Jag vet att det ligger mer bakom men det som rapporteras media och det väljer jag att ta bort då man inte kan läsa sig till det i tidningen och det inte är något jag får prata om.

Detta: Man får praktik på arbetsplats. Han handhälsar inte på kvinnor, han hävdar att det beror på hans religion. Enligt honom måste han tvätta sig då. Person berättar var han kan tvätta sig. Han börjar på praktikplatsen men ångrar sig och anmäler Trollhättans stad för diskriminering. Mannen får 30 000 kr i skadestånd, inte för handlingen utan för att arbetsförmedlingen drog in hans ersättning.

I lokaltidningen inkommer en den ena än det andra halvrasistiska insändaren. Men vad är det som är så svårt att förstå? Jämställdheten är underordnad religionsfriheten som står i grundlagen vare sig man gillar det eller ej, jag ser både fördelar och nackdelar med detta. Man kommer (förhoppningsvis) alltid ha rätt följa sin religiösa övertygelse. Det betyder ju självklart inte att man får bruka våld eller så så såna argument håller vi oss ifrån.

Handhälsning är en sed och ingen religiös övertygelse, MÅSTE vi ta i hand? Jag tycker att det är smått obehagligt men gör det. Finns det verkligen inga alternativ? Jag talar alltså i allmänhet. Inte just denna specifika situation eftersom jag inte vet hur mannen ställer sig till andra typer av hälsningar eller vad man ska säga eller exakt hur allt har skötts. Hälsar personen alls på kvinnor? Gör han inte det blir det ju ett stort problem. Och vad skulle hända om en person som har svårt för kroppskontakt av personliga skäl (såsom exempelvis vissa handikapp) arbetade på en sådan arbetsplats, skulle inte den heller kunna arbeta kvar?

Man kan läsa detta om religionsfrihet på bland annat wikipedia och jag tycker det är väldigt informativt och bra och något att guida sig till:

”Är varje förslag att begränsa religionsutövning en begränsning av religionsfriheten? Allt som man gör med en religiös motivering skyddas inte av religionsfriheten. Europadomstolen skiljer mellan handlingar som är nära förknippade med religion eller trosuppfattingen (skyddas av religionsfriheten) och handlingar som enbart är motiverade av densamma (skyddas inte). Hur vet man då om en handling är nära förknippad eller bara motiverad? De handlingar som listas under punkt 2 på sidan 2 ger viss vägledning, men jurister med relevant kompetens bör tillfrågas i varje enskild fall. Förutom Europakonventionen tar svenska domstolar även hänsyn till Sveriges diskrimineringslagstiftning. Relationen mellan dessa lagar är otydlig. Det är möjligt att diskrimineringslagstiftningen i vissa sammanhang skyddar människor från diskriminering på grund av handlingar som enbart motiveras av en religion.

På vilket sätt och till vilken grad hotar beteendet [hälsningen] som ska begränsas den allmänna säkerheten, ordningen, hälsan eller moralen? Vilket underlag finns för att bedöma detta? • På vilket sätt och till vilken grad hotar beteendet som ska begränsas andra personers fri- och rättigheter? Vilket underlag finns för att bedöma detta? • Är den föreslagna begränsningen proportionerlig i förhållande till hotet? • Om syftet är att skydda andra personers fri- och rättigheter, hur effektiv kommer den föreslagna begränsningen vara för att uppfylla det syftet? Finns det andra metoder som är mer effektiva eller som inte innebär en begränsning av medborgarnas frihet? Vilken erfarenhet finns i andra länder? • Är begränsningen diskriminerande mot en viss trosuppfatting eller religion eller gäller det alla?”

Observera än en gång att jag talar om det som rapporterats i media och inte situationen per se. Det jag främst reagerar på ät att så pass många som skickat in insändare om detta alltså inte vet om att religionsfriheten är överordnad könsdiskriminering. Det är högst anmärkningsvärt! Det är oroande. Sen betyder inte det att denna enskilda händelse behöver vara religionsdiskriminering även om det tolkats så i tingsrättens dom.

Och sverigedemokraterna, de som är snabba med att ropa könsdiskriminering så fort det handlar om islam JO-anmäler Trollhättans stad, skrattretande.

Det handlar om att fråga sig om handhälsning är värd detta eller om vi missar att fokusera på viktigare religiösa spörsmål som begränsar och diskriminerar. Jag kan inte påstå att jag vet hur jag skulle känna mig om en man vägrade handhälsa på mig. Kanske skulle jag känna mig ledsen och förtryckt.

Jag säger absolut inte att kvinnans känslor inte är värda något, frågan är hur man ska ställa sig till detta och vad som i fortsättningen skall krävas av en person som står till arbetsmarknadens förfogande. (Vidrigt uttryck.) Är det tradition eller religion att vägra handhälsa? Är det viktigt för verksamheten att just ta i hand eller finns andra möjligheter? So many questions, so little time!