Tack för en god match

Jag bestämde mig för att bli lycklig för ett tag sen och har försökt leta information om detta. Summa summarum så verkar det som att vägen dit är rätt diffus. Saker som viktnedgång/uppgång, bra mat, bra träning, finna gud, välgöreheta sig, downshifta, göra sig av med saker i allmänhet för att kunna se det viktiga i livet. Två saker är kirrade i alla fall. Vi får väl se. Har haft en bra helg, jag har kollat på alla Hunger games-filmerna med en kompis, ätit midsommarmat och så vidare. 

Hade en sjukt märklig helg innan förresten. Jag träffade min exbästis som! Bad om ursäkt för vissa saker, pratade om saker hon saknade med mig så jag tänkte: ”kul om vi kunde vara vänner på facebook”. Jag tycker ju det är kul att höra om hen ibland, vi var ju, på gott och ont en stor del av varandras liv under en ganska lång tid så jag skickade en ny vänförfrågan. Hen besvarade inte utan blockade mig från att skicka nya vänförfrågningar. [pause for reaction] Blir knappt ledsen längre. Det var väl fyllan som talade antar jag. 

Jag har så länge funderat exakt på vad jag gjort för fel, analyserat mitt beteende som att det var ett heltidsarbete och ältat och det har gjort skitont. Jag har inte ens kunnat erkänna att hen behandlat mig riktigt dåligt tidvis. Allt var mitt fel i mina ögon. 

Jag har varit så mån om att inte säga nåt nedvärderande om hens person till våra gemensamma vänner för jag vill inte vara en människa som försöker hindra vänskap eller beter sig illa. Men my gawd, jag har faktiskt inte betett mig dåligt här. Det var inte jag som krävde ursäkten hen gav, inte jag som närmade mig hen, inte jag som kramade när vår låt kom, I will always be your soldier av Marit Bergman. Inte jag som sa att jag saknade våra sammanhang (sommarnätter, barfota, vattenpipa, Smulan-fikor, Smirnoff ice, fyllor, tröstar, snöpromenader, bussen till Lilla Edet, serietittande, vänner-analyserande, popkulturreferenser, nattbio, filmstudiosöndagar/onsdagar, picknickar, feminismer, politik, gamle dal’n, brygghäng, fritidskortsåkande, julaftnar). Jag försökte faktiskt inte alls. Jag ville öppna för lite artig bekantskap.På facebook! Jag blev osäker på massa av mina relationer och fick ett stört ”var inte till besvär”-tänk av det uppbrottet. Värre än alla kärlekar tillsammans. Det beror inte på att hon är en dålig människa. Hon är en jättebra människa till och med. Men hon gjorde slut på ett väldigt taskigt eller snarare fegt vis. Hon behandlade mig dåligt. Och jag måste sluta förvänta mig att alla ska lämna mig och att mina känslor räknas precis lika mycket som andras. Mer än så för mig personligen naturligtvis. Vill hon höra av sig nån gång är jag öppen för att lyssna, jag anser mig vara artig. Vill jag bli vän igen? En man kan ringa eller fika med nån gång? Tveksamt. Jag vill inte vara bästisar på fyllan mer, jag känner mig som ett kvart i tre-ragg, en go to-lösning när man är fyllekåt. Även om jag inte blir ledsen utan förvånad nuförtiden. Men det känns som att jag sviker mitt 24-åriga jag med 31-åriga hon. Och det är inte nyttigt. 
Jag tänker också alltid på henne när jag hör viss musik. Marit särskilt. Men mer I take my wings off you än nåt annat. Baby, jag saknar fortfarande ditt 24-åriga jag. Jag kommer nog alltid göra det. Jag älskar henne mer än någon annan. 

Lösenordsskyddad: Part deux

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Hej hej.

Vad har hänt i veckan då? Jag vet inte riktigt. Har känt mig glad, ledsen, ensam och sådär. Men överlag helt ok. Tar meds vid 3 tillfällen istället för 1, har minskat attackångesten runt halvtimmen efter att jag tagit morgonmedsen med 100%. Så neud.

Mina 2 par bagis-lurar gick sönder på samma dag. Det var upprörande så in i helvete även om det kanske inte låter så farligt. Beställde i alla fall nya. De gamla är några år och jag gillar att man kan knäppa ihop dem och att sladden tygklädd. Beställde Indigo och Grape-färgerna. Grape är min favoritfärg, plommonlila typ. Indigo var liksom åt petrolhållet.

