om ni är känsliga för djurexperiment) Det är, enkelt förklarat (hoppas jag, jag är lite övertrött och kanske inte jättetydlig) när man blir apatisk eller svårt likgiltig för att man ställts inför hinder som man inte ser nån lösning på. Det är vanligt vid depression. Då kan saker som att ”vara ihärdig” vara en omöjlighet. Hur är man ens ihärdig och vad betyder det i sammanhanget depression? Att man aktivt ska delta i behandlingar? Ha en positiv attityd? Att man inte ska ta livet av sig? Jag säger inte att det är fel uttryckt (jo) men jag tycker att man ska fundera noga på såna formuleringar och vad det kan symbolisera. Jag förstår att ni tycker att jag drar det till sin spets nu men detta är viktigt!

Känner också lite irritation och ångest, jag kan bara se vårdsäljarens reaktion framför mig när man säger ”jag tror jag är deprimerad” och sen förklarar att man hört att man ska söka hjälp tidigt. Kan säga att med tanke på de allvarliga symptom som läkare hånlett åt så hyser jag inte den största tilltro till att de ska hjälpa i det läget. Det är också intressant att det i sammanhanget nämns att de flesta patienter kan med ”rätt” behandling bli friska. De gånger jag försökt förklara (försiktigt I might add) vad jag tror skulle vara direkt negativt för just mina symptom har jag blivit kallad negativ, jag har fått höra att jag inte vill bli frisk och det verkar handla om att de måste upprätthålla nån sorts yrkesstolthet för hur vore det om PATIENTEN VISSTE VAD SOM VAR BÄST FÖR HENNE SJÄLV, VÄRLDEN SKULLE GÅ UNDER. Detta hörs ofta även inom somatisk vård, den enda som vet nåt är läkaren själv och ve dig som vredgar herren ty du skall brinna. Jag skulle, om jag generaliserade, säga att att man har faktiskt har liten kontroll över sin behandling. Det säger jag inte för att ni ska få ångest utan för att det inte är ditt fel om om den där behandlingen inte funkar. Behandlaren styr behandlingen. Ekonomi, personlig och övergripande, styr behandlingen.

Precis som väldigt många andra hade jag noll och ingen möjlighet att själv ta kontakt med vården. Hur gör man då? Hur fixar man uppmaningen, ”sök hjälp tidigt” när det är ”be om hjälp” som ofta orsakar ångest? När det leder till mer ångest? En grej till, det är omöjligt att få hjälp på vissa platser i sverige vid vissa tider på året eller dygnet. Bara en sån sak.

pnv

”NU-sjukvårdens vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning i Trollhättan utför så långt som möjligt utredning, behandling, vård och stöd i patientens närmiljö. Vi tillhandahåller specialistpsykiatrisk öppenvård för personer med allvarlig psykisk sjukdom/störning och har ambitionen att ha en god tillgänglighet för prioriterade grupper. Målgruppen är i första hand personer som har behov av psykiatrisk specialistvård för exempelvis svårare depressioner, affektiva tillstånd, svår personlighetsstörning, svåra ångesttillstånd, samt dubbeldiagnoser. Vård och behandling på mottagningen får man genom remiss från primärvården eller annan myndighet, eller genom att göra en egenanmälan.”

Märk väl hur många gånger de använder sig av ordet ”svår”. God tillgänglighet för prioriterade grupper. PÅ RIKTIGT. ”Om du upplever dig åsidosatt så beror det nog på att du inte tillhör våran extra specialsupergrupp som vi prioriterar här.” VAR TACKSAM. Detta är en öppenvårdsmottagning i en medelstor svensk stad och de ger intrycket av att vända sig till speciellt svårbehandlade psykiska sjukdomar. Hade jag läst det innan jag sökt mig dit hade mina besvär känts…menlösa. Hell, det gör jag nästan nu också trots att jag vet om min problematik! Ok, det var ett sidospår mer ger ändå en liten bild av hur prioriterade tidiga depressionssymptom lär vara.

 

Denna lista hade jag själv behövt läsa. Sen är det inte sagt att alla blir hjälpta av den för det:

 

   Kom ihåg-lista vid depression:

  • Du är viktig och behövs även om det inte känns så just nu.
  • Du är inte ensam! Många är och blir deprimerade i sitt liv.
  • Du har en sjukdom som ger för låg serotoninhalt i kroppen, du är inte svag.
  • Du kan få hjälp, medicin och/eller samtalsstöd och det är inget misslyckande.
  • Det är ok att gråta och vara ledsen, att inte känna så mycket eller att inte orka med vardagen. Det finns inget fel eller rätt.
  • Du får be människor i din omgivning om hjälp med svåra och enkla saker.
  • Du kan hitta info på 1177.se, vårdguiden.se, ringa sjukvårdsupplysningen eller psykakuten. Vårdcentralen brukar kunna hjälpa en vidare.
  • Du kan chatta med självmordsupplysningen.se om du har självmordstankar.
  • Försök att göra saker som får dig att må så bra som möjligt, skit i motions, kost eller sömnråd om du inte orkar eller tvärtom, spring, simma eller ha sex om du mår bra av det.

