Posts tagged ‘Twitter’

ACAB, vår kränkta befolkning och YB Södermalm.

Sverige – de lättkränktas land är devisen idag. Vi visste det hörni. I onsdags twittrade kontot YB Södermalm ut en bild på en ”lättkränkthetsrapport”. En fånig liten låtsasrapport att fylla i. Här är den.

acab

Då blev folk upprörda. Är det detta polisen ska syssla med undrar några. Svaret kommer snabbt; De är lättkränkta. (De vill ha tutte?). Jag ska väl inte ens kommentera den låga nivån på detta, eller det klart jag ska! All cops are bastards, pubertala bastards. (Obs, skämt, skratta nu!) Krister Thelin, före detta domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, hör och häpna talar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och integritetsskydd och gnälliga människor som måste växa upp.(Sic!)

Han babblar vidare om vad som är normkritik, varför det är fjantigt, att människor stör sig på polisernas tweet för att de inte vill blir emotsagda (really honey, really?), näthat är löjligt för det går emot FN:s nya förslag på förändringar utan att närmare gå in på vad han tror att näthat är.

Nu är det inte riktigt detta människor jag sett kritiserar men Thelin fortsätter vidare på det spåret, förslag på inskränkningar i förtalsbrott och så vidare, och så vidare. Fruktansvärt ointressant i just denna fråga, annars mycket intressant. De flesta jag sett som kritiserat tweeten ifrågasätter om polisers personliga uppfattningar verkligen ska presenteras på YB Södermalms twitterkonto.

Mitt jävligt stora problem med polisers involvering i sociala medier är att de ALLTID (om de blir kritiserade) ”inte representerar poliskårens åsikter”. Nähä? Då kan man ju fundera på varför dessa enskilda poliser inte skaffar ett personligt twitterkonto. Jag skulle tro att svaret ligger i dessa enskilda polisers mediakåthet. De når inte en lika stor publik. De tar sig rätten att raljera kring, och ifrågasätta människors upplevelser av ”kränkhet” och får retweets, high fives och blodet pumpas taktfast ut i deras erigerade organ av varierande storlek. Bildligt talat. Ligger det verkligen i polisens intresse att sammankopplas och underhålla dessa enskilda polisers social media-runkning? Jag måste säga att det åtminstone inte gagnar dem.

Ovanstående lättkränkthetsrapport handlar inte det minsta om lag och ordning eller om myndighetsutövande, det handlar om en (politisk) inställning, att svenskar gnäller och gnyr. Om ”skämtet” (det vet vi väl alla att om nån säger att det var ett skämt är det ok) anspelar på anmälningar de tycker är fåniga är det allvarligt. För vad är skämt och vad är det inte? Vem bestämmer det? Inte jag, inte du, inte YB Södermalmspolisen och inte Krister Thelin.

Så kära enskilda poliser! Ett bra tips för att hjälpa till att öka förtroendet för poliskåren som sådan är att skaffa privata twitterkonton att high fiveas på, inte länka till polisens officiella site, problemet är att ni får färre likes och retweets. Hurts, doesn’t it? För det hjälper inte att ni luftar era personliga åsikter om vad som är en kränkning eller inte. DET HANDLAR FÖR FAAN INTE OM POLISERNA BEGÅR ETT BROTT ELLER INTE när de publicerar pubertala skämt, det handlar om anseende, ett anseende i kris. Och om de har nåt intresse i det alls är det klokt att undvika liknande tönterier på ett konto som så nära kopplas till polisen. Jag vet naturligtvis att jag anses som en av de där lättkränkta, att jag borde fylla i rapporten och det kanske jag gör. Kanske startar jag en folkrörelse där jag massproducerar lättkränkthetsrapporten och vi lämnar in rapport efter rapport. Det kanske jag tycker är kul. Ett skämt. Och glöm inte att ni måste skratta. För jag sa att det var ett skämt.