Jag planerar Skottland, har bokat ghost tour i London och sådär. Jag har en bucket list som jag hoppas kunna hålla. Jag vill ligga med en skotte. Man måste ju ha nån nytta av de där rullande R-en i sexuella sammanhang. Har säkert sagt det förut men ja, mycket viktigt för mig. Ska vara så jävla snygg att ingen kan motstå mig. Äh, vi får väl se. Kan lugna alla med att jag inte kommer stanna där i alla fall. Om jag möter en man och ljuv musik uppstår så får han flytta hit. Eller så kan vi bo halva tiden på hans dragiga 1400-talsslott och halva i Sverige. Nääää 30/70. Ja, ni hör ju vilka låga förväntningar jag har.

Två saker börjar uppenbara sig väldigt tydligt för mig, något oroväckande. 1. Jag ska åka buss i grupp. 2. Jag ska åka själv. PLUS! Jag ska åka själv. Jag vet inte riktigt om jag är rädd för något egentligen. Jag är till exempel verkligen inte rädd för att gå i London själv. Något man enligt en jävligt rutten guide som jag inte ens tänker länka till ska vara. Eller i alla fall signalerar den att man ska befinna sig i kvinnoseparatistiska delar av staden, en försiktig fråga; Är personerna som skriver de här guiderna medvetna om att folk (kvinnor!!!) faktiskt BOR i staden man turistar i? För det verkar inte som att de tror det. Jag gillar att jag ska åka själv, det enda tråkiga är egentligen att man inte kan ge nån snälla döda mig nu jag skäms ihjäl-blicken när nån är jobbig. Att man inte kan störa sig och gilla personer GEMENSAMT. Men det blir bra.

I raised hell i en grupp där det gått för långt. Jag blev arg och kände mig otrygg. Uttryckte det i hårda ordalag men inget jag ångrar, tänkte att jag skulle skriva det i ett separat inlägg i gruppen för att rikta det till alla, det var inte enbart riktat till inläggsförfattaren som liksom (utan mening) startat grejen utan även till de som uttryckte sig klart värre. Det gick ju åt skogen då inläggsskrivaren i dramat blev kränkt och  ”kände sig otrygg” för att jag inte namngett hen och för att jag skrivit ett passivt aggressivt inlägg. Jag skrev inte ett passivt aggressivt inlägg. Jag VET när jag skriver passivt aggressiva inlägg, det är faan mitt signum! Det var ett aggressivt inlägg. I alla fall; När jag tittade mer noggrant såg jag att det var en ADMIN i gruppen som skrivit den värsta kommentaren. Det hele blev skrattretande och jag kände mig klart mer otrygg och lämnade gruppen. Well, dramatic exit är väl alltid nåt. Jag har märkt, efter att ha hängt en hel del i facebookgrupper att när trådstartaren ”jag tar väl bort mitt inlägg” är det helt onödigt att fortsätta. Jag kommer aldrig känna mig trygg i en grupp som kallar vissa beteenden oansvariga och där personer man kritiserar gör som man ”ska”, ber om ursäkt men ändå har en massa invändningar, förklaringar och beskyllningar, det kommer aldrig vara en safe zone så att säga. Så då var det bra med det.

Sen är det nån idiot i en hemlig grupp jag är med i som skickar skärmdumpar till såna som inte är med i gruppen. Blir vansinnig på sånt. Detta med trygga rum igen. De kommer kanske få stänga gruppen nu eftersom folk är sinnessvaga och läcker som det är nån jävla internationellt politiskt storkonspirerande vi håller på med. Folk borde skaffa sig ett liv.

Jag var full i fredags. Pyjamasparty hos en kompis. Sen drogade jag av misstag hennes unge. Känns bra. Nä, riktigt så var det inte. Han svalde en tablett jag tappat på hans golv. Som tur är bara en eksemtablett men jag får yrsel varje gång jag tänker på att han kunde ha fått i sig nåt farligt. Kände mig som satan ett tag. Men min vän är snäll och försökte övertyga mig om motsatsen (inte att jag är gud kanske men) så jag överlever. Det var varmt igår. Vi grillade och hade det fint. Nu är det storm. Aprilvädret alltså. Gosh.

Har snart stickat färdigt min sjal. Den SKA bli klar innan gryningen. Om jag så skall skänka min förstfödda till nån ondsint och läskig dvärg som jobbar klart den åt mig.