!

Om du vill läsa riktig information om depression rekommenderar jag att du noga kollar avsändaren. Ofta dyker reklam för terapeuters, psykologers och än värre, reklam för ej testade alternativa behandlingar som ofta kostar mycket pengar. Informationen kan vara felaktig eller skadlig. Detta tycker jag själv är bra och tydlig information men always room for improvement som de säger:

 

1177.se om depression

Wikipediaartikeln ”depression”

Självmordsupplysningen; chatta 19- 22, vardagar

 

Tänker skriva mer i ett annat inlägg för detta kan bli så långt så ni anar inte men detta visade väl ungefär vad jag hade invändningar emot och vad jag tycker är bättre.

* Inlärd hjälplöshet innebär INTE att det är något personen själv lärt sig, det är hjärnan som själv ”stänger av” vissa funktioner!

 

Go me, go me!

Ugh. Mår väl halvbra. På väg att bli sjuk, blev stungen av en geting i söndags så min hand och underarm har svullnat och jag mår dåligt på grund av break-ups. Är nöjd men såklart jobbigt ändå.

Hyser ju inga aggressiva känslor direkt förutom möjligen gällande det sista svaret eftersom det var mycket orättvist och personen tolkade in saker jag inte alls sagt eller menar. Det är dock trist att en benämns som kravfylld för att en bara inte accepterar det som erbjuds. En är ju 2 personer i en relation och när jag säger att jag förstår att en har olika prioriteringar och därför inte dömer personen menar jag det. Jag har ingen dold agenda. Jag är trött på att känna mig obetydlig bara. Betyder inte att jag inte tror personen bryr sig om mig alls.

Ska kurera mig med ingefärsvatten, försiktig yoga och raffaellobollar tänkte jag. Då mår jag alltid lite bättre. Vill simma men borde inte anstränga mig för mycket. Och det är kallt i vattnet nu. Och kan inte röra armen så mycket. 
I veckan ska jag träffa Sanna och sen fira Kattas födelsedag i efterskott. Ska bli fejnt.

Är ledsen över Robin Williams. Jag kände inget särskilt för honom men blir så fruktansvärt ledsen av självmord. Han hade ledsna ögon som Pats sa. Hoppas detta i alla fall leder till att man pratar öppnare om självmord. Man kan ju hoppas.

Är inte i form för att åka till Stockholm och träffa människor för projekt så vi får hoppas att det går över för detta börjar kännas stressigt det också. Är på vippen att vilja stänga in mig och pausa allt så nåt bra får hända.

Jag gråter och tänker på livet sådär

Intensiv dag: Jag vände ryggen åt Jimmie Åkesson, var hos läkaren och röstade på Soraya Post. Är väldigt glad att det var nära 500 personer som protesterade, så himla fint! Hos läkaren gick det bra men han var lite märklig. Fick strattera i alla fall men tänker inte börja förrän jag varit på kryssning. Man bör nämligen inte dricka på dem. Onödigt att börja innan min ”sista” fylleresa ju!

Läste att Malik Benjelloul hade tagit livet av sig. Det gjorde mig väldigt ledsen. Mer än jag egentligen vill erkänna tror jag. Kanske ligger det lite för nära det där med psykisk ohälsa och trots att det inte är nån jag känner så vill jag hålla om personen och trösta. Naivt såklart men såna är ju känslor. Inte logiska eller realistiska. Tyvärr.

Jag hoppas han är glad nu. Jag tror det. Jag vill det i alla fall.

Jag tänker lite på den där barnvisan  (och jag slår er om ni tycker jag är sappy):  

”Vem krafsade på dörren?
Det var min lilla hund,
som ville ligga i min säng
en liten, liten stund.
Vem jamade på trappan?
Det var min lilla katt,
som inte gärna ville bli
en ensam katt i natt.
Vem kacklade vid knuten?
Det var min lilla tupp.
Han var så rädd för räv och hök,
Jag måste låsa upp.
Nu ligger vi och pratar
tillsammans i min bädd,
och alla har det varmt och skönt,
och ingen alls är rädd”

Jag önskar att det var så. Att ingen alls är rädd.

Lars Persson

Jag läser det här och gråter och blir så himla förbannad!!! Fy faan. Jag är bara 28 år men har sett såna här saker redan. Inte själv men jag vet åtminstone 5 arbetsplatser där det handlar om tydlig mobbing eller rena trakasserier och 3 av dessa är inom utbildningssektorn. Skolor och förskolor där det skall finnas en tydlig plan mot mobbing av elever som de uppenbarligen inte tillämpar själva. Konstigt att barn far illa på grund av mobbing då.

Jag säger absolut inte att det på arbetet är vanligt men det är mycket anmärkningsvärt att det får gå såhär långt. Kan inte föreställa mig hur det känns att indirekt ha dödat en person. Kanske och förhoppningsvis finns det någon form av ånger där.