 

 

 

Jag minns i alla fall några av mina ligg och hur de brukade ta på mig och ingen såg nånsin äcklad ut

Ska vi prata triggers och självhat honeys? Disclaimers finns längst ned, tydligen ett måste eftersom folk vägrar fundera över ens resonemang utan fixerar direkt på nåt ordval som är jobbigt. Faan, blev redan irriterad nu. Så varning för kraftuttryck, dramaqueen-tendenser och sånt. Och snälla! Läs HELA texten innan ni författar arga kommentarer. För då får jag diskutera och bli arg, så blir ni arga och så går vi omkring och gnäller om varandra till våra kompisar och det är väl onödigt kan jag tycka.

Jag är tjock och har varit tjock större delen av mitt liv. Jag har en kort period haft förmånen att ha en normkropp. Detta kommer bli ett inlägg som irriterar, skaver och ger klåda och jag fattar det. Helt plötsligt har man shitstorm right up in it och folk väljer sida. Vi har alla våra issues. Vad är triggande på instagram? Vad får man dela på facebook? När petar jag i onödiga sår på twitter? Jag vet inte. Kan jag be nån sluta lägga upp saker som jag mår dåligt av? NÄ. Men jag kan anmäla rasistiska inlägg och blockera användare. Till exempel. Jag slutar följa folk som triggar mig.

Gud, jag har haft så många komplex i mitt tjocka liv (cirka 11 – 17, 19-27), på grund av kommentarer, fördomar och massa jävla skit. Jag vet att folk är trevligare mot smala(/re) människor, jag hade ju en period en normkropp. Då hade jag precis haft svår lunginflammation, gick ner typ 30-35 kilo och sen blev jag våldtagen. Det var nog min värsta period i livet, förhoppningsvis. Jag fick posttraumatisk stress och var jättesjuk. (Om ni vill läsa om lite om PTSD kan ni göra det här!) Jag märkte rätt snabbt att butikssäljare blev trevligare, läkare var snällare, folks ständiga ”vad fin du har blivit”, ”vad pigg du ser ut”, ”du ser mycket gladare ut!” Ni som säger det, FUCK YOU. Det är sånt som triggar ätstörningar. Lär er det! Så jag slutade svälja, jag kräktes. Skolsköterskan sa att jag inte kunde vara ätstörd för ”jag var ju tjock så det gör inget om du går ner i vikt”. Jag var inte gladare. Jag var synligt deprimerad och traumatiserad. Det såg inte folk och inte enbart för att jag försökte dölja det, de såg enbart min kropp. Var jag hälsosammare? Åt jag ordentligt? Tränade jag och? Lol, näe. Nu är jag nykter ätstörd. Jag tror det är så, de där tankarna dyker lätt upp i huvudet igen. Jag håller dem i styr med yoga och simning. Och är sjukt mycket hälsosammare än då. Hör dock inga kommentarer om att jag ser pigg och glad ut. Konstigt!

 

Vad jag menar är att fördomarna mot tjockisar är många. Det är most certainly ett samhällsproblem (kommer ignorera varenda kommentar som påstår att det finns ett strukturellt smalförtryck, att jag är ful eller ohälsosam, att det visst finns en poäääng, eller att jag skryter eller vad faan som helst FÖR JAG HAR PÅ GRUND AV ELAKHETER FÅTT LÄRA MIG ATT KASTA AV MIG SÅNT.) Man omvandlar det till en psykologisk studie, i alla fall jag. Vilka vill försöka trycka på ömma punkter och varför? Undrar vilka som varit tjockisar själva och jobbat så jävla hårt att det är jobbigt att se glada tjockisar? Vilka är ”jag har varit tjock men nu har jag sett sanningen, nu är jag frälst”-personer? Vilka mår uppenbart dåligt och därför hatar på internetz? Vilken åldergrupp är mest benägen till vilken typ av kommentarer? Det är roligt, på riktigt. Sen blir jag naturligtvis sur, douches finns alltid och de ska märkas i pannan men man lär sig vilka som trollar. Leve tjockheten förresten, som lärt mig se igenom så många beteenden!