Ångestgräv

Update mår inte bra. Pendlar, mår illa och har ångest mest. Skör. Känner mig ensam och ledsen och ingen vill umgås känns det som. Fattar att livet är fullbelagt men detta att inte höra av sig nån gång, kommer aldrig fatta det. Hatar att jag blir JÄTTEglad och förvånad när nån förutom -gate frågar hur det är. Hatar lägenheten. Hatar att det inte är vår än. Hatar att jag måste hålla ihop när jag mest vill vara nedbäddad och bli klappad. Är så trött på män. Är mest trött på braaa män som blir dryga och avståndstagande utan att förklara närmare och jag hatar det. Det där ”vi är vänner när det passar mig och jag skiter i dig och när jag är ointresserad blir jag afk och kort i tonen och ignorerar istället för att vara en schysst person och förklarar”. Det är en av de fulaste grejerna. Jag har sett det så mycket. Jag har fått så många ursäkter från (vänster)män som där de gråter ut att de mådde kass och yada yada yada, det är tragikomiskt. Det är ursäkter som kommer långt efter kassa handlingar vilket känns…ja, lite som att göra avbön. Och det finns inga avlatsbrev att köpa här heller. Hur empatistörd är man om det tar 8 månader från att de på ett fult sätt dissade en till att de ”upptäcker” att de gjorde fel.  Eller ja, sorry. Man kanske inte ska säga empatistörd. Åh, detta låtert så bittert men det är snarare ett torrt konstaterande; När man har en kompis som man ligger med kan man inte räkna med att vara kompis efter liggandet uppenbarligen. Det är bara nån sorts täckmantel. Detta är liksom inte snubbar jag träffat på krogen eller hela det där let’s be friends-tjatet alla inklusive mig själv kör med, detta är personer man har en uttalad kk-relation eller något liknande. Ni vet snubbar som alltid hävdar att de är omtänksamma och tar hand om andra, det är alltid de som beter sig såhär, mystiskt!  Ni vet, när jag bröt med några vänner tog det inte lång tid att få veta hur ryktena gick; Jag var självisk och ego och ställde krav. (Hemska tanke!) Jag had tydligt förklarat att jag inte tagit hand om mig själv tillräckligt, att jag inte klarade av den typen av relation där jag kände mig som så jag kan inte göra mer liksom. Det är så typiskt. När man är supertydlig som jag var med att jag inte orkade känna mig betydelselös och att personen ifråga inte är en dålig människa utan bara att man kanske behöver olika typer av relationer så kallas man ego. När man insinuerar hur lite tid man har varje gång man pratar är man inte ego. För då lägger man över ansvaret på den andra personen. Resultatet blir att antingen ställer man krav och stjäl tid från den upptagna eller så drar man sig undan och så hör den andre av sig när den behagar. Och JA, naturlich fattar jag att man måste se till sina barns behov och jobb, studier, relationer et cetera men jag talar om typ ett sms i månaden.

Well, känns bättre att få ut vad jag känner. Att se det framför sig gör det lite mer hanterbart tror jag.

Life is life na na nananaa

Det är höst nu så ni vet. Kanske kommer det några varma dagar men det är höst. Jag kan inte säga att jag direkt sörjer men har jag badat naken på natten tillsammans men het man? Näe. Har jag visserligen bara gjort typ 2 gånger i mitt liv men ändå…hade varit fint om sommaren kunnat erbjuda det. Inte för att jag direkt njuter av att bli kallad Zornkulla (inte lika illa som väsen though) men hade kunnat offra det mot en snygging från snusksiten som var på. Ja ja. Vad är väl en bal på slottet? Ser i alla fall fram emot höstkläder och att inte svettas fram. Kan inte investera i en kappa som jag hoppats (men får jag ersättning i år ska jag faan lägga 5000 på en ny om det behövs! Tänker typ plommonlila, blålila eller marin denna gång. Jag är nöjd med min gamla kappa ändå, fint skick trots 4, 5? vintrar. Ni kan la kolla insta om ni är intresserade.

Har varit i göteborg. Var verkligen kasst sällskap. Inte nog med att jag var bräcklig för att jag hade mens, jag glömde även medicin. Hade en av dem men fick ändå ett litet bryt. Men sen kom jag hem, tog medicin och badade lushbad. Twilightbomben såklart, den luktar himmelskt.

I fredags var Sanna hos mig och vi drack och gick ut. Det var skitkul och ville bada i kanalen men blev inget med det. Kändes lite trist om det bara varit jag som gjort det. Så kul att hon flyttat hem! Lördagen avnjöts med Katta + gäng och Jenny berättade att getingar var giftigare i år, tydligen hade folk som aldrig reagerat förut svullnat igen och behövt akuthjälp. Enligt akutpersonalkälla. Vet ej om jag ska känna mig lugnad eller oroad. Går nog bra. Men getingar dras tydigen till värme och jag är ju varm precis hela tiden. So…

Imorgon börjar vardagen för mig, ska till både psykologen och sjuksköterskan. Vet inte vad jag känner. JO bräcklig! Men jag ska belöna mig själv med att åka till H&M mellan besöken och handla för en bonuscheck om jag orkar. Annars tänker jag ligga lite under en sten för jag ska banne mig träffa Liselott på kvällen.

