Ska vi prata triggers och självhat honeys? Disclaimers finns längst ned, tydligen ett måste eftersom folk vägrar fundera över ens resonemang utan fixerar direkt på nåt ordval som är jobbigt. Faan, blev redan irriterad nu. Så varning för kraftuttryck, dramaqueen-tendenser och sånt. Och snälla! Läs HELA texten innan ni författar arga kommentarer. För då får jag diskutera och bli arg, så blir ni arga och så går vi omkring och gnäller om varandra till våra kompisar och det är väl onödigt kan jag tycka.

Jag är tjock och har varit tjock större delen av mitt liv. Jag har en kort period haft förmånen att ha en normkropp. Detta kommer bli ett inlägg som irriterar, skaver och ger klåda och jag fattar det. Helt plötsligt har man shitstorm right up in it och folk väljer sida. Vi har alla våra issues. Vad är triggande på instagram? Vad får man dela på facebook? När petar jag i onödiga sår på twitter? Jag vet inte. Kan jag be nån sluta lägga upp saker som jag mår dåligt av? NÄ. Men jag kan anmäla rasistiska inlägg och blockera användare. Till exempel. Jag slutar följa folk som triggar mig.

Gud, jag har haft så många komplex i mitt tjocka liv (cirka 11 – 17, 19-27), på grund av kommentarer, fördomar och massa jävla skit. Jag vet att folk är trevligare mot smala(/re) människor, jag hade ju en period en normkropp. Då hade jag precis haft svår lunginflammation, gick ner typ 30-35 kilo och sen blev jag våldtagen. Det var nog min värsta period i livet, förhoppningsvis. Jag fick posttraumatisk stress och var jättesjuk. (Om ni vill läsa om lite om PTSD kan ni göra det här!) Jag märkte rätt snabbt att butikssäljare blev trevligare, läkare var snällare, folks ständiga ”vad fin du har blivit”, ”vad pigg du ser ut”, ”du ser mycket gladare ut!” Ni som säger det, FUCK YOU. Det är sånt som triggar ätstörningar. Lär er det! Så jag slutade svälja, jag kräktes. Skolsköterskan sa att jag inte kunde vara ätstörd för ”jag var ju tjock så det gör inget om du går ner i vikt”. Jag var inte gladare. Jag var synligt deprimerad och traumatiserad. Det såg inte folk och inte enbart för att jag försökte dölja det, de såg enbart min kropp. Var jag hälsosammare? Åt jag ordentligt? Tränade jag och? Lol, näe. Nu är jag nykter ätstörd. Jag tror det är så, de där tankarna dyker lätt upp i huvudet igen. Jag håller dem i styr med yoga och simning. Och är sjukt mycket hälsosammare än då. Hör dock inga kommentarer om att jag ser pigg och glad ut. Konstigt!

 

Vad jag menar är att fördomarna mot tjockisar är många. Det är most certainly ett samhällsproblem (kommer ignorera varenda kommentar som påstår att det finns ett strukturellt smalförtryck, att jag är ful eller ohälsosam, att det visst finns en poäääng, eller att jag skryter eller vad faan som helst FÖR JAG HAR PÅ GRUND AV ELAKHETER FÅTT LÄRA MIG ATT KASTA AV MIG SÅNT.) Man omvandlar det till en psykologisk studie, i alla fall jag. Vilka vill försöka trycka på ömma punkter och varför? Undrar vilka som varit tjockisar själva och jobbat så jävla hårt att det är jobbigt att se glada tjockisar? Vilka är ”jag har varit tjock men nu har jag sett sanningen, nu är jag frälst”-personer? Vilka mår uppenbart dåligt och därför hatar på internetz? Vilken åldergrupp är mest benägen till vilken typ av kommentarer? Det är roligt, på riktigt. Sen blir jag naturligtvis sur, douches finns alltid och de ska märkas i pannan men man lär sig vilka som trollar. Leve tjockheten förresten, som lärt mig se igenom så många beteenden!

Trots att detta är ren anekdotiskt vill jag att alla ska veta att sånt är skadligt. Mina tjocka kompisar har också ALLA fått höra kommentarer om sin vikt. Och det är inte av välvilja, det är inte av hälsoskäl, det är elaka och jävligt tykna kommentarer från främmande människor. Så när ni säger ”så skulle man ju aldrig säga till en tjock!” så ignorerar ni våra upplevelser. Har ni bott under en sten? Har ni sett en sitcom eller? Tjockisskämt exakt jämt. Det är på tiden att detta uppmärksammas. ORDENTLIGT. För jag orkar inte vara vansinnig jämt. Man kan lajva bekymrad samhällsmedborgare som ser fetman som en farlig epidemi och inte aaaalls vill kränka nån men sluta låtsas.  Det är svårt att ha förtroende för vården när läkaren hävdar att en lunginflammation beror på att man är för tjock. Det gör det väldigt svårt att veta om sjukdomen verkligen blir bättre om man går ner i vikt eller om det är lite godtyckligt för att läkaren tycker det är jobbigt i ögonen att se tjocka kroppar.