Trots att detta är ren anekdotiskt vill jag att alla ska veta att sånt är skadligt. Mina tjocka kompisar har också ALLA fått höra kommentarer om sin vikt. Och det är inte av välvilja, det är inte av hälsoskäl, det är elaka och jävligt tykna kommentarer från främmande människor. Så när ni säger ”så skulle man ju aldrig säga till en tjock!” så ignorerar ni våra upplevelser. Har ni bott under en sten? Har ni sett en sitcom eller? Tjockisskämt exakt jämt. Det är på tiden att detta uppmärksammas. ORDENTLIGT. För jag orkar inte vara vansinnig jämt. Man kan lajva bekymrad samhällsmedborgare som ser fetman som en farlig epidemi och inte aaaalls vill kränka nån men sluta låtsas.  Det är svårt att ha förtroende för vården när läkaren hävdar att en lunginflammation beror på att man är för tjock. Det gör det väldigt svårt att veta om sjukdomen verkligen blir bättre om man går ner i vikt eller om det är lite godtyckligt för att läkaren tycker det är jobbigt i ögonen att se tjocka kroppar.

Jag ser en stor poäng i att visa sin kropp, att visa på strukturer och lägga ut ”osmickrande” selfies. Jag gillar idén, jag gillar Lady Dahmers bilder där hon står som hon ser ut, avklädd och osminkad. Apan satt i granens berättelser på kvinnohatskontot på instagram är intressanta. (Följ!) Jag är också ofta osminkad med mjukiskläder. I och för sig bara hemma men a ja, skäms inte för mitt osminkade utseende. Men när jag ser folk ständigt prata om sig själv i ordalag som ”oknullbara”, ”förbrukade” eller ”fula” blir jag riktigt jävla arg. Jag förstår syftet. Opionionsbildandet. Känslan. Att prata kroppar. Men att prata om sin kropp på det sättet sänder också signaler (de där jävla signalerna!) till alla tjockisar och ännu en gång blir våra kroppar avsexualiserade. Och inte på rätt sätt. Av människor som vill ifrågasätta normerna!!! De kräks ut sitt självhat och äter upp spyorna. Och det gör så sjukt mycket ondare än att random snubbe på stan kallar mig fet när jag dissade honom. (True story! Eller ja, han sa ”får jag slicka dina bröst?” och när jag sa ÖHNÄE?!?!?! sa han ”tror du att du är snygg eller, för det ska jag tala om att det är du inte!” Hehehe.) Observera att det inte rör mig i ryggen längre men ni fattar. Det blir kontraproduktivt. För genom att läsa vissa poster får jag mer komplex än pepp. Skulle mitt tonårsjag läst LD:s poster om sin oknullbara kropp hade hon aldrig lämnat sängen, så ser ju min kropp ut! Valkar, bristningar (sluta för i helvete att säga tigerränder era töntar!) och hängiga bröst. Har inga barn heller för den delen. Inga barn har byggt denna kropp, Är det obrukad då eller? Har den inte uppfyllt det gudomliga syftet som är att bära ett barn?

Säger jag nu verkligen att LD inte ska få lufta sin kroppsångest i sociala medier eller att hon ska vara en bra förebild för unga kvinnor? *Ler Kamratposten*. NEJ ABSOLUT INTE men samma fixering och försök till uppluckrande av utseendestereotyper och fördomar kan också leda till ångest. För let’s face it, våra utseenden används inte i American horror stories. Vi kallas inte ”missfoster” eller ”CP-skadade”. Vi är ingen (av äckliga människor ansedda som en) vandrande freakshow. Oftast! Jag kan faan inte se mig själv som att det är himla synd om mig, jag är rätt snygg och smickrar min kropp såsom patriarkatet bojor säger till mig. Typ. Jag klär mig såklart i kläder som tjockisar, enligt till exempel H&M inte bör ha men ehhh. Orkar inte bry mig när jag gillar kläder. Jag tycker det är kul. Jag gillar att jag kan förändra sitt utseende om jag vill. Vägrar tycka att det är ytligt när jag har så jävla många fina personlighetsdrag.