 

 

 

Go me, go me!

Ugh. Mår väl halvbra. På väg att bli sjuk, blev stungen av en geting i söndags så min hand och underarm har svullnat och jag mår dåligt på grund av break-ups. Är nöjd men såklart jobbigt ändå.

Hyser ju inga aggressiva känslor direkt förutom möjligen gällande det sista svaret eftersom det var mycket orättvist och personen tolkade in saker jag inte alls sagt eller menar. Det är dock trist att en benämns som kravfylld för att en bara inte accepterar det som erbjuds. En är ju 2 personer i en relation och när jag säger att jag förstår att en har olika prioriteringar och därför inte dömer personen menar jag det. Jag har ingen dold agenda. Jag är trött på att känna mig obetydlig bara. Betyder inte att jag inte tror personen bryr sig om mig alls.

Ska kurera mig med ingefärsvatten, försiktig yoga och raffaellobollar tänkte jag. Då mår jag alltid lite bättre. Vill simma men borde inte anstränga mig för mycket. Och det är kallt i vattnet nu. Och kan inte röra armen så mycket. 
I veckan ska jag träffa Sanna och sen fira Kattas födelsedag i efterskott. Ska bli fejnt.

Är ledsen över Robin Williams. Jag kände inget särskilt för honom men blir så fruktansvärt ledsen av självmord. Han hade ledsna ögon som Pats sa. Hoppas detta i alla fall leder till att man pratar öppnare om självmord. Man kan ju hoppas.

Är inte i form för att åka till Stockholm och träffa människor för projekt så vi får hoppas att det går över för detta börjar kännas stressigt det också. Är på vippen att vilja stänga in mig och pausa allt så nåt bra får hända.

Sleep tight

Jag fick ett mail. Det var väl som väntat men blev ärligt talat förvånad över tonen. Eller sårad såklart, förvånad, skriver jag ett uttalande från regeringen eller? Men jag tror det löser sig på bästa sätt till slut. Hur det än blir.

Nu är jag kattvakt och det har varit fint hittills. Jag har gosat lagom mycket i förhållande till min allergi och när jag fick ledsenångest kom båda katterna uppspringande i knät med bekymrad min. Så himla gulligt och omtänksamt.

Imorgon ska jag få besök och vi ska testa nån ny öl. Obs att besökare är tillåtna. I helgen sover jag nog hemma och hänger bara med katturna här. Vill ju inte äventyra min allergi hur mycket som helst.

Ska för en gångs skull ta en lugnande. Helt ok är jag inte. Snart är min psykolog tillbaka och jag vill inte ge henne ett nytt trauma att jobba med, höhö.

Har kollat på en jättetöntig serie. Den handlar om en man som har en genetisk mutation som gör att myndigheterna kunde operera in ett chip i hjärnan som gör att han kan kliva in (!) i foton han tagit med hjärnan (!) Ni hör ju. Men ganska ok tidsfördriv. Nu går Harry omkring och skäller och Spock leker med nån mus av nåt slag. Obs, den lever naturligtvis inte. Jag ska krypa i säng hade jag tänkt.

See ya!

Privat och personligt och lite kletigt sårskorpepillande

Nu blir det ett sånt där kletigt, personligt inlägg, sånt som jag själv brukar bli obekväm av, jag är så bitterrrrr så trigger dåva. Jag gjorde ju typ slut med ett par kompisar eftersom de betedde sig illa. Jag var tydlig med hur jag uppfattade det och fick ett ”tråkigt att du känner så”, jag vill inte gå in på det mer än så här men det är inte ok. Jag förväntade mig egentligen inte heller att de skulle be om ursäkt. De är inte direkt personerna som ber om ursäkt. Det var egentligen a long time coming, jag uppfattade det redan månader tidigare som att de var ointresserade av vänskap eftersom jag testade att vara passiv i kontakten. Det resulterade att ingen av de som kallar sig nära vänner hörde av sig på två månader. Jag veeeet att människor har fullt upp men tio minuter? En gång i månaden? Om inte det är möjligt liksom, jag fixar inte att vara parten som alltid tar kontakt, det får mig att känna mig oönskad, otillräcklig och jobbig. Precis så som jag kan känna mig i samhället i stort. Att samhället i stort inte ser mig som en tillgång så länge jag inte påverkar BNP:t i rätt riktning är inget problem på det sättet, det känner jag mer F U över men när det känns som att man inte tillför nåt annat än ”åh nej, nu måste jag hinna med henne” på ett personligt plan är det en helt annan sak. Ibland behöver man ju jobba ashårt med sig själv, typ, när jag haft självmordstankar vet jag att jag typ måste koncentrera mig på att försöka avhysa dem, det finns inget rum här. Det är så jävla utmattande. Att då veta att de där nära inte kommer höra av sig alls, det är jobbigt.

