Posts tagged ‘Trollhättans stad’

Jag minns alla gånger Paul Åkerlund förnekat Trollhättans segregation och orsak och hur han brukade tala om det. 

Jag gick i fackeltåg på minnesmanifestationen för Kronan på årsdagen, det är ett tag sen nu. Det var fint, jobbigt och gjorde mig arg. Paul Åkerlund talade, Fridolin talade. People with power. Det var ju som man kunde förvänta sig. Eller nä det var det inte! Jag förstår att alla ord låter ihåliga. Det går nog inte att som makthavare att hålla talet man skulle vilja. Att tala om det svåra och samtidigt hålla det hoppfullt. Men det går att nämna dådet för vad det var; Ett terrordåd med tydligt rasistiska motiv, det har vi vetat sen dag 1.

Det nämnde inte utbildningsministern. Faktum är att han överhuvudtaget inte nämnde ordet rasism. Det kändes så otroligt fel, det skavde hela tiden. Ni kan nog se talet nånstans. Hela tiden tänkte jag på det. När ska han säga nåt om att terrordådet mot en skola i ett av Sveriges mest segregerade invandrartäta områden var rasistiskt, att mördaren valde ut personer han inte ansåg ha lika stor rätt till Sverige som jag? (Skulle dock tro att det område som är mest segregerat i Trollhättan är Halvorstorp eftersom knappt några invandrarbor där men hey, vi går efter invandrartäthet som resten av Sverige.) Hela mitt liv har jag hört om Kronogården, mitt grannområde, som problemområde. Jag har gått till tandläkaren där, haft slöjd, sett sämsta barnfilmen known to man, Grodan Boll, jag har av kompisars föräldrar blivit varnad för att vara där på kvällen. Jag har hört de privilegierade eleverna på min bourgeoisie högstadieskola berätta att de åkt dit och bråkat. Man bråkar inte i borgerliga villakvarter nämligen, man åker och bråkar i ”slummen” (citat) nämligen. Rektorn på Kronan har gjort ett fantastiskt arbete, ett jättefint arbete.

Trollhättan som sådant har det inte. Hur kan landets utbildningsminister undvika att nämna rasism i sitt tal på en minnesmanifestation för offer för ett rasistdåd? Ett barn mördades!!! Att inte nämna rasism är att spotta på de barn som är rädda att de ska drabbas igen, att någon ska göra verklighet av hoten. Jag kan inte föreställa mig den känslan. Ingen hade tolkat ett tal innehållande ett erkännande av rasism som ett politiskt manifest utom de redan förtappade. Det hade betytt att han erkänt invånarnas oro för främlingsfientlighet, rasism och våld. Det har varit mycket oroligheter på Kronogården i år vilket har förklarats med att det är segregerat, hög arbetslöshet och yada yada yada. Av vissa invånare som att det är (invandrade) skitungar som ställer till och var är deras föräldrar? (Ja du, vet du vad din tonåring håller på med varje sekund förutsatt att du inte förföljer dem?) Men inte ett ord om att det kan bero på att Trollhättan sviker Kronogården och har gjort i decennier, inte ett ord om att kanske kanske är det oroligt för att för mindre än ett år sen mördades barn på en skola några meter bort. (Och nej, ökad polisbevakning är inte lika med trygghet.)

För några år sen ställde lokaltidningen frågor till bostadsbolag i Trollhättan. Eidar, Trollhättans kommunala bostadsbolag sa att de tycker människor som liknar varandra passar i samma område. Pause for reaction. Fram tills för kanske 5-10 år sen bodde väldigt få invandrare i mitt område trots liknande hyror. På Kronogården är andelen hög trots att det inte var jätteskillnad i standard och hyra i områdena tidigare. Det är ytterst talande, oavsett om Eidar försöker intala sig att det inte stämmer. Nog om det. (Men ska gräva fram intervjun på bibblan så ni får läsa!)

Jag kände mig hoppfull av att höra rektorns, Nazir Amsos brorsons och Lavin Eskandars mammas tal. Av att höra Lavins bror sjunga för Lavin och slutföra hans skiva. Jag önskar att Åkerlunds tal om att se framåt inte innebär att vi kommer glömma att vi bor i en stad med en historia av rasism. Moskén brann och nynazister härjade på 90-talet, jag minns den rädslan. Att minnas detta och se kopplingen innebär inte att man hatar Trollhättan. Det innebär att kunna identifiera mönster, ergo; Att vara människa!!!

Lavins mamma sa det så bra; Lavin var född i Sverige, han talade flytande svenska, han filmade på svenska, sjöng på svenska, drömde på svenska, han hade svenska kompisar, han blev dödad på grund av sin hudfärg. Inte för att han inte ”anpassat sig till samhället” (citat från släkting angående varför rasistiska dåd ökat.)

Inget annat. Det hade behövts höras från politikerna. Lavins mamma känner inget hat, det beundrar jag något otroligt. Att de skickade blommor till gärningsmannens familj är nog det finaste jag hört.

Jag hoppas att människor förstår att känslor av hopplöshet hos befolkningen är lika viktiga att lyssna på som hyllningar. Att Kronogårdsbornas rädsla, ilska och vanmakt beror på något! Ingen kastar sten och bränner bilar utan anledning. Det är ett resultat av ignoransen Trollhättan visat området Kronogården. I en stad med ett rasistiskt förflutet, där ungdomsarbetslösheten ligger på nästan 30% är det förståeligt att människor känner hopplöshet.