Jag har aldrig haft svårt att få ligga. Oavsett storlek, killar flirtar. Jag får åka buss gratis ibland. Och bjuds ofta på öl. (Tänker mjölka det så länge jag kan för övrigt, sorry not sorry. Ain’t sayin she’s a golddigger…) Blir ofta stött på. Av ”snygga killar”. Det är också en grej det där, folks förvåning när man har en het snubbe. Jag som tjock förväntas inte kunna veva in en sån kanske. Jag tänker inte tillåta nån annan kalla en kropp som min oknullbar. Ska man ställa sig massa frågor? Varför blir folk överhuvudtaget kära i tjockisar? Är det för att personen skulle HA ÖVERSEENDE med mitt utseende? Har jag superutstrålning och ingår i nåt sorts socialt jävla elitförband? Näe, jag tror faktiskt inte det. Jag tror faktiskt att de ligger med mig för att jag är het. Annars skulle varenda kille jag legat med sett mig som ett nedköp. Och det känns sjukt orealistiskt. För att jag är så jävla fin i (enbart) ansiktet? Det är jag i och för sig. Nä, jag är trevlig, charmig när jag har lust och en jävla knockout. Så vilka i samhället säger åt mig att jag är ful? Modeindustrin? Hälsofascisterna? Vården? Feministerna? Ja, garanterat de 3 första och jag önskar att jag för allt i världen inte att mina medsystrar fick mig att känna så. Även om det inte är illvilja. Men snubbarna jag ligger med säger det i alla fall inte. Att min kropp används emot mig förstår jag, att om nån töntkille ska vara taskig så går de ofta på min storlek i första hand. För det är utseendet som kvinnan är mest känslig för? Nåt sånt! Men det är fellow ”systrar” som kallat mig saker, som kommenterat och grävt i min osäkerhet. Sällan män om vi nu ska dela upp det i de könen.

Själv lägger jag upp mat, nagellack, outfits, fina människor, bad och strand och mitt vackra anlete, sminkad som osminkad på instagram och jag kommer aldrig ursäkta mitt eventuella koketterande. Not even a little bit. Avföljningsknappen är right there liksom.

Har många disclaimers. Här är de!

FACT: För att jag tror att förtryck av tjocka är ett strukturellt problem betyder det INTE att jag tror smala ljuger om sina upplevelser eller att de inte kan bli mobbade för sina kroppar. Det är vidrigt och en skam att folk kommenterar kroppar. Alla kroppar är bra kroppar, därför kommer eventuella kommentarer om ”only dogs goes for bones, real men like curves” eller ordval som ”anorektiska kroppar”, ”riktiga kvinnor”, ”ohälsosamma kroppar”,  ej godkännas. Men jag tror som sagt att smalhet allt som oftast premieras.

FACT: Recenserar inte era känslor kring era kroppar. Jag sätter inte upp en mall för hur man ska presentera sin kropp i sociala medier, jag visar på grepp som kan vara av välvilja men missar målet. (Om man har ett mål med det asså.) Man får definitivt dela med sig av sina känslor och det är inte känslorna jag kritiserar!

FACT: Jag tror varken Apan satt i granen eller Lady Dahmer går runt och tycker synd om sig själva, meningen gällde mig själv, i detta sammanhang.

FACT: Jag tror att det finns tjocka som inte fått kommentarer om sin kropp alls.

FACT: Man har full rätt att gå ner/upp i vikt om man inte mår bra, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.

