Posts tagged ‘trans’

Nu pratar vi kön, könstillhörighet och förtryck samtidigt eller ”mot nordmännens raseri, bevare oss oh milde herre gud”

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Va? Varför fortsätta reproducera kvinnoroller? Naturligtvis raljerar jag, vad hade ni förväntat er?

Sorgen i att (mest vita) vänsterfeminister dömer folk efter kön på sättet Kajsa Ekman gör när man har en anhörig och vänner som är transkvinnor? – Enorm. Vänsterfeminister kan inte förstå eller ens försöka inse hur komplext kön faktiskt är. Det är inget nytt, så gör män jämt när kvinnor lägger fram ny fakta, de avkräver kvinnorna bevis, de kan inte googla fram den informationen, inte Nina Björk heller uppenbarligen. För när hon sätter sig och skriver ett svarKön – en kamp på liv och död som i sin tur var ett svar på Ekmans åsikt (Där EK levererar information om transyouthproject jag inte kan läsa mig till nånstans). Det är en skam, en fläck på Sveriges banér att en erkänd och vad jag en gång trodde var skitbra författare gör såhär. Jag ä’ int’ bäsvikn’ ja ä’ förbannad! Nina Björk hade en vecka på sig att googla och läsa studier men näe.

Det har alltid sett ut såhär vid förändring, samhället kommer upplösas när man ändrar en viktig lag om rösträtt eller en sketen term, uttryck samma med Pippis pappa, samma med n****boll, samma med pickaninnyn i Kalle Anka. Men nu har inte vita kvinnor så många kort på handen kvar tycker de, då blir det väldigt jobbigt. Men. Jag är fortfarande kvinna, kallar och identifierar mig som kvinna, jag utsätts för förtryck i form av kvinna men medelåldern i gruppen jag tillhör är minst 20 år högre än för transkvinnor. 30% i gruppen kvinnor som jag tillhör har inte allvarligt funderat på att ta livet av sig det senaste halvåret. Det är essentiellt i denna fråga. Det är tecken på utsatthet som ingen kan förneka och då är det ju skiiiiitbekvämt att famla efter halmstrån och ta till könsbiologi för ALLA ‘vet’ ju om XX och XY och det finns enligt dem inget annat.

Om inte biologen svarat på frågan om kön rätt sakligt va.

Det ställs väldiga krav på transkvinnor. Antingen är de för mycket män för att de ska platsa i vänsterfeministernas dam-a-lag och samtidigt ska det sminkas och levas ”som kvinna” för att få behandling på könsmottagningen och då ”reproducerar de könsroller”. Vad skall avkrävas för att få tillhörighet? Det är en lika diffus fråga hos dessa kvinnor som könsbiologi. Men varför har Ekman större rätt att reproducera könsroller? undrar Athena Farroukzhad? Vill faktiskt och veta. Farroukzhad säger det naturligtvis bättre, till exempel såhär:

”Kajsa Ekis Ekman och jag förstärker ju könsroller varje dag, när vi klär oss, rör oss, arbetar, är föräldrar, har relationer och sex, trots att vi vill störta patriarkatet.

Jag trodde att vänstern skulle erbjuda kollektiva lösningar på kollektiva problem, inte moralisera kring människors liv som progressiva eller reaktionära. Liksom Kajsa Ekis Ekman och jag gör transpersoner vad de kan för att överleva i ett samhälle fixerat vid kön. Poeten Nino Mick skriver i sin nyutkomna diktsamling Tjugofemtusen kilometer nervtrådar: ”För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / behöver jag en levbar framtid / att fästa horisonten vid.”

Vilken hjälp tycker Kajsa Ekis Ekman att transpersoner i Sverige, varav var tredje övervägt att ta sitt liv, ska få för sin könsdysfori? Ska hon själv tala dem till rätta, förklara att det är dålig feminism? Vad återstår när hon både vänder sig emot könsbekräftande ingrepp och lagförslaget där människor kan välja juridiskt kön utan att ingrepp är nödvändigt?”

TACK FARROUKZHAD! Det var en fantastisk text. Jag blev så glad av den.