Jag fick ställa mig själv, för mig, jävligt tuffa frågor. Hör vännerna av sig när de vet att du mår dåligt? Gör du själv det? Innebär relationen givande och tagande? Inkluderar de dig i beslut som gäller vänskapen? Och jag var asledsen när svaren inte blev som jag ville. Jag har mått bajs på grund av en massa saker men jag tror ändå att jag gjorde rätt. För jag känner mig inte som en börda på samma sätt. Känner mig inte lika oönskad. Just nu är jag i limbo känns det som för flera andra vänner som inte har en aning om vad som egentligen hänt har tagit bort mig från facebook. Bara sådär. Spolat bort en gammal vänskap som om ingenting. Det gör ondast av allt. För jag är alltid noga med att påpeka att människor inte ska välja min sida, att jag förklarar vad som hänt men inte kräver någon form av ställningstagande. Detta är inget jag hasplat ur mig till alla vi känner, jag har berättat det får några stycken av mina vänner, som inte har så mycket med dem att göra och verkligen inte skitsnackat. Sånt måste man stå över. Har varit noga med detta men nu kan jag bara känna fuck you all. Får mail om att jag ”inte beter mig som en vän” (naturligtvis utan att specificera vad vän innebär) och att jag fick återkomma när jag blivit snäll igen ungefär. Jo, jag är seriös. Om jag saknat integritet och empati fullständigt hade jag lagt upp det. Om det är något jag lärt mig är det att stå upp för mig själv och om det är något jag inte kommer göra är att komma och be om förlåtelse när det inte är jag som felat. En ursäkt kan jag se mig i månen efter och jag begär inte nån heller. Men fint vore att få veta exakt vad som berättats för gemensamma vänner.  Och hur de pratat sinsemellan, jag vet hur det kom sig att jag fick mailet nämligen. Naturlich lade sig en annan person sig i och tänk er! hen visste vad som pågår i min hjärna! Lol. Eftersom jag mått dåligt och varit instabil är det lätt att avvisa mina beslut och handlingar som orättvisa. Jag kan ändå, äntligen känna att det är deras förlust. Bitterheten lägger sig nog. Det jag mest oroar mig för är att jag ska sluta mig igen. Jag var on the verge att öppna mig igen så jag får kämpa helt enkelt.

Jag behövde paus från vänskaper som var nedbrytande. Inte människorna utan vänskapen i sig. De är bra människor, de är bara inte mina människor.

 

What’s love got to do with it

Fick inbjudan till midsommarfest av astranged friends. Blir så sjukt irriterad på dem. Träffade en av dem på fest och var tvungen att vara trevlig men det blir aldrig som vanligt igen. Har redan tackat nej så det är lugnt men är så trött på människor med neuroser och kontrollbehov som ska gå ut över alla andra. När jag tänker på hur jag tryckt undan vissa grejer för att vara så anpassad till dem som möjligt blir jag så arg på mig själv. Men ja ja. Har preliminära planer på annat håll och om det blir av ska det bli så kul, så kul! Är ju ett fan av fester som inkluderar alkohol men tror det blir trevligare stämning här. Det är dessutom roligt med fester där man inte känner så många.

Hey baby hey baby

Idag! Handla rosex, vin, snus, strumpbyxor och lösgodis. Hämta ut allergimedicin!!! Kan säga att det behövs. Har ni sett mitt hår? Kolla instagram.

Var på vinden och letade saker att sälja på loppis och hittade ett par underbara skor plus en jättefin palestinasjal jag fick av Jenny för många år sen. Är så sjukt nöjd. Kändes som en present till mig själv.

Känner mig halvbra idag. Ska dock försöka hålla mig över ytan utan att anstränga mig för att verka glad. Igår var jag på jättegott humör men imorse drömde jag och sträckte mig efter min före detta bästis och jag började sakna henne lite. Känner sällan det längre. Ligaturmärken.

Ikväll – Falafel och häng med Katta!