FACT: Jag tror på alla människors fullständiga rätt till sin egen kropp. Rätten att vara nöjd eller missnöjd med den. Att behandla den som man vill. Det innebär att jag skiter i dina matvanor, din träning. Vill du bara äta glass eller sallad, I couldn’t care less. Det som sticker i ögonen är det ständiga ältandet, varje fika där kroppen utvärderas, ”jag skulle vilja ha markerad midja, jag vill gå ner 10 kilo, jag vill ha tonade armar buhu buhu”. EH? Var ligger din ångest på riktigt? Där kan jag som vän hjälpa. När jag ser att du blir ätstörd. Jag kan visst prata om matvanor men jag kommer aldrig älta min kropps eventuella utseendebrister igen eller diskutera bästa viktnedgångsreceptet.

FACT: Jag kommer banna dig nästa gång du sitter och klagar på hur tjock du är, inför mig som väger 40 kilo mer. Detta uppfattas ibland av whining babies som att ”får man inte prata om att att man ska träna nu heller?!” Alltså lol, jo det får du naturligtvis. Jag gillar träning så länge det inte avhandlas som ”åh! nu! har! jag! inte! träääänat! idaaaag, ångeeeest!” OCH sitt för faan inte och shamea din kropp med nån som väger så mycket mer. Det är rent jävla hyfs!

FACT: Jag är naturligtvis inte alltid nöjd med min kropp men jag vet alltid, nånstans i bakhuvudet att min kropp duger och fungerar som jag vill. Jag har dock inte lyckats klättra upp för ett rep ännu vilket jag verkligen skulle vilja.

FACT: För egen del tror jag på health at every size, nyttigt leverne utan viktnedgång som fokus. Jag tror samtidigt på att min mage blir glad av Cambozola vitlök och baguette eller Häagen Dazs eller öl. Är inte ohälsosam för det. Ibland vill den bara äta sallad och träna massa. Är ingen hälsohetsare för det.

Hatchetface tipsar!

Vill du lära dig om fatacceptance kan du börja smått. Kolla in svenska Fett Magazine som både görs för och drivs av tjocka kvinnor. Där får du modetips, lär dig om fatacceptance och health at every size.

Tess Munster är en av ytterst få tjocka modeller som är signad av ett agentur! Följ henne på facebook och instagram för tjockispepp. Hon är en av de snyggaste kvinnorna som finns amongst Iman, Christina Hendricks och Gabi Gregg.

Instagramtips:

Tessholliday

Fettmagazine för info och modetips

Fetkvinna för att läsa upplevelser av diskriminering och fördomar

Gabifresh

Nadiaaboulhosn

Biggalyoga

Normalt tjockismode som inte är tält hittar du till exempel på ASOS curve, New Look och Modcloth. Modcloth är dock schweinigt dyrt enligt mig. ASOS har ungefär H&M-priser beroende på märke. Plus snabb och gratis frakt.

Sök efter tjockisseparatistiska grupper på facebook som inte handlar om viktnedgång utan om pepp, det hjälpte mig otroligt mycket!

Sluta läsa typ Amelia, Elle och Damernas värld, är du som jag intresserad av mode, köp mer renodlade modemagasin som inte är så fokuserade på ”livsstil”.

 

Tacohej!

 

 

Råd som trivialiserar depression

Triggervarning, beskrivning av depressionssymptom!

Jag hittade en kom ihåg-lista eller vad man ska kalla det på twitter om depression.

dep

Det är svårt att förklara på 140 tecken så here it is! Observera att jag använder mig av både fakta och anekdotisk bevisföring, ska försöka vara tydlig med vad som är vad i min text. Jag är ingen expert, jag har ingen universallösning. Jag vill bara förtydliga att jag anser att det kan vara farligt att förenkla såhär som det görs i kom ihåg-listan. Det kan lätt misstolkas som att positivt tänkande™ löser en depression. En depression kan vara dödlig. En sån här lista tror jag kan ge en alltför förenklad bild. Obs även att jag är medveten om att ni kanske kommer diskvalificera mina åsikter för att jag själv har delvis dålig erfarenhet av vård och då får ni väl göra det då, ja ä int bitter men det är viktigt och sorgligt att påpeka att vård ofta är bristfällig. Det är inte för att jag personligen har dåliga erfarenheter, det berättar både patienter och vårdgivare.