Jag ser en stor poäng i att visa sin kropp, att visa på strukturer och lägga ut ”osmickrande” selfies. Jag gillar idén, jag gillar Lady Dahmers bilder där hon står som hon ser ut, avklädd och osminkad. Apan satt i granens berättelser på kvinnohatskontot på instagram är intressanta. (Följ!) Jag är också ofta osminkad med mjukiskläder. I och för sig bara hemma men a ja, skäms inte för mitt osminkade utseende. Men när jag ser folk ständigt prata om sig själv i ordalag som ”oknullbara”, ”förbrukade” eller ”fula” blir jag riktigt jävla arg. Jag förstår syftet. Opionionsbildandet. Känslan. Att prata kroppar. Men att prata om sin kropp på det sättet sänder också signaler (de där jävla signalerna!) till alla tjockisar och ännu en gång blir våra kroppar avsexualiserade. Och inte på rätt sätt. Av människor som vill ifrågasätta normerna!!! De kräks ut sitt självhat och äter upp spyorna. Och det gör så sjukt mycket ondare än att random snubbe på stan kallar mig fet när jag dissade honom. (True story! Eller ja, han sa ”får jag slicka dina bröst?” och när jag sa ÖHNÄE?!?!?! sa han ”tror du att du är snygg eller, för det ska jag tala om att det är du inte!” Hehehe.) Observera att det inte rör mig i ryggen längre men ni fattar. Det blir kontraproduktivt. För genom att läsa vissa poster får jag mer komplex än pepp. Skulle mitt tonårsjag läst LD:s poster om sin oknullbara kropp hade hon aldrig lämnat sängen, så ser ju min kropp ut! Valkar, bristningar (sluta för i helvete att säga tigerränder era töntar!) och hängiga bröst. Har inga barn heller för den delen. Inga barn har byggt denna kropp, Är det obrukad då eller? Har den inte uppfyllt det gudomliga syftet som är att bära ett barn?

Säger jag nu verkligen att LD inte ska få lufta sin kroppsångest i sociala medier eller att hon ska vara en bra förebild för unga kvinnor? *Ler Kamratposten*. NEJ ABSOLUT INTE men samma fixering och försök till uppluckrande av utseendestereotyper och fördomar kan också leda till ångest. För let’s face it, våra utseenden används inte i American horror stories. Vi kallas inte ”missfoster” eller ”CP-skadade”. Vi är ingen (av äckliga människor ansedda som en) vandrande freakshow. Oftast! Jag kan faan inte se mig själv som att det är himla synd om mig, jag är rätt snygg och smickrar min kropp såsom patriarkatet bojor säger till mig. Typ. Jag klär mig såklart i kläder som tjockisar, enligt till exempel H&M inte bör ha men ehhh. Orkar inte bry mig när jag gillar kläder. Jag tycker det är kul. Jag gillar att jag kan förändra sitt utseende om jag vill. Vägrar tycka att det är ytligt när jag har så jävla många fina personlighetsdrag.

Jag har aldrig haft svårt att få ligga. Oavsett storlek, killar flirtar. Jag får åka buss gratis ibland. Och bjuds ofta på öl. (Tänker mjölka det så länge jag kan för övrigt, sorry not sorry. Ain’t sayin she’s a golddigger…) Blir ofta stött på. Av ”snygga killar”. Det är också en grej det där, folks förvåning när man har en het snubbe. Jag som tjock förväntas inte kunna veva in en sån kanske. Jag tänker inte tillåta nån annan kalla en kropp som min oknullbar. Ska man ställa sig massa frågor? Varför blir folk överhuvudtaget kära i tjockisar? Är det för att personen skulle HA ÖVERSEENDE med mitt utseende? Har jag superutstrålning och ingår i nåt sorts socialt jävla elitförband? Näe, jag tror faktiskt inte det. Jag tror faktiskt att de ligger med mig för att jag är het. Annars skulle varenda kille jag legat med sett mig som ett nedköp. Och det känns sjukt orealistiskt. För att jag är så jävla fin i (enbart) ansiktet? Det är jag i och för sig. Nä, jag är trevlig, charmig när jag har lust och en jävla knockout. Så vilka i samhället säger åt mig att jag är ful? Modeindustrin? Hälsofascisterna? Vården? Feministerna? Ja, garanterat de 3 första och jag önskar att jag för allt i världen inte att mina medsystrar fick mig att känna så. Även om det inte är illvilja. Men snubbarna jag ligger med säger det i alla fall inte. Att min kropp används emot mig förstår jag, att om nån töntkille ska vara taskig så går de ofta på min storlek i första hand. För det är utseendet som kvinnan är mest känslig för? Nåt sånt! Men det är fellow ”systrar” som kallat mig saker, som kommenterat och grävt i min osäkerhet. Sällan män om vi nu ska dela upp det i de könen.