Och tills dess de funderat klart kan Ekman & co hålla käften lite mer i frågor de vägrar sätta sig in i. För alla vet att kvinnor fortfarande blir förtryckta och det går att göra flera saker samtidigt. Arbetarklasskvinnor drabbas fortfarande hårt av besparingar, de har en enorm arbetsbörda, de har fortfarande låga löner och en betydande del kommer få pension under existensminimum. Kvinnor fortsätter att utsättas för våld av män. Detta försvinner inte. Det finns fortfarande saker att kämpa för. Ingen kommer sluta kalla er som vill för kvinnor. Däremot kanske man använder ord som fittbärare tidvis. Det är inte slutet på kvinnoförtrycket kan jag lova. Om det hade varit så enkelt hade män dolt kvinnovåld på detta sätt för längesen.

Annonser

Nu pratar vi kön, könstillhörighet och förtryck samtidigt eller ”mot nordmännens raseri, bevare oss oh milde herre gud”

Detta med könsindentitet, könspolitik, individfokus och bla bla blaaaa, det är ett jävla gissel. Det började med Kajsa Ekis Ekman. Faan vad störigt det är med 2 namn. Kan hon inte bestämma sig? Varför skriver hon under med ett töntigt smeknamn? Hatar när man lägger till -is på slutet. Det är femininiserande för skulle en man få den där ändelsen? Va? Varför fortsätta reproducera kvinnoroller? Naturligtvis raljerar jag, vad hade ni förväntat er?

Sorgen i att (mest vita) vänsterfeminister dömer folk efter kön på sättet Kajsa Ekman gör när man har en anhörig och vänner som är transkvinnor? – Enorm. Vänsterfeminister kan inte förstå eller ens försöka inse hur komplext kön faktiskt är. Det är inget nytt, så gör män jämt när kvinnor lägger fram ny fakta, de avkräver kvinnorna bevis, de kan inte googla fram den informationen, inte Nina Björk heller uppenbarligen. För när hon sätter sig och skriver ett svarKön – en kamp på liv och död som i sin tur var ett svar på Ekmans åsikt (Där EK levererar information om transyouthproject jag inte kan läsa mig till nånstans). Det är en skam, en fläck på Sveriges banér att en erkänd och vad jag en gång trodde var skitbra författare gör såhär. Jag ä’ int’ bäsvikn’ ja ä’ förbannad! Nina Björk hade en vecka på sig att googla och läsa studier men näe.

Det har alltid sett ut såhär vid förändring, samhället kommer upplösas när man ändrar en viktig lag om rösträtt eller en sketen term, uttryck samma med Pippis pappa, samma med n****boll, samma med pickaninnyn i Kalle Anka. Men nu har inte vita kvinnor så många kort på handen kvar tycker de, då blir det väldigt jobbigt. Men. Jag är fortfarande kvinna, kallar och identifierar mig som kvinna, jag utsätts för förtryck i form av kvinna men medelåldern i gruppen jag tillhör är minst 20 år högre än för transkvinnor. 30% i gruppen kvinnor som jag tillhör har inte allvarligt funderat på att ta livet av sig det senaste halvåret. Det är essentiellt i denna fråga. Det är tecken på utsatthet som ingen kan förneka och då är det ju skiiiiitbekvämt att famla efter halmstrån och ta till könsbiologi för ALLA ‘vet’ ju om XX och XY och det finns enligt dem inget annat.

Om inte biologen svarat på frågan om kön rätt sakligt va.

Det ställs väldiga krav på transkvinnor. Antingen är de för mycket män för att de ska platsa i vänsterfeministernas dam-a-lag och samtidigt ska det sminkas och levas ”som kvinna” för att få behandling på könsmottagningen och då ”reproducerar de könsroller”. Vad skall avkrävas för att få tillhörighet? Det är en lika diffus fråga hos dessa kvinnor som könsbiologi. Men varför har Ekman större rätt att reproducera könsroller? undrar Athena Farroukzhad? Vill faktiskt och veta. Farroukzhad säger det naturligtvis bättre, till exempel såhär:

”Kajsa Ekis Ekman och jag förstärker ju könsroller varje dag, när vi klär oss, rör oss, arbetar, är föräldrar, har relationer och sex, trots att vi vill störta patriarkatet.