Är jag kritisk till allt på listan? Naturligtvis inte! Punkt 1, 2 och 5 är viktiga. Det jag anser är problematiskt är otydlighet och oförståelse för hur en depression yttrar sig.

Kan förklara lite basics för den som inte vet. En depression fungerar på olika sätt i olika personer. Men det finns ”kriterier” för vad som kallas depression. Det finns olika grader av depression, de flesta människor blir inte melankoliska. Mild, medelsvår och djup depression är vanligast. Jag antar eller kanske hoppas att listan ovan är utformad efter en mild depression.

Gränserna är suddiga och det är ju inte konstigt eftersom alla deprimerade fungerar och känner olika. Depressionen utlöses av olika saker, symptomen för en depression är inte tydliga. Det är inte lätt för en som aldrig varit drabbad av psykisk ohälsa tidigare att koppla fysiska symptom trötthet och orkeslöshet eller hjärtklappning (till exempel) till depression. Vet ni förresten vad inlärd hjälplöshet* är? (Läs ej om det om ni är känsliga för djurexperiment) Det är, enkelt förklarat (hoppas jag, jag är lite övertrött och kanske inte jättetydlig) när man blir apatisk eller svårt likgiltig för att man ställts inför hinder som man inte ser nån lösning på. Det är vanligt vid depression. Då kan saker som att ”vara ihärdig” vara en omöjlighet. Hur är man ens ihärdig och vad betyder det i sammanhanget depression? Att man aktivt ska delta i behandlingar? Ha en positiv attityd? Att man inte ska ta livet av sig? Jag säger inte att det är fel uttryckt (jo) men jag tycker att man ska fundera noga på såna formuleringar och vad det kan symbolisera. Jag förstår att ni tycker att jag drar det till sin spets nu men detta är viktigt!

Känner också lite irritation och ångest, jag kan bara se vårdsäljarens reaktion framför mig när man säger ”jag tror jag är deprimerad” och sen förklarar att man hört att man ska söka hjälp tidigt. Kan säga att med tanke på de allvarliga symptom som läkare hånlett åt så hyser jag inte den största tilltro till att de ska hjälpa i det läget. Det är också intressant att det i sammanhanget nämns att de flesta patienter kan med ”rätt” behandling bli friska. De gånger jag försökt förklara (försiktigt I might add) vad jag tror skulle vara direkt negativt för just mina symptom har jag blivit kallad negativ, jag har fått höra att jag inte vill bli frisk och det verkar handla om att de måste upprätthålla nån sorts yrkesstolthet för hur vore det om PATIENTEN VISSTE VAD SOM VAR BÄST FÖR HENNE SJÄLV, VÄRLDEN SKULLE GÅ UNDER. Detta hörs ofta även inom somatisk vård, den enda som vet nåt är läkaren själv och ve dig som vredgar herren ty du skall brinna. Jag skulle, om jag generaliserade, säga att att man har faktiskt har liten kontroll över sin behandling. Det säger jag inte för att ni ska få ångest utan för att det inte är ditt fel om om den där behandlingen inte funkar. Behandlaren styr behandlingen. Ekonomi, personlig och övergripande, styr behandlingen.