Själv lägger jag upp mat, nagellack, outfits, fina människor, bad och strand och mitt vackra anlete, sminkad som osminkad på instagram och jag kommer aldrig ursäkta mitt eventuella koketterande. Not even a little bit. Avföljningsknappen är right there liksom.

Har många disclaimers. Här är de!

FACT: För att jag tror att förtryck av tjocka är ett strukturellt problem betyder det INTE att jag tror smala ljuger om sina upplevelser eller att de inte kan bli mobbade för sina kroppar. Det är vidrigt och en skam att folk kommenterar kroppar. Alla kroppar är bra kroppar, därför kommer eventuella kommentarer om ”only dogs goes for bones, real men like curves” eller ordval som ”anorektiska kroppar”, ”riktiga kvinnor”, ”ohälsosamma kroppar”,  ej godkännas. Men jag tror som sagt att smalhet allt som oftast premieras.

FACT: Recenserar inte era känslor kring era kroppar. Jag sätter inte upp en mall för hur man ska presentera sin kropp i sociala medier, jag visar på grepp som kan vara av välvilja men missar målet. (Om man har ett mål med det asså.) Man får definitivt dela med sig av sina känslor och det är inte känslorna jag kritiserar!

FACT: Jag tror varken Apan satt i granen eller Lady Dahmer går runt och tycker synd om sig själva, meningen gällde mig själv, i detta sammanhang.

FACT: Jag tror att det finns tjocka som inte fått kommentarer om sin kropp alls.

FACT: Man har full rätt att gå ner/upp i vikt om man inte mår bra, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.

FACT: Jag tror på alla människors fullständiga rätt till sin egen kropp. Rätten att vara nöjd eller missnöjd med den. Att behandla den som man vill. Det innebär att jag skiter i dina matvanor, din träning. Vill du bara äta glass eller sallad, I couldn’t care less. Det som sticker i ögonen är det ständiga ältandet, varje fika där kroppen utvärderas, ”jag skulle vilja ha markerad midja, jag vill gå ner 10 kilo, jag vill ha tonade armar buhu buhu”. EH? Var ligger din ångest på riktigt? Där kan jag som vän hjälpa. När jag ser att du blir ätstörd. Jag kan visst prata om matvanor men jag kommer aldrig älta min kropps eventuella utseendebrister igen eller diskutera bästa viktnedgångsreceptet.

FACT: Jag kommer banna dig nästa gång du sitter och klagar på hur tjock du är, inför mig som väger 40 kilo mer. Detta uppfattas ibland av whining babies som att ”får man inte prata om att att man ska träna nu heller?!” Alltså lol, jo det får du naturligtvis. Jag gillar träning så länge det inte avhandlas som ”åh! nu! har! jag! inte! träääänat! idaaaag, ångeeeest!” OCH sitt för faan inte och shamea din kropp med nån som väger så mycket mer. Det är rent jävla hyfs!

FACT: Jag är naturligtvis inte alltid nöjd med min kropp men jag vet alltid, nånstans i bakhuvudet att min kropp duger och fungerar som jag vill. Jag har dock inte lyckats klättra upp för ett rep ännu vilket jag verkligen skulle vilja.

FACT: För egen del tror jag på health at every size, nyttigt leverne utan viktnedgång som fokus. Jag tror samtidigt på att min mage blir glad av Cambozola vitlök och baguette eller Häagen Dazs eller öl. Är inte ohälsosam för det. Ibland vill den bara äta sallad och träna massa. Är ingen hälsohetsare för det.

Hatchetface tipsar!

Vill du lära dig om fatacceptance kan du börja smått. Kolla in svenska Fett Magazine som både görs för och drivs av tjocka kvinnor. Där får du modetips, lär dig om fatacceptance och health at every size.

Tess Munster är en av ytterst få tjocka modeller som är signad av ett agentur! Följ henne på facebook och instagram för tjockispepp. Hon är en av de snyggaste kvinnorna som finns amongst Iman, Christina Hendricks och Gabi Gregg.

Instagramtips:

Tessholliday

Fettmagazine för info och modetips

Fetkvinna för att läsa upplevelser av diskriminering och fördomar

Gabifresh

Nadiaaboulhosn

Biggalyoga

Normalt tjockismode som inte är tält hittar du till exempel på ASOS curve, New Look och Modcloth. Modcloth är dock schweinigt dyrt enligt mig. ASOS har ungefär H&M-priser beroende på märke. Plus snabb och gratis frakt.

Sök efter tjockisseparatistiska grupper på facebook som inte handlar om viktnedgång utan om pepp, det hjälpte mig otroligt mycket!

Sluta läsa typ Amelia, Elle och Damernas värld, är du som jag intresserad av mode, köp mer renodlade modemagasin som inte är så fokuserade på ”livsstil”.

 

Tacohej!