Jag trodde att vänstern skulle erbjuda kollektiva lösningar på kollektiva problem, inte moralisera kring människors liv som progressiva eller reaktionära. Liksom Kajsa Ekis Ekman och jag gör transpersoner vad de kan för att överleva i ett samhälle fixerat vid kön. Poeten Nino Mick skriver i sin nyutkomna diktsamling Tjugofemtusen kilometer nervtrådar: ”För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / behöver jag en levbar framtid / att fästa horisonten vid.”

Vilken hjälp tycker Kajsa Ekis Ekman att transpersoner i Sverige, varav var tredje övervägt att ta sitt liv, ska få för sin könsdysfori? Ska hon själv tala dem till rätta, förklara att det är dålig feminism? Vad återstår när hon både vänder sig emot könsbekräftande ingrepp och lagförslaget där människor kan välja juridiskt kön utan att ingrepp är nödvändigt?”

TACK FARROUKZHAD! Det var en fantastisk text. Jag blev så glad av den.

Och tills dess de funderat klart kan Ekman & co hålla käften lite mer i frågor de vägrar sätta sig in i. För alla vet att kvinnor fortfarande blir förtryckta och det går att göra flera saker samtidigt. Arbetarklasskvinnor drabbas fortfarande hårt av besparingar, de har en enorm arbetsbörda, de har fortfarande låga löner och en betydande del kommer få pension under existensminimum. Kvinnor fortsätter att utsättas för våld av män. Detta försvinner inte. Det finns fortfarande saker att kämpa för. Ingen kommer sluta kalla er som vill för kvinnor. Däremot kanske man använder ord som fittbärare tidvis. Det är inte slutet på kvinnoförtrycket kan jag lova. Om det hade varit så enkelt hade män dolt kvinnovåld på detta sätt för längesen.

Life is life na naa nanana

Vad händer i världen, i mig? En massa saker! Jag mår varken överdrivet bra eller överdrivet dåligt och igår fick jag se den bästa unga vuxna jag vet ta studenten. Det är svårt att förstå att hon blivit så stor. Min lilla systerdotter.

Jag vill kommentera alla händelser jag tycker är viktiga. Jag kommer göra det!

Jag rekommenderar alla att åka till Pitlochry. Att ligga på Fisher’s hotel och titta ut genom fönstret innebar utsikt över ett berg med snö på toppen. Ni får se bilder! Jag kommer åka igen. Självklart kommer jag åka igen. Skottarna är lite som Storbritanniens Göteborgare. En varmare typ av humor och man blir kallad lassie och love.

Och Alex Schulman skrev tönt om Caitlyn Jenner. Folk i kommentarsfältet hyllar honom som provokatör. Förmågan att googla provokatör…………………….
Att göra en könskorrigering som 65-åring med en sportkarriär i en miljö som jag gissar inte är vidare tillåtande hbtq-vänlig kräver styrka. Att skriva tönt under en bild kräver en smartphone och förmågan att ta en skärmdump. Om jag kallar Schulman bajskorv gör inte det mig till provokatör, det gör mig bara rolig ponerat att man gillar bajshumor. Nånting säger mig att Schulman hade en kass fadersrelation. Nu har jag inte läst hans bok om pappan men det känns lite som att han var rädd för honom. Samtidigt som han beundrar honom. Det osar okramade kramar om Schulman. Då kanske man blir sådär. Men att vara patetisk genom att skriva sådär om en person som tillhör en stigmatiserad grupp är lite som att leka med maten för att föräldrarna åtminstone ska vända sig till en och ge en trött blick. Beware of krönika där Schulman blivit ”oroad” av kommentarerna under bilden. Jag ger tilltaget 5 Gladiatortummar av 5 möjliga. 

Idag ska jag på marknad och till psykologen. (Vissa går i terapi för att inte vara överdrivet taskiga va.) Kanske köpa garn, kanske köpa godis.

Bye bye honeypies!