Precis som väldigt många andra hade jag noll och ingen möjlighet att själv ta kontakt med vården. Hur gör man då? Hur fixar man uppmaningen, ”sök hjälp tidigt” när det är ”be om hjälp” som ofta orsakar ångest? När det leder till mer ångest? En grej till, det är omöjligt att få hjälp på vissa platser i sverige vid vissa tider på året eller dygnet. Bara en sån sak.

pnv

”NU-sjukvårdens vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning i Trollhättan utför så långt som möjligt utredning, behandling, vård och stöd i patientens närmiljö. Vi tillhandahåller specialistpsykiatrisk öppenvård för personer med allvarlig psykisk sjukdom/störning och har ambitionen att ha en god tillgänglighet för prioriterade grupper. Målgruppen är i första hand personer som har behov av psykiatrisk specialistvård för exempelvis svårare depressioner, affektiva tillstånd, svår personlighetsstörning, svåra ångesttillstånd, samt dubbeldiagnoser. Vård och behandling på mottagningen får man genom remiss från primärvården eller annan myndighet, eller genom att göra en egenanmälan.”

Märk väl hur många gånger de använder sig av ordet ”svår”. God tillgänglighet för prioriterade grupper. PÅ RIKTIGT. ”Om du upplever dig åsidosatt så beror det nog på att du inte tillhör våran extra specialsupergrupp som vi prioriterar här.” VAR TACKSAM. Detta är en öppenvårdsmottagning i en medelstor svensk stad och de ger intrycket av att vända sig till speciellt svårbehandlade psykiska sjukdomar. Hade jag läst det innan jag sökt mig dit hade mina besvär känts…menlösa. Hell, det gör jag nästan nu också trots att jag vet om min problematik! Ok, det var ett sidospår mer ger ändå en liten bild av hur prioriterade tidiga depressionssymptom lär vara.

 

Denna lista hade jag själv behövt läsa. Sen är det inte sagt att alla blir hjälpta av den för det:

 

   Kom ihåg-lista vid depression:

  • Du är viktig och behövs även om det inte känns så just nu.
  • Du är inte ensam! Många är och blir deprimerade i sitt liv.
  • Du har en sjukdom som ger för låg serotoninhalt i kroppen, du är inte svag.
  • Du kan få hjälp, medicin och/eller samtalsstöd och det är inget misslyckande.
  • Det är ok att gråta och vara ledsen, att inte känna så mycket eller att inte orka med vardagen. Det finns inget fel eller rätt.
  • Du får be människor i din omgivning om hjälp med svåra och enkla saker.
  • Du kan hitta info på 1177.se, vårdguiden.se, ringa sjukvårdsupplysningen eller psykakuten. Vårdcentralen brukar kunna hjälpa en vidare.
  • Du kan chatta med självmordsupplysningen.se om du har självmordstankar.
  • Försök att göra saker som får dig att må så bra som möjligt, skit i motions, kost eller sömnråd om du inte orkar eller tvärtom, spring, simma eller ha sex om du mår bra av det.

!

Om du vill läsa riktig information om depression rekommenderar jag att du noga kollar avsändaren. Ofta dyker reklam för terapeuters, psykologers och än värre, reklam för ej testade alternativa behandlingar som ofta kostar mycket pengar. Informationen kan vara felaktig eller skadlig. Detta tycker jag själv är bra och tydlig information men always room for improvement som de säger:

 

1177.se om depression

Wikipediaartikeln ”depression”

Självmordsupplysningen; chatta 19- 22, vardagar

 

Tänker skriva mer i ett annat inlägg för detta kan bli så långt så ni anar inte men detta visade väl ungefär vad jag hade invändningar emot och vad jag tycker är bättre.

* Inlärd hjälplöshet innebär INTE att det är något personen själv lärt sig, det är hjärnan som själv ”stänger av” vissa funktioner!

 

Vita kränkta män för femtioelfte gången

Igår var jag inne på twettö och kollade runt. Märkte där att beef började ta form (eskalerade till fånigheter) mellan Niklas Svensson, politisk reporter på expressen (sigh) och WISTI. Det hela startade med detta:

Screenshot_2013-09-22-11-34-33-1

Och med detta befäste Niklas Svensson ytterligare inställningen att handikappade är en annan sorts människor. Han ser en jävla film, ursäkta, med SKÅDESPELARE som AGERAR, han känner inte dessa människor i verkligheten som till på köpet förväntades göra filmen of the kindness of their hearts, de fick nämligen en bråkdel i lön i jämförelse med de ”riktiga” skådespelarna, något som Uppdrag Granskning belyste och han tycker sig se att världen skulle vara en bättre plats om de handikappade fick styra.

