Kanske var ovanstående mening inte riktad så men adhd-psykologen har frågat det här flera gånger. Jag uppfattar det lite…fel kanske men jag undrar över det. Lite som att hon tror att jag vill ha en räkmacka att glida på ungefär. Det vill jag ju inte. Det jag har svarat på frågan är; Jag vill ha redskap att hantera detta som för mig är en funktionsnedsättning. Handlar det om redskap i form av stöd från kontaktperson för att hantera vardagen eller handlar det om mediciner eller både och, så fine, let there be light.

Jag kan inte fortsätta så som det ser ut nu, jag får inget gjort (sanning med modifikation men saker jag BEHÖVER göra skjuts upp i all evighet.) För att upprepa klyschan alla(!) lärare sagt till mig; Jag vet ju att jag kan, jag är intelligent och nyfiken på i princip allt, varför GÖR jag det inte bara? Det är det jag behöver hjälp med. Gud vad mycket lättare det är att formulera sig i skrift.

Imorgon blir det förhoppningsvis utgång. Har sett fram emot det här i evigheter men jag har förstått att min ena kompis inte är riktigt på. Det finns säkra tecken. Hon hör inte av sig, hon svarar inte entusiastiskt, hon kollar inte barnvakt fast hon haft en månad på sig. För mig är det mest trist att hon inte säger till i tid. Jag behöver veta några dagar i förväg för att kunna förbereda mig på vad som kommer. Istället drar hon ut på det i oändlighet vilket faktiskt är lite taskigt enligt mig. Det som kommer hända är att hon imorgon kommer smsa på förmiddagen att hon inte känner sig bra, att barnen är sjuka eller att det hänt något. Jag menar inte att hon direkt ljuger, för det gör hon inte och det har hänt mycket med henne men det har ALLTID, utan undantag varit såhär, oavsett livssituation. Trots att vi pratat om det flera gånger, hon vet att jag inte blir sur om hon säger till några dagar innan eller när hon vet, det har jag tydligt påpekat flera gånger. Nu lämnar jag kanske ut henne lite men jag var tvungen att får ur mig det här.