Lavins mamma sa att rasismen dödade Lavin. Hon sa också att detta inte är Sverige. Precis så. Att hon i talet påtalade ett stort samhällsproblem gjorde inte att hon föraktar befolkningen. Så varför varför varför kunde inte Paul Åkerlund eller Gustav Fridolin gjort så? Det var ingen tillfällighet att skolterroristen åkte till Kronan för att mörda barn med invandrarbakgrund. Om Trollhättan inte varit så segregerat hade han nämligen aldrig vetat vart han skulle åka.

Är seder och bruk värda eventuell inskränkning i religionsfriheten?

Jag vet att det ligger mer bakom men det som rapporteras media och det väljer jag att ta bort då man inte kan läsa sig till det i tidningen och det inte är något jag får prata om.

Detta: Man får praktik på arbetsplats. Han handhälsar inte på kvinnor, han hävdar att det beror på hans religion. Enligt honom måste han tvätta sig då. Person berättar var han kan tvätta sig. Han börjar på praktikplatsen men ångrar sig och anmäler Trollhättans stad för diskriminering. Mannen får 30 000 kr i skadestånd, inte för handlingen utan för att arbetsförmedlingen drog in hans ersättning.

I lokaltidningen inkommer en den ena än det andra halvrasistiska insändaren. Men vad är det som är så svårt att förstå? Jämställdheten är underordnad religionsfriheten som står i grundlagen vare sig man gillar det eller ej, jag ser både fördelar och nackdelar med detta. Man kommer (förhoppningsvis) alltid ha rätt följa sin religiösa övertygelse. Det betyder ju självklart inte att man får bruka våld eller så så såna argument håller vi oss ifrån.

Handhälsning är en sed och ingen religiös övertygelse, MÅSTE vi ta i hand? Jag tycker att det är smått obehagligt men gör det. Finns det verkligen inga alternativ? Jag talar alltså i allmänhet. Inte just denna specifika situation eftersom jag inte vet hur mannen ställer sig till andra typer av hälsningar eller vad man ska säga eller exakt hur allt har skötts. Hälsar personen alls på kvinnor? Gör han inte det blir det ju ett stort problem. Och vad skulle hända om en person som har svårt för kroppskontakt av personliga skäl (såsom exempelvis vissa handikapp) arbetade på en sådan arbetsplats, skulle inte den heller kunna arbeta kvar?

Man kan läsa detta om religionsfrihet på bland annat wikipedia och jag tycker det är väldigt informativt och bra och något att guida sig till:

”Är varje förslag att begränsa religionsutövning en begränsning av religionsfriheten? Allt som man gör med en religiös motivering skyddas inte av religionsfriheten. Europadomstolen skiljer mellan handlingar som är nära förknippade med religion eller trosuppfattingen (skyddas av religionsfriheten) och handlingar som enbart är motiverade av densamma (skyddas inte). Hur vet man då om en handling är nära förknippad eller bara motiverad? De handlingar som listas under punkt 2 på sidan 2 ger viss vägledning, men jurister med relevant kompetens bör tillfrågas i varje enskild fall. Förutom Europakonventionen tar svenska domstolar även hänsyn till Sveriges diskrimineringslagstiftning. Relationen mellan dessa lagar är otydlig. Det är möjligt att diskrimineringslagstiftningen i vissa sammanhang skyddar människor från diskriminering på grund av handlingar som enbart motiveras av en religion.

På vilket sätt och till vilken grad hotar beteendet [hälsningen] som ska begränsas den allmänna säkerheten, ordningen, hälsan eller moralen? Vilket underlag finns för att bedöma detta? • På vilket sätt och till vilken grad hotar beteendet som ska begränsas andra personers fri- och rättigheter? Vilket underlag finns för att bedöma detta? • Är den föreslagna begränsningen proportionerlig i förhållande till hotet? • Om syftet är att skydda andra personers fri- och rättigheter, hur effektiv kommer den föreslagna begränsningen vara för att uppfylla det syftet? Finns det andra metoder som är mer effektiva eller som inte innebär en begränsning av medborgarnas frihet? Vilken erfarenhet finns i andra länder? • Är begränsningen diskriminerande mot en viss trosuppfatting eller religion eller gäller det alla?”

Observera än en gång att jag talar om det som rapporterats i media och inte situationen per se. Det jag främst reagerar på ät att så pass många som skickat in insändare om detta alltså inte vet om att religionsfriheten är överordnad könsdiskriminering. Det är högst anmärkningsvärt! Det är oroande. Sen betyder inte det att denna enskilda händelse behöver vara religionsdiskriminering även om det tolkats så i tingsrättens dom.

Och sverigedemokraterna, de som är snabba med att ropa könsdiskriminering så fort det handlar om islam JO-anmäler Trollhättans stad, skrattretande.

Det handlar om att fråga sig om handhälsning är värd detta eller om vi missar att fokusera på viktigare religiösa spörsmål som begränsar och diskriminerar. Jag kan inte påstå att jag vet hur jag skulle känna mig om en man vägrade handhälsa på mig. Kanske skulle jag känna mig ledsen och förtryckt.

Jag säger absolut inte att kvinnans känslor inte är värda något, frågan är hur man ska ställa sig till detta och vad som i fortsättningen skall krävas av en person som står till arbetsmarknadens förfogande. (Vidrigt uttryck.) Är det tradition eller religion att vägra handhälsa? Är det viktigt för verksamheten att just ta i hand eller finns andra möjligheter? So many questions, so little time!