(Observera att om han verkligen inte menar såhär så kan han komma med en disclaimer men jag tror varken på disclaimer eller intelligens från Svensson.)

Han befäster fördomarna som än idag existerar, att de är tacksamma, snälla och trogna, något som till och med syns bland människor som besvarar hans tweet och säger sig arbeta inom omsorgen. Så jävla sorgligt. Likadant skildras de i övrig media. Som förvuxna barn med en inneboende godhet.

Not only gör han såhär, han lägger också ut 3 instagramfoton där han varnar för WISTI med texter som ”följer ni den här, fundera ett varv till”, ”ibland går det bara inte, då säger jag hejdå”, Det finns naturligtvis många skäl att lämna svenska kyrkan, här har ni ett”. (WISTI är universitetspräst.)

Ibland går inte vadå? Att argumentera? Att resonera?

Han blockerar honom och i princip alla som retweetar och kommenterar detta.

Jag blir galen. Denna exotisering av handikappade som Svensson ger uttryck för, att göra dem till ”de där som är så fina och bra”. LET ME TELL YOU; De är som ”vi”. Vi är som ”dem”. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att inse. Dessa människor är precis som vilken människa som helst och hade Svensson arbetat på ett gruppboende önskar jag att han insett detta. Världen blir inte bättre förrän alla skärper oss vilket inte kommer hända.

3 bedrövade instagramfoton om ”fy vad jobbig en person är som ifrågasatt mig”. Inga hot, inget hat. Den där offerkoftan passar som hand i handske idag va. Det betyder inte att jag anser att man måste bemöta allt hela tiden men är man politisk reporter och uttalar sig såhär huvudlöst anser åtminstone jag att en förklaring eller åtminstone ett förtydligande är på sin plats.

Hot eller hat eller både och?

tweet01

Nej, jag tänker inte försvara det vidriga uttalandet av Christoffer Hurtig men som juridikintresserad undrar jag om det kan kallas dödshot enligt lagtexten? Skulle Hurtig dömas i en domstol? Det är väl skillnad på att säga ”Jag vill döda dig” och ”Jag ska döda dig”? Det är alltså inte som att jag missar allvarligheten i uttalandet, det ÄR fruktansvärt men att det är ”hat” istället för ”hot” behöver inte göra handlingen mindre hemsk. Det är viktigt att använda rätt formulering vilket jag vill göra.

Jag förstår upprördheten kring Billströms uttalande som jag ju själv sågat men att:

  1. Twittra om en persons död
  2. Twittra om en persons död som någon form av politisk ledare/offentlig person

känns extra ruttet. Och återigen berättar en överordnad att personen är mycket ångerfull och kommer att be om ursäkt. Annars är ju ett tips att man tänker en och två gånger innan man publicerar någonting. Gratistips.

 

Ja, det stämmer!

Har fått en jättefin golvlampa efter morfar. Jag tror banne mig det är en exakt sån här! Jag kan minnas fel men foten stämmer i alla fall.

Förresten har jag börjat med instagram nu när jag har ny telefon och allt, hatchetfacesv heter jag, precis som på twitter. Vad heter ni?

 

Sexualpolitik

Snusk och kolla twitter samtidigt är roligt på något sätt. Vet inte varför. Känns spännande.

Fick sms i natt och det var ju irriterande och mysigt. Alltså, ena var irriterande och andra var mysigt. Tror vi gör nåt i veckan. The trouble is that trollhättan isn’t big enough for the both of us (true story) så vi får väl ta oss an en annan stad. Träffas som om vi är otrogna. Hatar sån här relationspolitik.

Man bah:

What is the motherfucking deal?